Sverige har en lång och spännande historia. Genom århundradena är den svenska historien förbunden med andra nationer och andra folks historia. Så byggde holländare Göteborg, väst- och sydkustlänen har varit ömsom danska och ömsom svenska. Hovet var franskinspirerat och en fransk officer tog över den svenska kungatronen. Britter medverkade till att industrialiseringen tog fart. När arbetskraftsinvandringen tog fart efter andra världskriget byggde italienare och finnar upp den svenska välfärden tillsammans med svenskar sedan generationer.
En del anser att vi i Sverige idag har en för svag nationalkänsla. Många tycker det är bra att vi istället ser oss som internationalister och/eller européer. Samtidigt finns det tendenser i vår tid att nationalismen blir ett fåtals och att denna identitet sätts i motsats till andra folk och internationella perspektiv. Vår flagga har för några blivit en symbol för det svenska i inskränkt – ibland uttryckt som arisk – mening. På liknande sätt används nationalsången i vår tid i rasistiska och inskränkta syften. Detta är både historielöst och framtidsfientligt.
I andra länder har gemensamma krigserfarenheter eller självständighetsdagar kunnat vara symbolen för en nationell stolthet. Det finns också exempel på att en nations konstitution kan vara en samlande faktor. Grundlagsfäder blir monument som representerar nationen i ett historiskt perspektiv och en stolthet över samlade erfarenheter blir symboler för nationen. Detta kan exemplifieras med USA där The Constitution är ett slags nationell identitet som i olika tider ges olika tolkning och utmanat, i bästa fall, inskränkningar eller diskriminering i samhället. I Storbritannien har man ingen skriven grundlag eller konstitution men i London finns en Constitution Hill.
Sverige skulle behöva en sund nytändning för samlande symboler för ”det svenska”. En symbol för det Sverige som ständigt förändras, som rymmer nya medborgare, traditioner och kulturer, som nu är med och bygger nationens framtid.
Vi föreslår att en stor riksinsamling initieras av den svenska regeringen för att bygga ett centralt placerat monument där den svenska historien skildras. Placeringen kan ske vid Riksdagshuset eller på Riddarholmen och blir med all säkerhet en mötesplats för gamla och nya svenskar samt ett viktigt turistmål.
Monumentet kan skapas av en interkulturell konstnärsgrupp och skildra den svenska historien med utblick mot de många internationella kontakter vi haft och inte minst perspektivet av ett land som har öppna gränser och där ständigt en ny mångfald skapar framtidens förutsättningar.
Monumentet kan omfatta historiska epoker och händelser med de forna gudarna, Birka med Ansgar och kristnandet med Olof Skötkonungs dop år 1000 (1004), Birger Jarl och nationsbildningen, reformationstiden och enhetsstaten, upproren genom Engelbrekt, Gustav Vasa och Dackefejden. Vår tidiga tryck- och yttrandefrihet bör markeras liksom vår regeringsform. Emigrationens århundrade, industrialismen, rösträttsreformer, Dag Hammarskjöld, internationalisering, invandring, relationer och arbetet inom internationella organisationer.
I samband med invigningen av monumentet, som bör ske den 6 juni, bör nationaldagen göras till helgdag och förslagsvis ersätta annandag pingst. Visserligen kan en rörlig helgdag innebära en allvarligare störning i produktionen än en fast måndag, å andra sidan infaller den regelbundet på redan normalt arbetsfria lördagar eller söndagar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksinsamling för ett nationellt monument enligt motionens intentioner,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationaldagen.
|
Pär-Axel Sahlberg (s) |
|
|
Birgitta Hambraeus (c) |
Birgitta Wistrand (m) |
|
Kenneth Kvist (v) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Erling Bager (fp) |
Gotab, Stockholm 1997