Motion till riksdagen
1997/98:Kr239
av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c)

Kvinnor och kultur


Kvinnor är de största kulturkonsumenterna. Kvinnor är i majoritet bland teater-, konsert- och museibesökare. Kvinnor är också de största kulturbärarna. Det är kvinnorna som i första hand för kulturarv och traditioner vidare mellan generationerna.

Kvinnor har under historiens gång funnits i de flesta yrken. De har varit företagare av de mest skilda slag. Kvinnorna fick stå för familjens uppehälle när männen drog ut i krig. Om mannen i familjen dog kunde kvinnan klara sig och sina barns överlevnad. Om kvinnan däremot dog fanns stor risk att barnen inte skulle klara sig. Så är det än i dag i många länder.

Ändå speglas inte kvinnors historia och kvinnors liv i vårt kulturliv. En undersökning vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, ”Osynliga konstnärinnor” av Anna Falkenberg, visar att de kulturbevarande institutionerna under 1900-talet använt en oproportionellt stor del av tillgängliga medel till att synliggöra den manliga kulturen. Museirapporten ”Det dolda budskapet” avslöjar att mänsklighetens historia i själva verket outtalat förblir männens historia. Kvinnors historia är glömd och gömd.

Inför Kulturhuvudstadsåret 1998 och millennieskiftet är det hög tid att ändra på detta. Det handlar i hög grad om att ge identitet och förebilder för kvinnor och unga flickor. En analys över hur de statliga kulturanslagen fördelas mellan kvinnor och män bör göras.

Museer både centralt och ute i landet bör få uppdraget att visa kvinnors historia, inte som en särart eller ett kuriosum utan på ett seriöst och genomarbetat sätt. Projekt som visar kvinnors kultur och kvinnors historia bör prioriteras i anslagsgivningen. På flera håll har initiativ tagits för att inrätta särskilda kvinnomuseer. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur sådana projekt kan stödjas och förverkligas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av kulturanslagens fördelning mellan män och kvinnor,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till museerna att visa kvinnors historia och att prioritera projekt om kvinnors kultur och historia,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kvinnomuseer.

Stockholm den 2 oktober 1997

Ingbritt Irhammar (c)

Margareta Andersson (c)