Sverige betraktas av omvärlden som ett föregångsland vad avser jämställdhet. Men redan 1985 på FN:s kvinnokonferens i Nairobi togs beslut att kvinnors historia ska lyftas fram i alla länder. På Nationalmuseums utställning om stilleben i konsten 1995 var endast fyra av de ca 200 utställda konstverken målade av kvinnor. Trots att tio år gått sedan handlingsplanen antagits på kvinnokonferensen har inte betydelsen av beslutet trängt igenom i Sverige. Extra märkligt när det gäller stilleben eftersom just stillebensmåleri i alla tider varit kvinnors specialitet.
På FN:s kvinnokonferens 1995 i Beijing togs beslut att jämställdhet ska genomlysa allt arbete. Detta använder nu regeringen som skäl till att år efter år avslå motioner om ett nationellt kvinnomuseum. Alla museum ska ta upp jämställdhet sägs det. Visst det är ju självklart! Men, jag vill påstå att vägen är mycket lång till det jämställda samhället och att vi på den vägen behöver ett museum som på ett samlat sätt visar upp kvinnans historia i religion, i hem, i yrkesliv och i samhälle. Det nationella museet ska ge utrymme för skådespel, utställningar, musik, seminarier och kopplas till forskning. Sist men inte minst ska ett kvinnomuseum ”visa vägen” för flickor och unga kvinnor.
Den typ av speciella utställningar om kvinnan som görs av vissa museer ibland riskerar att förstärka den så kallade särartsfeminismen. Riksdagens beslut vid budgetbehandling 1996 gick ett ytterligare steg i den riktningen. Landets länsteatrar, länsmusik och länsmuseer ska fråntas medel, medel som sedan kan fås tillbaka om något görs om klass, kön, generation och kulturell bakgrund. En liten snutt kön = mer pengar och så var jämställdheten avklarad för ett år. Så här kan det inte fortgå. Jag vill att regeringen tar tag i jämställdheten på allvar. Därför bör Kulturdepartementet undersöka hur stor del av de statliga kulturmedlen som fördelas till att synliggöra kvinnan som kulturvarelse. Dessutom finns det en speciell kvinnokultur.
Redan 1993 lyfte Anna Falkenberg fram i sin undersökning ”Osynliga konstnärinnor” att de kulturbevarande institutionerna under hela 1900-talet använt en oproportionerligt stor del av tillgängliga medel till att synliggöra manlig kultur. Museirapporten ”Det dolda budskapet” förstärker budskapet genom att visa på att mänsklighetens historia i själva verket outtalat förblivit mannens historia. Hur mycket har egentligen hänt sedan dess? Och vad förslår riksdagens krav på att 2 procent av de statliga bidraget till länskultur ska riktas till klass, kön, generation och kulturell bakgrund? Här krävs krafttag! Starten blir världens första nationella kvinnomuseum instiftat av världens mest jämställda parlament. Museet som gör kvinnan synlig i Sverige liksom i världen. Som lyfter fram kvinnan i historien. Som visar konst gjord av kvinnor och spelar musik gjord av kvinnor. Och som hjälper landets museer att fördela sina resurser så att jämställdhet uppnås. Som kuriosa i sammanhanget kan nämnas att i Microsofts stavningskontroll finns ej ordet föregångskvinna utan endast föregångsman.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nationellt kvinnomuseum inrättas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 300 000 kr avsätts för projektering,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvärdering görs av hur de statliga kulturmedlen fördelas ur ett genusperspektiv.
|
Ewa Larsson (mp) |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Eva Goës (mp) |