De skånska slotten och herrgårdarna har ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Till godsen hör oftast ett skyddsvärt kulturlandskap eller för naturvården värdefulla områden.
Det som nu utgör kulturbyggnader och kulturhistoriskt skyddsvärda miljöer av olika slag har ursprungligen tillkommit för att tillgodose angelägna mänskliga behov och individuella strävanden. Detta har även utgjort grunden för miljöernas fortsatta bevarande. Avgörande har varit att byggnaderna av enskilda individer – privata ägare – upplevts fylla angelägna behov och att dessa individer också haft viljan och ekonomiska möjligheter att tillgodose behoven. Detta måste även för framtiden utgöra den huvudsakliga grunden för vården av detta kulturarv.
Myndigheter, föreningar, stiftelser etc. kommer aldrig i någon avgörande mån att kunna ersätta enskilda ägares och brukares personliga engagemang och ekonomiska uppoffringar. Vården av kulturarvet är därför i allt väsentligt en fråga om hur det allmänna kan skapa ett klimat som gör det möjligt och intressant för enskilda ägare att vårda kulturarvet. Det ekonomiska stödet har stor betydelse, framför allt som en viktig psykologisk stimulans för enskildas insatser. Det är därför som Moderata samlingspartiet i en kommittémotion föreslår att anslaget Bidrag till kulturmiljövård skall ökas. Perspektivet kan dock lätt bli felaktigt om intresset fokuseras på det allmännas åtgärder i form av bidrag, planering, utredningar m.m.
Den viktigaste förutsättningen för ett gynnsamt klimat för vården av kulturarvet är ägarnas ekonomi. Här är det viktigt att det kan utvecklas nya näringsgrenar som passar den skånska landsbygden, men lagstiftningen på många områden gör att landsbygdsbefolkningen i allt mindre utsträckning kan bestämma över sina resurser. Vi anser att riksdagen skall förklara sig beredd att leva upp till den uttalade målsättningen att lantbrukarna skall få ersättning för de kollektiva nyttigheter de tillhandahåller allmänheten.
I jordbrukspolitiken finns inslag som innebär att större företag diskrimineras i förhållande till de mindre. Detta blir särskilt uppenbart i Skåne. Situationen förbättras inte av att man i olika tidningsartiklar kan läsa mycket osakliga beskrivningar av de faktiska sakförhållandena. Ett arealbaserat stöd måste med naturnödvändighet utgå med större belopp till gårdar med mycket mark än till gårdar med mindre.
Naturvårdslagens regler om ersättning för restriktioner i jord- och skogsbruket av hänsyn till naturvården och kulturlandskapet belastar ägarnas ekonomi. Många gods i Skåne finns i trakter där skyddsvärda naturmiljöer och kulturlandskap är särskilt vanliga.
En långsiktigt tryggad äganderätt för ägarefamiljen och rätt till ersättning för den ekonomiska förlusten vid eventuella inskränkningar i äganderätten är ett av de viktigaste elementen för att skapa ett klimat som är gynnsamt för ideella insatser i syfte att vårda kulturarvet. Gällande lagstiftning innebär emellertid en i stort sett obegränsad rätt för myndigheterna till ingrepp i äganderätten och att ägarnas rätt till ersättning i sådana fall blivit alltmer osäker. Därmed kan ägarens framgångsrika ideella insatser för att vårda kulturarvet följas av långtgående krav på betungande restriktioner och ingrepp avsedda att skydda det genom ägarens insatser bevarade kulturarvet. Ett sådant regelsystem får lätt motsatt verkan genom att det avskräcker från mer än stimulerar till ideella insatser för vården av kulturarvet. Det bör övervägas om inte reglerna om ersättning för expropriation och inskränkningar i rådigheten av hänsyn till kulturminnesvården m.m. kan ändras så att ersättning alltid utgår för den faktiska förlusten och att även den ideella insatsen för vården av kulturarvet tillgodoräknas ägaren.
Ett system för villkorlig eftergift av arvs- och gåvoskatt finns i Storbritannien. Det innebär att egendom av nationellt intresse tills vidare kan undantas från arvs- och gåvoskatt i utbyte mot vissa motprestationer från ägaren. Det omfattar även ett system med skattefria fonder för underhåll etc. Medel för kulturarvets underhåll kan avsättas till fonder utan att arvs- och gåvoskatt utgår. Det borde utredas vilka förutsättningar vi har för att genomföra något liknande i Sverige.
Familjestiftelser med vissa lättnader i beskattningen, eller någonting liknande vad som skett med Grönsöö i Västmanland skulle kunna vara en möjlighet även i Skåne.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att klimatet för vården av kulturarvet beror av en mängd olika omständigheter. En förbättring av förutsättningarna för vården av kulturarvet måste därför omfatta en mångfald av olika åtgärder på många olika områden om åsyftade resultat skall kunna uppnås.
De kulturvärden som ligger i de skånska slotten och herrgårdarna är det vår generations uppgift att föra vidare. Det kräver att vi har tillgång till de verktyg som krävs. Det kräver i sin tur en bred uppslutning från olika departement och myndigheter och en gemensam vilja att genomföra de nödvändiga förändringarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det kulturarv som ligger i de skånska slotten och herrgårdarna bevaras.
|
Jan Backman (m) |
Maud Ekendahl (m) |