Regeringen har i sin proposition om konstnärernas villkor klart visat avsikten att skapa villkor för professionella konstnärer och kulturarbetare så att de bättre än i dag kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete. Miljöpartiet välkomnar detta och anser att regeringens förslag är bra på många punkter men undrar varför inte regeringen presenterar förslag till finansieringen av dessa lovvärda insatser.
Miljöpartiet vill påminna om att ett riksdagsval föreligger emellan förslag och verkställighet. Därför ser vi gärna en finansiering av propositionens förslag i årets tilläggsbudget för 1998. Som förslagen nu presenteras utan klarlagd finansiering och ett löfte om att återkomma 1999, är det synnerligen oklart om, hur och vem som ska verkställa dem.
Det annonseras att medel ska överföras från arbetsmarknadsutskottet, och det anser vi vara mycket rimligt eftersom det handlar om arbetsmarknadsåtgärder. Men det står också att förslagen ska finansieras inom kulturens eget anslag, och då undrar vi vilka nedskärningar som planeras.
Utifrån den analys av konstnärernas och kulturarbetarnas mycket svåra ekonomiska situation som aktuella förarbeten presenterar blir behovet av en förändring av allmänna riktlinjer synnerligen tydligt. Konstnärer lever i en situation med försörjning till viss del genom ersättning för arbete, tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder och socialbidrag. Bildkonstnären har de allra lägsta inkomsterna med ett genomsnitt på 11 000 kronor i månaden. Det händer att en konstnär får finansiera sin utställning utan säkerhet att få tillbaka sina utlägg. Ibland går det hela inte ihop och arbetet blir i stället en kostnad för konstnären. Vilken annan yrkesgrupp skulle finna sig i att behöva gå med förlust för att få arbeta inom sitt yrke?
Miljöpartiets grundprincip är att de ska vara möjligt att försörja sig på sitt arbete. Denna princip delar vi med regeringen. Vi anser att propositionen anger ett litet steg i den riktningen. Men, det går att lösa konstnärernas och kulturarbetarnas ekonomiska villkor genom ett generellt konstnärsstöd eller genom generella skattelättnader. Vi kommer i motionen att ytterligare förtydliga våra ställningstaganden.
Inkomst från konstnärligt arbete utgör endast en femtedel av konstnärens totala inkomst. Och nästan hälften av alla konstnärer är egenföretagare. Även på mycket låga inkomster ska höga skattesatser, sociala avgifter och egenavgifter betalas. Detta gäller självklart för alla egna företagare men för en konstnär kan det vara svårt att rationalisera sitt konstnärliga arbete för att öka sin produktion.
Konstnärer och kulturarbetare passar svårligen in i de olika sociala trygghetssystemen. Den sjukpenninggrundande ersättningen baseras på förlorad arbetsinkomst. Hyreskostnader för arbetslokal måste dock betalas även om du är sjuk. Det finns heller ingen annan yrkesgrupp som är så beroende av sin arbetslokal.
Föreslagna förändringar i pensionssystemet missgynnar också människor med extremt olika inkomster i livets olika skede. Konstnärer och kulturarbetare tillhör den stora gruppen i samhället. En konstnär kanske kan ha hyfsad inkomst under sina “bästa“ 15 år, men kanske generellt lever på gränsen till existensminimum. Det finns goda skäl att misstänka att konstnärer och kulturarbetare, i likhet med många kvinnor inom alla yrkesområden, i framtiden får sänkt pension.
Det är också viktigt att lyfta fram att a-kassa inte är något alternativ för företagare ainom det konstnärliga området. Det krävs att verksamheten har upphört och att företaget är avvecklat för att ersättning ska utgå. Det är fullständigt orimligt att kräva av konstnären att avyttra sin ateljé eller sina verktyg om verksamheten går dåligt ett par månader. Nästa månad kan ju gå bättre.
Miljöpartiet efterlyser därför generella lösningar på dessa problem och vi har tidigare förespråkat ett system baserat på aktivitet. Detta kan ske som ett ekonomiskt tillskott, i proportion till deklarerad inkomst, upp till ett sammanlagt belopp för egen inkomst och tillägg på högst 150 000 kronor.
Vi ser i utredningen “Generella konstnärsstöd“ att det finns tankar om skattereduktion för så kallade singelföretag. Beräkningarna grundar sig på en inkomst på 150 000 kronor och kostnadsavdragen ersätter avgifter och skatter i verksamheten. Reduktionen lämnar kvar en inkomst på 134 250 kronor att leva på. Detta system skulle inte heller kräva någon bokföring.
Att välja singelföretagsmodellen skulle vara frivilligt för alla som är just singelföretagare. Miljöpartiet välkomnar förslag som underlättar för konstnärer och kulturarbetare att leva på sina inkomster. Vi ser snarare till effekterna av insatta stöd än till formen. De förslag till selektiva stöd som nu föreslås betraktar vi som en akut insats och ser fram emot de större generella greppen. Därför anser vi det också högst rimligt att dagens förslag finansieras i tilläggsbudget 1998.
Miljöpartiet tycker det är bra att regeringen annonserar en överföring av medel från Arbetsmarknadsverket till en enhet som har större kunskap om konstnärsgruppen. Vi anser att det är av största vikt att dessa medel fördelas av dem som har kulturpolitisk kompetens. Därför är förslaget om att stärka de tio centrumbildningarnas roll i sammanhanget ett välkomnat förslag. Centrumbildningarna har god kontakt med nästan hela konstnärsfältet och bra översikt över de aktiva konstnärerna. Vi anser dock att ett och ett halvt år är för kort försöksperiod och vill utsträcka försöket till att omfatta tre år.
När det gäller definition av arbetslivsutveckling (ALU) så innebär kraven en orimlighet för konstnärer. ALU är en åtgärd som inte ska konkurrera ut reguljära arbetstillfällen. Detta innebär att konstnärer inte får utöva sitt konstnärliga värv utan tvingas avstå till förmån för en tillfällig försörjningsmöjlighet. Systemet minskar konstnärernas attraktionskraft och deras möjligheter att försörja sig på sitt yrke. Regeringens förslag att söka system som generellt förbättrar konstnärernas villkor och ger dem kontinuitet i det konstnärliga skapandet anser vi bör lyftas fram nu. Det är en självklarhet att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för konstnärer inte bara bör anpassas till de kulturpolitiska utan även underställas dem.
De kulturpolitiska medlen fördelas i dag på ett sätt som innebär att en så stor del som 1/3 av konstnärerna helt hamnar utanför. Detta kan bero på flera olika saker, bl.a. har man vid beräkningar funnit att vi i landet har ca. 21 000 organiserade konstnärer. Alla konstnärer är dock ej fackligt anslutna och i bedömningen av inhämtade synpunkter bör detta tas i åtanke.
Det föreligger dessutom en stor diskrepans mellan den nämnda beräkningen och folk- och bostadsräkningen där ca. 30 000 anser att de är konstnärer. Detta innebär att en så stor grupp som en tredjedel inte har lämnat in uppgifter som kan ligga till grund för kulturpolitiska bedömningar. Frågan är om det är den gruppen som ej anses vara etablerade konstnärer?
Miljöpartiet ser fram emot den dag då de kulturpolitiska målen blir styrande för de arbetsmarknadspolitiska satsningarna inom kulturområdet och vi ser regeringens förslag vara ett litet steg mot den dagen.
Miljöpartiet vill uttrycka sin stora glädje över att landets tjugo kollektivverkstäder äntligen ska omfattas av statligt stöd!
Detta har vi arbetat för i tre år! Nu vill vi att regeringen, som ett första steg, återkommer med minst två miljoner kronor i tilläggsbudget 1998.
Det framgår inte av propositionen om omfattningen av de positiva insatser som föreslås inom musikområdet kommer att motsvara de nedskärningar som nyligen gjorts. Vi hoppas dock att det blir ett positivt netto.
Regeringen föreslår att en ersättning ska införas till upphovsmän och utövande konstnärer för folk- och skolbibliotekens utlåning av musikaliska verk på fonogram, s.k. fonogramersättning, från och med år 1999. Miljöpartiet vill i sammanhanget uppmärksamma att detta bygger på upphovsrättsliga principer och det blir då viktigt att öronmärka pengar till folkmusik, som ju faller utanför p.g.a. att en upphovsman ofta saknas. Dessutom vill vi trycka på vikten av att dessa medel fördelas av Kulturrådet.
Vidare avser regeringen att i budgetpropositionen för 1999 föreslå en förstärkning av Kulturrådets bidragsgivning till fria musikgrupper och arrangerande musikföreningar, lokala och regionala teater-, dans- och musikinstitutioner samt STIM/Svensk Musik.
Miljöpartiet undrar: Varför inte införa detta väl genomtänkta förslag i tilläggsbudget för 1998?
Miljöpartiet föreslår att STIM/Svensk Musik ges i uppdrag att hjälpa till vid internationell marknadsföring av oskyddad musik, så som folkmusik och äldre tiders musik och vid information om musiker, musikliv och musikpolitik Det är viktigt att samordna denna marknadsföring; de små har annars stora svårigheter att nå ut i världen i större omfattning.
Miljöpartiet anser att ett statligt bidrag till en tredje anställningsform inom teatern är ett mycket intressant förslag. Vi anser dock att det inte bara bör gälla teater utan även innefatta dans. Ett och ett halvt år är en för kort försöksperiod och vi vill istället föreslå tre år som den tid försöket bör pågå. Efter detta bör en oberoende utvärdering givetvis genomföras.
När det gäller just dansare så vill vi lyfta fram att deras arbetsvillkor är ytterst speciella. Deras yrkeskarriär slutar senast vid 40 års ålder. Om vi ser på problemet internationellt så har det visat sig vara mycket lönsamt att inrätta speciella “yrkesbytar-centrum“ för dansare.
I likhet med utredningen “Arbete åt konstnärer“ anser Miljöpartiet att dansarnas erfarenheter och kunskaper kan vara till stor nytta inom andra yrkesområden, och vi vill därför att regeringen skyndsamt återkommer med förslag att upprätta rådgivningscentrum och avsätter medel till detsamma i tilläggsbudget för 1998.
När det gäller stöd till fria teater- och dansgrupper bör uppmärksammas att de föreställningar som arrangeras av turnerande sällskap lätt blir för dyra för de lokala arrangörerna. Det är naturligtvis inte bra om kostnaderna för turnerandet äter upp hela budgeten och vi anser att man i detta sammanhang kanske bör se över möjligheterna till ökat samarbete med Riksteatern, som är vårt lands största proffs inom området.
När det gäller regeringens förslag om ökade medel till internationellt kulturutbyte så framgår ej ansvarsfördelningen mellan de olika organisationer som har att fördela medlen. För att slippa senare diskussioner vill vi att regeringen återkommer med förslag till hur fördelningen ska se ut.
Regeringen tar i propositionen upp de professionella konstnärernas situation men Miljöpartiet vill i sammanhanget även lyfta fram den situation amatörkulturen befinner sig i. Den präglas i dag av stor vitalitet och utgör en bärande del av kulturlivet. En stor del av amatörkulturen utvidgar idag sitt samarbete med landets kommunala musik- och kulturskolor tillsammans med studieförbund och Folkbildningsförbundet. Denna samverkan mellan utövare av olika amatörkulturgenrer, forskare samt pedagoger ser Miljöpartiet som en annan viktig del i samhällets kulturutveckling. Nya samverkansformer mellan amatörkulturlivet och det professionella kulturlivet håller på att utvecklas. Miljöpartiet vill extra betona vikten av ett dialektiskt förhållande mellan amatör och professionell kulturarbetare.
Amatörkulturen måste också få möjlighet till internationellt utbyte på egna villkor. Ett brett folkligt kulturellt utbyte hjälper inte bara till att öka förståelse mellan folken i Europa utan kan även överbrygga de alltmer ökade klyftorna i det svenska samhället. Att deltaga i olika kulturfestivaler är en i dag underskattad plattform för integration. Genom ökade kontakter ökar också förståelse mellan människor. Festivaler är helt klart gränsöverskridande!
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i tilläggsbudget för 1998 finansiera de presenterade selektiva förslagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försöket med statligt stöd för arbetsförmedling vid centrumbildningarna utökas till tre år,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna underställs de kulturpolitiska målen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hänsyn tas till att endast organiserade konstnärer och kulturarbetare gett synpunkter på de olika utredningarna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minst två miljoner kronor avsätts redan nu i tilläggsbudget för 1998 till kollektivverkstäder,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pengar ur den s.k. fonogramersättningen öronmärks till folkmusik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dessa medel fördelas av Kulturrådet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statligt stöd till en tredje anställningsform även bör omfatta dans,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en försöksperiod för en tredje anställningsform bör omfatta tre år i stället för ett och ett halvt år,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till upprättande av ett centrum för rådgivning till dansares yrkesbyte samt att medel anslås i tilläggsbudget för 1998,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till ansvarsfördelning mellan de organisationer som har att fördela medel vid internationella kulturutbyten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att STIM/Svensk Musik får utökat uppdrag att hjälpa oskyddad musik vid internationell marknadsföring,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturfestivalers betydelse för ökad förståelse människor emellan och att gränsöverskridande möten bör uppvärderas.
|
Ewa Larsson (mp) |
|
|
Per Lager (mp) |
Barbro Johansson (mp) |
|
Ronny Korsberg (mp) |
Eva Goës (mp) |
|
Ragnhild Pohanka (mp) |