Regeringen anser att folkbildningen har genomfört en verksamhet som står i god överensstämmelse med den målsättning som fastslagits av regering och riksdag. Den verksamhet som studieförbund och folkhögskolor har bedrivit har stor samhällsnytta. Vänsterpartiet delar den uppfattningen och föreslår liksom regeringen att folkbildningen därför bör ges fortsatt statligt stöd.
Kännetecknande för statsbidraget till folkbildningen har varit att staten har angivit syftena med bidragsgivningen och att det sedan ankommit på folkbildningen att utifrån egna mål genomföra verksamheten. Vänsterpartiet anser att folkbildningens frihet att själva ställa upp mål och riktlinjer för den statsbidragsberättigade verksamheten är en viktig princip som folkbildningen på ett ansvarsfullt sätt har levt upp till.
Regeringen föreslår att de fastställda syftena med statens bidragsgivning skall utökas för att också omfatta följande:
statsbidraget till folkbildningen skall bidra till att stärka och utveckla demokratin
statsbidraget skall bidra till att bredda kulturintresset i samhället, till ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelse samt till eget skapande.
Dessutom skall arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp.
Vi har inget att invända mot att folkbildningen, som ett villkor för att erhålla statsbidrag, också explicit skall verka för att stärka och utveckla demokratin. Vi är av den uppfattningen att folkbildningen med sin starka anknytning till folkrörelserna är ett mycket viktigt forum för demokratisk fostran och demokratins utveckling och att det är genom folkbildning i folkrörelserna som Sveriges demokrati har fått en stark förankring i hela samhället. Men demokratin är aldrig en gång för alla vunnen utan måste ständigt återerövras, fördjupas och utvecklas. I folkbildningen, likaväl som i andra samhälleliga verksamheter, kan det under vissa omständigheter finnas risk för att de demokratiska värdena och arbetet för fördjupad demokrati inte tillräckligt prioriteras.
Vänsterpartiet anser dessutom att det finns skäl att införa en motsvarande målformulering till andra verksamheter där staten är bidragsgivare. Exempelvis borde all utbildning för vuxna, som ett villkor för att erhålla bidrag från stat, kommun eller landsting, tillföras en målparagraf av vilken det framgår att utbildningen skall stärka och utveckla demokratin. Detta bör ges regeringen till känna.
Folkbildningen är – vid sidan av televisionen – den kulturbärare eller kulturella verksamhet som bäst når ut till människor. I ett avseende är folkbildningen dessutom överlägsen televisionen i och med att folkbildningen inte bara förmedlar kultur utan dessutom aktiverar människor i kulturellt skapande.
Som framgår av verksamhetsredovisningen under punkt 4.2 i propositionen har andelen studiecirklar med estetisk verksamhet ökat. Likaså har under 1997 antalet kulturprogram och deltagare/besökare i kulturprogram stigit. De estetiska kurserna på folkhögskolor visar inga tendenser att minska. Folkbildningen är idag ett levande forum för kulturmöten och kulturskapande och spelar en viktig roll för att förverkliga kulturpolitiken.
Det är därför knappast meningsfullt att ge folkbildningen ytterligare uppdrag – i syfte att bredda kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet och öka människors kulturupplevelse samt öka möjligheterna till mer eget skapande – utan att samtidigt anvisa ny resurser till folkbildningen för att genomföra detta uppdrag. Det allmänna folkbildningsanslaget, inom vars ramar folkbildningens kulturarbete bedrivs har minskat med cirka 18 procent sedan 1991. Skulle ett utökat kulturuppdrag läggas på folkbildningen utan att nya medel tillförs kan det bara innebära att annan verksamhet måste skäras ner kraftigt. Om riksdagen skulle besluta att tillföra det av regeringen föreslagna nya kultursyftet kan det bara tolkas som ett kraftigt underkännande av folkbildningens hittillsvarande arbete för ett breddat kulturintresse, för att engagera och aktivera människor i kulturverksamhet och för den omfattande studie- och kursverksamhet som bedrivs med estetisk och kulturell inriktning. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår att arbetslösa, vid sidan av utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade, skall utgöra en ny prioriterad målgrupp för folkbildningen. Härmed skulle statsbidraget få tydligare fördelningspolitiska motiv. Det finns risk för att människor som blir arbetslösa marginaliseras och passiviseras. Folkbildningens arbetssätt har visat sig vara värdefullt för många arbetslösa och givit dem större självförtroende och bättre möjligheter att bryta en passiv tillvaro. Under åren 1992 till 1996 fick folkbildningen särskilda resurser för utbildningsinsatser för arbetslösa.
Från hösten 1997 har folkbildningen tillförts resurser för 10 000 platser per år inom ramen för kunskapslyftet, som vänder sig till arbetslösa eller dem som riskerar att bli arbetslösa. Därutöver har kommuner upphandlat utbildning motsvarande 2 000 platser. Av folkhögskolans studerande är sannolikt det stora flertalet arbetslösa. Detta gäller även dem som söker sig till skolans ordinarie kurser, även om detta inte framgår av den redovisning som görs varje år till SCB.
Folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet kommer att bli allt viktigare i takt med att de mest studiemotiverade arbetslösa rekryterats till olika utbildningar. För dessa är komvux en bra studieform. Men för många som av olika anledningar behöver en mer personlighetsutvecklande studiemiljö är folkhögskolan och folkbildningspedagogiken ett bättre alternativ.
Vänsterpartiet tillstyrker regeringens förslag att tillföra arbetslösa som prioriterad målgrupp för folkbildningen. Vi föreslår dessutom att det sker en omfördelning av kunskapslyftets medel mellan folkbildningen och kommunerna. Folkbildningen bör ges en starkare roll i kunskapslyftet. Fler platser än de 10 000 som tilldelats bör läggas direkt på folkbildningen. Härigenom skulle möjligheterna att nå de mest studieovana och svårrekryterade öka. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår att föreskriften om att undervisningen skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan skall tas bort som särskilt villkor för statsbidrag till folkhögskolan.
Vänsterpartiet delar uppfattningen att det inte finns skäl att ha kvar detta särskilda villkor. Vi anser också att utvecklingen inom annan vuxenpedagogisk verksamhet går mot att i allt högre grad tillämpa metoder och arbetssätt hämtade från folkbildningen.
Det skall inte vara nödvändigt för folkbildningen att ändra sina metoder och pedagogik bara för att dessa vinner terräng inom det offentliga skolväsendet. Det finns dock anledning att vara uppmärksam så att inte utveckling mot mer s.k. folkbildningspedagogik i annan undervisning avstannar.
Inom ramarna för kunskapslyftet upphandlar kommunerna utbildning även från privata utbildningsanordnare. Det finns risk för att upphandlingen styrs av ”lägsta prisfaktorn” och att kvaliteten på undervisningen därigenom kommer i andra hand. De metoder och den didaktik som framför allt folkhögskolan utvecklat och som visat sig så framgångsrik grundar sig bl.a. på en väl utbildad lärarkår och en undervisning som är anpassad till jämförelsevis små studerandegrupper. Detta kostar naturligtvis mer än undervisning i stora grupper av icke utbildade lärare. I tider av kostnadseffektivisering kan det alltså finnas risk för att den dyrare folkbildningspedagogiken riskerar att trängas tillbaka till förmån för billigare men kvalitetsmässigt sämre utbildning och undervisning. Både komvux och folkbildning kan må bra av att utsättas för konkurrens, men konkurrensen mot privata utbildningsanordnare får inte ha som resultat att ingen hänsyn tas till undervisnings- och utbildningskvaliteten.
Att föreskriften om folkbildningens form och arbetssätt tas bort får därför inte tas som intäkt för att anpassa folkbildningens undervisning – och kostnader för undervisning och utbildning – till kommersiell eller annan icke-professionell utbildning. Detta bör ges regeringen tillkänna.
En stor del av folkhögskolans utbildning ligger på gymnasial nivå. Det är angeläget att så långt som möjligt ha öppna dörrar mellan olika former av vuxenutbildning, exempelvis mellan komvux och folkhögskola. Vänsterpartiet ställer sig därför bakom regeringens förslag att det skall vara möjligt för en studerande att få tillgodoräkna sig resultat av genomförd utbildning på gymnasienivå på folkhögskola om han eller hon vill fortsätta eller slutföra sina studier på komvux.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det är värdefullt med en fortsatt samverkan mellan folkbildningen och, i första hand, folkhögskolorna och högskolan. Det finns all anledning att inom ramen för det livslånga lärandet verka för fördjupad samverkan mellan olika delar och nivåer av bildnings- och utbildningssektorn. Ett sådant samarbete, som t.ex. kan innebära att folkhögskolan ges möjligheter att anordna samverkanskurser på högskolenivå som ger högskolepoäng, bör underlättas. Att ha möjlighet att läsa en kurs på högskolenivå på folkhögskola skulle underlätta vidare högskolestudier för många studieovana. Detta bör ges regeringen till känna.
Under denna rubrik redovisas dels de utbildningssatsningar som gjorts och görs inom utbildningssektorn och dels den viktiga roll folkbildningen har spelat och spelar för att förverkliga kulturpolitiken. Dessutom skriver regeringen att det behövs ett komplement till kunskapslyftet i form av ett lyft för kultur och bildning i bred bemärkelse genom den fria och frivilliga folkbildningen.
Som vi angivit tidigare i denna motion skulle Vänsterpartiet med stor tillfredsställelse välkomna en finansierad satsning på kultur och bildning i stil med kunskapslyftet. Vi tror att ett sådant kulturlyft skulle få positiva effekter på människors vardags- och arbetsliv och också innebära bättre arbetsvillkor för kulturarbetare av olika slag. Som konstaterats i propositionen Konstnärernas villkor har alltför många konstnärligt arbetande en medelinkomst som långt underskrider medelinkomsten i landet. Ett kulturlyft med kunskapslyftet som förebild i omfattning skulle kunna innebära nya arbetsmöjligheter och uppgifter för kulturarbetare inte bara inom folkbildning utan också i skolan och annan utbildning. Vänsterpartiet har ingen annan uppfattning än regeringen i frågan om vikten av ett lyft för kultur och bildning i bred bemärkelse. Vi anser också att folkbildningen skulle kunna bli en stark motor i en sådan satsning eftersom kultur, kulturskapande och kulturdeltagande har varit och är en så viktig del av folkbildningens verksamhet. Vi förutsätter att regeringen kommer att anvisa medel för ett särskilt kulturlyft. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår att folkbildningen tar på sig viktiga uppgifter inom IT-området. Regeringen aviserar att stödja dessa delvis nya åtagande genom att
1. öka folkbildningens möjligheter att ge en allmän IT-kompetens till hela Sveriges befolkning, såväl kvinnor som män. Folkbildningen bör därför få stöd för att ta fram en IT-grundkurs,
2. ge folkbildningen ökad tillgång till den informations- och kunskapsmängd som förmedlas via IT, dvs. ge ökad tillgänglighet till Internet,
3. påskynda det utvecklingsarbete som påbörjats inom ramen för det av regeringen stödda projektet Folkbildningsnätet,
4. som föreslås i den regionalpolitiska propositionen, ett särskilt utvecklingscentrum etableras för att stödja utvecklingen av distansutbildning baserad på modern informationsteknik, i första hand inom högskolan och folkbildningen.
En särskild kommitté, Distansutbildningskommittén (DUKOM) skall i maj 1998 lämna sitt slutbetänkande. Kommittén har i uppdrag att föreslå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom främst vuxenutbildning och högskola, med utnyttjande av de möjligheter som den moderna informationstekniken erbjuder. DUKOM har haft cirka 100 miljoner kronor i statliga medel att fördela på ett hundratal olika projekt som bedrivits av eller i samarbete med kommunala skolor, Statens skolor för vuxna, universitet och högskolor, studieförbund och folkhögskolor samt anordnare av arbetsmarknadsutbildning, branschorganisationer och företag.
Vänsterpartiet ser regeringens förslag att etablera ett särskilt utvecklingscentrum för att stödja utvecklingen av distansutbildning som en naturlig fortsättning på DUKOM:s verksamhet men anser att det finns skäl att invänta DUKOM:s slutbetänkande innan beslut tas om utvecklingscentrumets placering och uppdrag.
Enligt propositionen skall ledningen för utvecklingscentrumet uppdras åt en delegation med företrädare för högskolan och folkbildningen. Folkbildningsrådet skall utse folkbildningens företrädare. Delegationen får i uppdrag att lämna förslag till inriktning och fortsatt finansiering av verksamheten. Som framgår av propositionens skrivning kommer Stiftelsen Kunskap och Kompetens att finansiera folkbildningens del av utvecklingsarbetet med 50 miljoner kronor.
Vi är positiva till principerna i förslaget. Vi anser dock att det finns skäl att överväga att ge delegationen ytterligare uppdrag inom ramen för samverkan mellan folkbildning och högskola. Som vi framhållit under rubriken Samverkan med högskolan bör större möjligheter komma till stånd, exempelvis för s.k. samverkanskurser på folkhögskolor. Vi har tidigare föreslagit att inrätta öppna folkliga universitet där folkhögskolorna har sin givna plats som regionala studiecentrum.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen efter det att DUKOM har presenterat sitt slutbetänkande återkommer med förslag på vilket uppdrag delegationen för utvecklingscentrumet skall ha och var delegationen skall ha sin verksamhet och att i detta förslag också de av oss föreslagna syftena med en samverkan mellan högskola och folkhögskola/folkbildning beaktats. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokrati och folkbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade syften med folkbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningens roll i kunskapslyftet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningens arbetssätt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan med högskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för ett kulturlyft,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utvecklingscentrum för att stödja utvecklingen av distansutbildning.
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Britt-Marie Danestig (v) |