Alla människor har ett behov såväl av att skapa som att ta del av kultur. Vi vet att en kommuns eller regions kulturella dragningskraft är viktig för att få människorna att stanna, att få dem att våga skapa sig en framtid på den plats där de bor och lever, för att fördjupa och utveckla den regionala identiteten men också för att dra till sig investeringar och välutbildad arbetskraft. Kulturen har också en stor potential för ökad sysselsättning och företagande ute i regionerna och på landsbygden. Vi vet också att stödet till kulturen är billigare än andra investeringar, t.ex. i vägar och järnvägar, och kan bidra lika mycket som dessa till att förbättra den lokala och regionala dragningskraften.
Kulturellt utbyte är en nödvändig komponent i arbetet med integration. Bara genom att skapa en ökad förståelse för andras kultur och kulturyttringar kan toleransen öka och ett mångkulturellt samhälle förverkligas.
Konstnärerna är en oundgänglig del av kulturlivet. Dessa bidrar till att föra kulturen framåt och finna nya uttrycksformer. Det är av största vikt att konstnärer ges sådana villkor att de kan ägna sig åt sin kulturgärning i så stor utsträckning som möjligt. Stödsystemen bör vara av sådan art att de ger människor möjlighet att ta del av kultur och på så sätt skapa en marknad för konstnärer. Detta bör vara utgångspunkten för en diskussion om det fortsatta stödet till konst och konstnärer.
I princip är inriktningen i propositionen bra. Detta är som vi ser det en start på en process för att angripa ett mångårigt växande problem med fler och fler arbetslösa kulturarbetare på en marknad som inte räcker till. Medan anslagen till kultur via kulturbudgeten uppgår till dryga 4 miljarder uppgår de medel som via AMS förmedlas till kultur till hela 1,3 miljarder. Pengar som dels går till försörjningsstöd, dels till aktiva åtgärder inom kulturområdet utan att ha de mål för kulturpolitiken som riksdagen beslutat om för ögonen.
Dels gäller det att öka marknaden för de etablerade samt de som har verkliga förutsättningar att bli det, dels gäller det att stimulera och underlätta andra att också söka sig ut till andra jobb på den ordinarie arbetsmarknaden, där deras kunskaper kan vara till nytta. Förslagen går ut på att bredda och öka marknaden för konstnärlig verksamhet genom arrangörsstöd, turnéstöd och olika typer av främjandeverksamhet t ex Folkrörelsernas Konstfrämjande samt stöd till centrumbildningarnas förmedlande verksamhet.
Samtidigt som vi vill finna adekvata former för konstnärsstödet utan inlåsningseffekter är det angeläget att betona vikten av amatörer och framförallt samspelet mellan amatörer och professionella. Kulturutredningen visade bl.a. att stödet till amatörkulturorganisationerna urholkats. Amatörkulturen är viktig inte minst ur ett regionalt perspektiv och för att den stärker det folkliga deltagandet i kulturlivet. Vår uppfattning är att samverkan mellan professionella kulturutövare och amatörer stärker båda grupperna och att samverkan därför bör spela en viktig roll i en diskussion om konstnärsstödet. Det är angeläget att företrädare för amatörkultur ges samma möjligheter till initiativ till samverkan som kulturinstitutioner och att definitionen av konstnärligt arbete innefattar samverkan mellan professionella utövare och amatörer. Detta bör ges regeringen till känna.
Kulturutredningen pekade på de problem som beskrivs ovan och i kulturpropositionen föreslogs de utredningar som ligger till grund för förslagen i denna proposition. Tyvärr har regeringen inte orkat fullfölja utredningarnas förslag till fullo. Resultatet har blivit splittrat där mindre resurser ska gå till alla dessa ändamål, vilket riskerar att urholka det goda syftet. Det är inte möjligt att nu bedöma hur regeringen avser att fördela de olika stöden i detalj. Såväl Konstnärsstödsutredningen som Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen visat på ett existerande behov och har lagt väl motiverade förslag, där ytterligare förstärkningar av konstnärsstödet ingår. Genom att överföra medel till kultur från Arbetsmarknadsdepartementet till Kulturdepartementet på det sätt som föreslogs i utredningarna når man dels resultatatet att stärka ett aktivt och levande kulturliv ute i landet, dels skapas arbete för en del av de kulturarbetare som nu uppbär försörjningsstöd. Vi avser att återkomma med konkret förslag om volym för en sådan överföring i samband med vårbudgeten. I stället för att främja kulturen genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör detta kunna ske genom en överföring av medel från arbetsmarknadsområdet till kultursektorn. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är bra att insatserna enligt propositionen ska användas för att undanröja skillnader i villkor mellan män och kvinnor inom konstnärsyrket.
Vi menar dessutom att tyngdpunkten på åtgärderna bör ligga i att öka marknaden för konstnärligt arbete i hela landet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Vi saknar i propositionen en tydligare betoning av viktiga kulturyttringar som folkmusik, folkdans och mångkulturell musik. Som vi anför i inledningen är detta områden av stor vikt för att såväl bevara kulturarvet som för att utveckla det framtida kulturlivet. Folklig kultur bidrar också till ett större utbyte mellan amatörer och professionella. Större vikt bör läggas vid folkmusik, folkdans och mångkulturell musik vid såväl fördelning av arrangörsstöd som vid sammansättning av rådgivande organ. Detta bör ges regeringen till känna.
I propositionen föreslås ett antal tidsbegränsade insatser för bl.a. försöksverksamheter inom Arbetsmarknadsdepartementets område. De tidsbegränsade projekten avses vara ett och ett halvt år. Med tanke på den korta försöksperioden och den korta tid fram till budgeten för år 2000 ska antas finns det anledning att ställa frågan vad som händer den 1 juli 2000. Det finns en icke obetydlig risk att en väl fungerande verksamhet då måste avbrytas p.g.a. resursbrist. Det finns därför anledning att hos regeringen begära klarlägganden angående vad som händer med verksamheten då försöksverksamheten är slut och hur och när regeringen avser att genomföra en utvärdering av verksamheten.
De individuella visningsersättningarna liksom bidragen för konstnärer inom bild- och formområdet föreslås få ytterligare medel. Fördelningsreglerna och systemet för fördelning var föremål för en hel del debatt vid införandet. När en förstärkning nu föreslås är det angeläget att ta vara på den diskussion som varit. En utvärdering av hur dessa stöd fungerat hittills kan därför anses påkallad.
Regeringen föreslår i propositionen att Statens kulturråd ges möjlighet att väsentligt öka sin bidragsgivning till fria teater- och dansgrupper. De ökade insatserna bör främst inriktas på att underlätta turnerande och konstnärlig utveckling.
Det är av stor betydelse att även framgent skilja verksamhetsstödet från turnéstödet. En sammanslagning av stöden skulle riskera att leda till utdragna tvister om hur stödet ska fördelas och användas. Att skilja stöden åt underlättar även prissättning och avtal med köpare av gruppernas tjänster.
Riksdagen bör därför klargöra att Statens kulturråd har att fördela stöd till fria grupper där de två stödformerna förblir åtskilda. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan amatörer och yrkesverksamma konstnärer,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av medel från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till kultursektorn,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka marknaden för konstnärer i hela landet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkmusik, folkdans och mångkulturell musik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett klarläggande av fortsättning och utvärdering av försöksverksamheter inom Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av bidragen till konstnärer inom bild- och formområdet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dela upp stödet till fria teatergrupper i verksamhetsbidrag och turnéstöd.
|
Marianne Andersson (c) |
|
|
Andreas Carlgren (c) |
Erik Arthur Egervärn (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Marie Wilén (c) |
|
Sivert Carlsson (c) |