Varje samhälle torde ha behov av att kunna belöna sina medborgare för förtjänstfulla insatser. Praktiskt taget alla andra stater har någon form av ordnar eller liknande belöningar, som kan tillfalla förtjänta medborgare.
Det enda land som följt Sveriges exempel, torde vara Bulgarien, som efter den ”realsocialistiska” folkrepublikens fall avskaffat alla ordnar för bulgariska medborgare, medan tre ordnar för utländska medborgare återstår.
I många av de tidigare öststaterna hade det gått inflation i ordnar och medaljer. Dessa länder har dock snabbt försökt att återvinna sin identitet genom att införa ett traditionellt belöningssystem. Det gäller bl.a. Tjeckien, Slovakien, Ungern, Polen och Slovenien. Även i våra baltiska grannländer har en reformering av ordensväsendet ägt rum liksom i Finland och Storbritannien. I inget land har man dock – förutom i Bulgarien – velat följa den svenska modellen att avskaffa ordensväsendet för det egna landets medborgare.
Det torde knappast finnas något billigare sätt att visa samhällets erkänsla för gjorda insatser än genom ordensbelöningar. Sverige bör bryta sin internationella isolering i detta hänseende.
Belöningssystemet framstår som högst splittrat. Svenska medborgare får inte mottaga svenska ordnar. De är förbehållna utländska medborgare. Detta i sin tur har medfört en icke önskvärd splittring. Halvofficiella utländska ordnar, liksom ”privatordnar”, har fått en ökad spridning. Enligt vår uppfattning är det nu hög tid att göra en ordentlig översyn av hela det officiella belöningssystemet.
Som en jämförelse kan nämnas att en dansk regeringsutredning redan 1925 konstaterade att ordensväsendet borde bevaras. I folketinget diskuterades frågan sista gången 1910. I det norska stortinget har frågan inte debatterats sedan 1920. I det brittiska underhuset framhöll den dåvarande labour-premiärministern, numera Lord Callaghan of Cardiff, 1977 värdet av att kunna belöna den som gjort sitt land stora tjänster.
Konung Gustav VI Adolf uttryckte vid ordinarie ordenskapitel den 26 april 1974 sitt beklagande över ”att behöva bryta en över 200 år gammal tradition, som i många avseenden varit en tillgång att räkna med”.
Under våren 1998 kan de kungliga svenska riddarordnarna fira 250-årsjubileum. De tillkom på riksens ständers initiativ. Ett lämpligt inslag i högtidlighållandet av detta nationella minne vore förvisso något slags återställande av det svenska ordensväsendet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Anders Björck (m) |
|
|
Birger Hagård (m) |
Jerry Martinger (m) |
|
Inger René (m) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |
|
Fredrik Reinfeldt (m) |
Henrik S Järrel (m) |
|
Ola Karlsson (m) |