De så kallade centrumbildningarna företräder olika kulturyttringar, representerade av författare, musiker, dansare, skådespelare, och gör ett stort arbete för att förmedla uppdrag till kulturarbetare och fria grupper. Det är glädjande att centrumbildningarna nu föreslås få stärkta resurser som i första hand ska användas till den regionala organisationen eller verksamheten vilket är mycket viktigt för att t ex de fria teatergrupperna ska kunna hävda sig i konkurrens med institutionsteaterns bättre resurser. I det sammanhanget är det också angeläget att påpeka vikten av att de grupper som turnerar runt i landet och som har en kontinuerlig verksamhet ska prioriteras vid Statens kulturråds fördelning av resurser. Eftersom det är svårt att utläsa hur anslagsfördelningen ser ut vill jag peka på vikten av att även de fria grupperna ska ha en pott att söka pengar ur när det gäller ny svensk dramatik. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Folkrörelsernas Konstfrämjande som är under stark regional uppbyggnad föreslås få ökat statligt verksamhetsstöd. Det är då viktigt att understryka att denna ökning måste omfatta ett stöd till den regionala organisationen som därigenom bättre kan främja god konst i alla delar av landet och till grupper som är ovana vid konstupplevelser.
Bildkonstnärerna är den grupp konstnärer som har de lägsta inkomsterna och de sämsta arbetsvillkoren. Mot den bakgrunden är det ytterligt viktigt att de stöd som finns fördelas på ett rättvist sätt och till de konstnärer vars arbete är av hög kvalitet och som behöver det mest. Stödet behöver också omprövas kontinuerligt. Hur urvalet av selektiva stöd än organiseras kommer det alltid att finnas synpunkter. Frågan är om inte större delen av stöden till konstnärerna borde vara mer generella. Enligt min mening bör regeringen se över hur stöden till konstnärerna fungerar, om det är möjligt att förändra mot mer generell stödordning och hur urval och bedömning ska kunna ske på ett seriöst och objektivt sätt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag till fria grupper,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av hur stödet till konstnärerna fördelas.
|
Marianne Andersson (c) |