De förslag som läggs fram i propositionen syftar till att dels förstärka ersättningarna till konstnärerna för utfört arbete, dels till att öka kulturarrangörernas möjligheter att bedriva verksamheter som stimulerar till en ökad efterfrågan av konstnärernas verk och tjänster.
Vidare föreslås en rad förstärkningar av statens stödinsatser inom bild- och formområdet för att öka utställningsmöjligheterna. Bland annat ska stödet till utställningsersättningen förstärkas. Utställningsersättningen går direkt till de medverkande konstnärerna och syftar till att stärka deras ekonomiska förutsättningar att arbeta med utveckling och kvalitet i utställningsverksamheten, och att minska deras beroende av att deras verk blir sålda. Utställningsersättningen avser inte att täcka några kostnader som andra utställningsanordnare har – t.ex. konstfrämjandedistrikten – när de anordnar utställningar, inte heller då man anordnar utställningar med konstnärer som är kvalificerade för utställningsersättning.
Vi anser att det är bra att utställningsersättningen i större utsträckning än hittills används för att stimulera kvalificerad bild- och konstform som i dag är ovanlig i utställningssammanhang – konst som innebär en högre grad av ekonomiskt risktagande för utställaren. Det kan samtidigt konstateras att den verksamhet som de regionala organen inom Folkrörelsernas Konstfrämjande – distrikten – bedriver i stor utsträckning måste delfinansieras av försäljningsintäkter. Förklaringen ligger bland annat i att ett statsbidrag som distrikten tidigare fick från det förra riksförbundet upphörde när detta tvingades lägga ned sin verksamhet 1992. Det uteblivna statsbidraget försvårar såväl det allmänna konstbildningsarbetet som utställningsarrangemang av det slag som propositionen vill stimulera.
I Konstfrämjandets målsättning ingår att göra särskilda ansträngningar för att nå de människor som sedan tidigare har begränsade erfarenheter av bildkonstområdet – att vidga deltagandet. Verksamhetens mål stämmer väl överens med de nationella målen för kulturpolitiken. Det nya Folkrörelsernas Konstfrämjande är nu inne i sitt femte verksamhetsår och den nya organisationens arbete utvecklas fortlöpande. Det är viktigt att den inledda utvecklingen med att gradvis stärka de ekonomiska möjligheterna för Konstfrämjandet får fortsätta. Ekonomiska resurser måste härvid också skapas till konstfrämjandedistriktens konstbildningsarbete, bland annat för att minska distriktens ekonomiska beroende av försäljning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda insatser för utveckling av Konstfrämjandet.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) |
Ann-Kristine Johansson (s) |