Frågan om politiker-TV har behandlats av riksdagen. I betänkandet 1996/97:KU17 Digitala TV-sändningar m.m. avvisas Utbildningsradions förslag till vad man kallade UR-Arena, som skulle vara en direktsändande kanal från den politiska arenan. Förslaget var förenat med stora kostnader och riksdagsmajoriteten anslöt sig till regeringens beslut att inte vidta någon åtgärd med anledning av Utbildningsradions begäran att få starta egna kanaler.
Men frågan om allmänhetens möjligheter att ta del av vad politiker vill föra fram i medierna får inte dö med detta. Det behövs ett forum för lågmälda och omfattande presentationer och diskussioner, där politiken befrias från journalistiskt sensationsmakeri och överdramatiserad regi.
I Demokratiutvecklingskommitténs betänkande, På medborgarens villkor – en demokratisk infrastruktur (SOU 1996:162) skrev man att många viktiga offentliga politiska debatter förs av förtroendevalda i olika fora men att de endast i enstaka fall förs vidare i direktsändningar i TV och radio. Som regel är medborgarna hänvisade att få innehållet i dessa debatter redovisat genom en mellanhand – journalisten – och då i form av kort referat och försett med journalistens kommentarer.
Kommittén redovisade positiva erfarenheter från de direktsändningar av politiska debatter som finns i Förenta Staterna och Kanada. Den ansåg att man inom en snar framtid har de tekniska möjligheter som gör att man kan få direktsändningar till en rimlig kostnad. Kommittén tog också upp vilka svenska politiska arenor som det är mest angeläget att sända okommenterade direktsändningar ifrån. Några förslag om hur sändningarna skulle organiseras och finansieras lämnade man inte.
Förtroendet för politiker har sjunkit alltsedan man började mäta det på 1960-talet. Många medborgare vittnar om ett stort avstånd till förtroendevalda på alla nivåer i samhället och om bristande tillit, vanmakt och förakt. Förtroendevalda å sin sida talar om bristande förankring och dålig kontakt med väljarna. Det här är ett hot mot demokratin.
Jag tycker därför att förslaget om en politikerkanal inte bör avfärdas utan utvecklas. Där skulle politiker kunna få uttala sig utan att bli avbrutna, inte därför att de sitter på en upphöjd pinne i partihierarkin, utan för att de har något viktigt att säga och därför att de kan tala ärligt, passionerat och värdigt. Ana Maria Narti har uttryckt det som så att politikerkanalen kunde bli en ständig och öppen valstuga. Sedan är det upp till väljarna att själva ta ställning till vilka de vill skall ansvara för vårt lands utveckling och väl och ve.
En utredning bör således tillsättas med uppdrag att se hur en politikerkanal skulle kunna utformas och finansieras i Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om politikerkanal.
|
Barbro Westerholm (fp) |