Kulturdepartementets Sesampengar på sammanlagt 235 miljoner till kulturskatter i museer, arkiv etc har även gjort stor nytta inom hembygdsrörelsen. På ett stort antal hembygdsgårdar har man inventerat, katalogiserat, registrerat och lagt uppgifterna på data. Utställningsrummen har blivit fler och intressantare.
I frågor som rör vård och förvaring har de Sesamanställda generöst delat med sig av kunskap, stöd och råd. Detta gäller även för vården av byggnader, vikten av ett reglerat klimat i lokalerna, säkerhet m.m. Det textila kulturarvet är ett exempel på ett eftersatt område som kräver en hel del resurser framöver.
Flera föreningar ser möjligheter och en koppling mellan ett bra tillgängliggörande av byggnader och föremål och en ökad kulturturism. Ett stort antal personer har involverats i utbildning (ofta i samarbete med studieförbund), utställningar m.m. och, inte minst viktigt, ett antal ALU-anställda har erbjudits möjlighet till en meningsfull arbetslivsutbildning.
Sesamsatsningen på att vårda och öppna kulturskatterna inriktades på vård av föremålssamlingarna. Vårdbehoven är lika omfattande när det gäller foton och film.
Nordiska museet har utarbetat en nationell bevarandeplan för fotografier som kallas Mot glömskans tyranni. Enbart i de svenska museerna finns minst 35–40 miljoner fotografier. De flesta fotografierna förvaras i lokaler utan klimatkontroll och i felaktigt förvaringsmaterial. Detta medför att samlingarnas livslängd förkortas drastiskt. I många samlingar används originalmaterialet dagligen, vilket medför stort slitage och risk för att materialet förstörs.
Hembygdsrörelsen förfogar över 5–10 miljoner bilder. Siffran är ungefärlig eftersom hembygdsföreningarna inte bara administrerar hembygdsmuseer utan också skolmuseer, arbetshistoriska arkiv, personarkiv osv. Fotosamlingarna inom hembygdsrörelsen är särskilt svårtillgängliga eftersom många arkiv inte är uppordnade efter gängse normer. För att forskare och andra intresserade skall kunna ta del av dessa arkiv är det viktigt att hembygdsrörelsens bilder finns tillgängliga i den moderna informationstekniken.
Även när det gäller film finns ett vårdberg. Uppskattningen av det totala antalet meter film som är i behov av omkopiering eller andra vårdinsatser är ca 65 miljoner meter. Av dessa är ca 40 miljoner i behov av snara åtgärder. Det gäller inte minst film producerad under 1950- och 1960-talen. Om renoverade filmer (negativ) förvaras på ett korrekt sätt i frysrum kan ”livslängden” beräknas till 120 år och i kylrum till ca 40 år.
Det nu pågående Sesamprojektet skall vara avslutat senast i slutet av 1998. Utvärderingen kommer att visa att unga arbetslösa akademiker och hantverkare fått arbete. Ett fotosesam, som en fortsättningen på föremålssesam, ger arbetslösa meningsfulla och intressanta arbetsuppgifter samt hjälper hela Sverige att rädda vad som räddas kan av foton och film.
Vården av fotosamlingarna ryms inte inom ramen för t.ex. museernas, arkivens och bibliotekens ordinarie anslag. Vårdberget är för omfattande. Modellen med Sesam har visat sig framgångsrik både när det gäller kulturarvet och åtgärder mot arbetslösheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett SESAM-projekt för foto och film.
|
Sigrid Bolkéus (s) |