Vårt lands ortnamn, eller traktnamn, är en oersättlig kulturskatt som hotas genom den snabba förändringen av dagens samhälle. Vissa av traktnamnen har en mer än tusenårig historia. De äldsta traktnamnen, t.ex. med -stad (=boplats) som avslutning, är 1 500 år gamla.
Genom beslutet om nya regler för fastighetsregistrering och fastighetsbeteckning i samband med datoriseringen av fastighetsbeteckningarna, genomfördes också att jordregistersocknarna skulle utgå och ersättas med kommunerna. Detta medförde att mängder av traktnamn byttes ut eller fick s.k. dubbelnamn.
Det skedde också en mängd sammanslagningar av fastigheter i form av gårdar och byar m.m. Eftersom en sammanlagd fastighet enligt gällande regler skall välja ett av de sammanlagda fastigheternas namn, har ett stort antal även mycket gamla traktnamn försvunnit. Ännu fler hotas att försvinna i framtiden. Hastigheten har sedan 1970-talets början varit närmare 200 försvunna traktnamn per år. Totalt rör det sig om flera tusen traktnamn, alla på sitt sätt lika värdefulla som historiska dokument och kulturminnen, som t.ex. tusenåriga runstenar.
Vid flera tillfällen har riksdagen uttalat att traktnamn är en viktig del av vårt kulturarv som ska vårdas och bevaras. Ändå fortsätter Lantmäteriverket och Posten med flera att bortse från ortnamnens kulturhistoriska och sociala värde. Riksantikvarieämbetet har föreslagit att traktnamnen skall ges lagskydd. De är kulturminnen som bör omfattas av kulturminneslagen, likväl som andra kulturminnen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att traktnamnen skall omfattas av kulturmiljölagen.
|
Tuve Skånberg (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |