Folkpartiet föreslår i denna motion en grundlagsändring som tydliggör de legala förutsättningarna för ett svenskt EMU-inträde den 1 januari 1999 och säkrar att EMU-frågan blir en viktig fråga i valrörelsen 1998. Vad gäller de konkreta förslagen i propositionen om ökad självständighet för Riksbanken instämmer Folkpartiet, med en invändning, i dem.
I propositionen läggs förslag om ökad självständighet för Sveriges riksbank. Förslagen följer den ingångna fempartiöverenskommelsen. Självständigheten innebär bl a att riksbankschefen bara kan avsättas under vissa, speciella omständigheter och att ledningen förbjuds begära eller ta emot instruktioner om penning- och valutapolitikens utformning. Riksbanken ges ett mål för politiken, nämligen att upprätthålla ett fast penningvärde. Målet bör bli lagfäst.
Den nya ledningsorganisationen innebär att penning- och valutapolitiska beslut skall fattas i en direktion. Fullmäktige ges en kontrollerande funktion. Propositionen föreslår också att beslut om valutapolitisk regim skall fattas av regeringen. Förslagen är önskvärda och bra i sig, eftersom de ökar trovärdigheten i låginflationspolitiken. Detta i sin tur är en nödvändig förutsättning för varaktig och hållbar tillväxt och ökad sysselsättning.
Förslagen innebär också att Sverige uppfyller sina åtaganden inom EMU:s andra fas, vilket är en nödvändig förutsättning för att kunna delta i fas tre.
Folkpartiet stöder således i allt väsentligt förslagen i propositionen.
Varken arbetsgruppen eller regeringen föreslår ett obligatoriskt offentliggörande av direktionens protokoll. Vi anser emellertid att detta bör lagfästas, eftersom den demokratiska förankringen av penningpolitiken skulle öka om protokoll offentliggjordes efter en tid, som sker i t ex Storbritannien och USA. Offentliggörandet bör exempelvis ske efter sex veckor, som i Storbritannien. Den närmare utformningen av en sådan lagregel bör övervägas i samband med en utvärdering av den nya direktionens form. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Folkpartiet anser att det ligger i Sveriges intresse att delta i EMU:s tredje fas, dvs övergången till euro, från dess start den 1 januari 1999. Vi har i en annan motion (1997/98:Fi5) utvecklat skälen för detta.
Enligt nuvarande grundlag har Sveriges riksbank monopol på att ge ut sedlar och mynt. Denna grundlagsregel syftar till att trygga betalningssystemet och penningvärdet genom att omöjliggöra för andra än Riksbanken, t ex svenska affärsbanker eller andra finansiella institutioner, att ge ut svenska sedlar.
I valutaunionens tredje fas är det emellertid den europeiska centralbanken, ECB, som har ensamrätt att tillåta sedelutgivning, och både ECB och nationella centralbanker inom valutaunionen kan ge ut sedlar som är legala betalningsmedel. Det kan visserligen hävdas att EU-rätten tar över svensk rätt så att en grundlagsändring inte skulle vara nödvändig. Folkpartiet anser emellertid att svensk grundlag bör ge en rättvisande bild av de faktiska förhållandena, och bestämmelserna om sedelutgivning i 9 kap 13 § regeringsformen bör därför ändras. Riksdagen bör därför fatta det första vilande beslutet om sådan grundlagsändring under våren 1998. Det slutliga beslutet kan sedan fattas efter riksdagsvalet 1998. Det får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Ändringen av regeringsformen är önskvärd, men som nämnts ej formellt nödvändig före medlemskap i valutaunionen. Om en riksdagsmajoritet skulle avvisa vårt krav på vilande grundlagsändring men det uppstår en majoritet för svenskt EMU-medlemskap före nästföljande riksdagsval får vi acceptera att grundlagsbeslutet – med propositionens ord – tas ”i samband”, d v s efter, en svensk anslutning.
Som vi har framhållit i EMU-motionen (1997/98:Fi5) anser vi att ett folkligt stöd är nödvändigt för svenskt deltagande i valutaunionens tredje fas. Det bör i första hand komma till uttryck vid närmast liggande valtillfälle, nämligen riksdagsvalet 1998. Ett vilande grundlagsbeslut skulle mycket konkret tydliggöra EMU-frågan i valrörelsen 1998. Om den socialdemokratiska tystnaden i fråga om valutasamarbetet försvårar tolkningen av valutslaget 1998 i fråga om medborgarnas inställning till euron får den folkliga förankringen åstadkommas på annat sätt, i första hand genom en folkomröstning vid lämplig tidpunkt efter valet 1998.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagfäst offentliggörande av direktionens protokoll efter viss tid,
att riksdagen beslutar om sådan ändring av regeringsformen i enlighet med vad i motionen anförts om att Riksbankens monopol på utgivning av sedlar och mynt upphör.
Birgit Friggebo (fp) |
|
Bo Könberg (fp) |
Margitta Edgren (fp) |
Ann-Kristin Føsker (fp) |
Gotab, Stockholm 1997