En rad utredningar har genom åren gjorts av det svenska kulturlivet. Många aspekter av detta kulturliv är behandlade i olika specialundersökningar. Den senaste mer omfattande kulturutredningen är den statliga utredningen Tjugo års kulturpolitik 1974–1994 som presenterades häromåret. Alla dessa utredningar har en sak gemensamt, de behandlar nästan enbart den samhällsfinansierade delen av kulturlivet. De privata kulturutgifterna, som ändå utgör huvudparten, berörs inte alls eller mycket litet.
Den samlade kultursektorn omsätter i dag enligt nämnda kulturutredning ca 50 miljarder kronor. Av denna helhet utgör de privata kulturutgifterna ca 75 %. Offentliga och privata pengar finansierar olika delar av kultursektorn. Folkbiblioteken är offentligt finansierade medan böcker och tidskrifter i huvudsak är privat finansierade. Musikevenemang är till ca 70 % finansierade av privata hushåll medan musikskolan till ca 90 % är offentligt finansierad. Den absolut största delen – närmare 70 % – av hushållens kulturutgifter utgörs av kostnader för massmedier: radio, tv, video, dagspress, böcker, skivor m.m. Det är också inom denna del av kultursektorn vi kan vänta den största tillväxten de kommande åren.
Vid sidan av de privata hushållen bidrar de privata företagen genom bland annat sponsring och köp av konst till kulturutgifterna. I Sverige är kultursponsringen ännu relativt blygsam jämfört med flera andra länder, men den växer. Kulturhuvudstadsbolaget räknar med att nå upp till 50 miljoner kronor i sponsorstöd. Detta kan jämföras med OS-bolagets beräknade sponsorintäkter på en dryg miljard. Det finns en bedömning att kultursponsringen skulle ligga på ca 150 miljoner kronor om året. Någon säker kunskap om utvecklingen på detta område finns emellertid inte.
En statlig kulturpolitik värd namnet ska förstås omfatta och ha kunskaper om hela kulturlivet, både den privata och den offentliga sektorn. Det är en uppenbar brist att kunskaperna om den privata kultursektorn i dag är så begränsade. En särskild utredning bör tillsättas som ökar våra kunskaper om den privatfinansierade kultursektorn och dess samband med den offentligt finansierade kultursektorn.
Hur stor är företagssponsringen av kulturlivet och vilken roll spelar den för kulturlivet? Hur ser sambanden ut mellan folkbiblioteken och bokmarknaden? Vilken betydelse har musikskolorna för musikbranschen? Vilken betydelse har samhällsstödda ateljéer för konstmarknaden? Hur fördelas de privata kulturutgifterna mellan män och kvinnor? Dessa och många andra frågor skulle kunna besvaras av den föreslagna utredningen som därmed skulle kunna bidra till en bättre kulturpolitik i framtiden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny kulturutredning med inriktning på den privat finansierade kultursektorn.
|
Per Sundgren (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Britt-Marie Danestig (v) |
|
Marie Engström (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Stig Sandström (v) |
|
Alice Åström (v) |