I promemorian Ordnar och medaljer (Ds Fi 1972:5) från statsrådsberedningen och finansdepartementet anfördes beträffande utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst på sid 46: Såsom hittills bör dock staten svara för att arbetstagare hos skogsvårdsstyrelse får utmärkelsen, likaså präst som avses i kungörelen (1965:729) med vissa bestämmelser om anställning som präst.
I förordningen om nämnda utmärkelse (SPF 1974:225, omtryck 1979:829) föreskrevs bl.a. (2 §), att med anställning hos staten jämställes anställning hos skogsvårdsstyrelse. Genom ändring den 18 juni 1981 (SFS 1981:733) har dock denna kategori utgått.
I praktiken visar det sig att präster, vilka förut endast i vissa fall på vederbörande biskops förslag hade förlänats tjänsteorden för långvarig och förtjänstfull verksamhet enligt särskild kvotering, icke skulle ifrågakomma till denna utmärkelse, fastän de är befattningshavare med statligt reglerade löner. Den kan däremot tilldelas domkapitelstjänsteman.
Biskopsmötet behandlade vid sammanträden under 1974–1975 frågan om prästernas offentlig-rättsliga ställning i anledning av ovannämnda kungörelse och frågan uppstod då om den även kunde givas till präster eller, om icke, dessa på grund av lång och trogen tjänst kunna tilldelas annan utmärkelse (se motion till riksdagen 1987/88:A614).
Frågan om en särskild förtjänstorden för andliga ståndet diskuterades redan på 1700-talet, men slutade då med att Gustaf III i en ”diktamen” till ordenskapitlet 1783 inrättade ett särskilt ”andligt stånd” – med ett begränsat antal platser – inom Nordstjärneorden.
Till följd av Kungl. Maj:ts ordenskungörelse den 6 december 1974 (SFS 1974:768) är denna orden numera reserverad för utländska medborgare. H. M. Konungen fastställde i hovprotokoll den 1 oktober 1990 stadgar för den av ärkebiskopen utdelade ”Stefansmedaljen”; denna utdelas till företrädare för och medlemmar av Svenska kyrkan för förtjänstfulla insatser i kyrka och samhälle”.
Emellertid hade Gustaf III redan i slutet av 1778 planer färdiga för en ny orden, Jehovaorden, avsedd uteslutande för det andliga ståndet. Namn och motiv hade upptagits från en kedja som Carl IX låtit tillverka till sin kröning och som ännu bevaras i Livrustkammaren. Orden skulle bäras i purpurband och bestå av tre grader, nämligen högst sju storkors, högst elva kommendörer och till antalet ej begränsade ”bröder” efter 20 års tjänst. Därjämte äger stormästaren anlägga ovannämnda kedja.
Ordensväsendet växte under medeltiden fram i kyrkans hägn. Det kan därför vara lämpligt att nu förverkliga 1778 års planer på en särskild orden för rikets prästerskap (redan till kröningen 1772 hade f.ö. projekt till statuter för en andlig orden, Kongl. Gustafvianska Orden, förelegat) och instifta en Jehovaorden att förlänas av Konungen.
Liksom den engelska drottningen bär hederstiteln Defensor fidei, trons försvarare, bland sina officiella titlar, så fick nämligen den svenske konungen på 1500-talet två hederstitlar på klingande latin: Praecipium membrum ecclesiae, kyrkans främste medlem, och Custos utriusque tabulae, väktare av lagens båda tavlor (jfr riksdagsmotioner 1976/77:583 och 1981/82:1640).
Även om dessa inte längre ingår i raden av Konungens officiella titlar är likväl den kyrkliga traditionen därvidlag ännu levande och Konungen skulle således i egenskap av ordens stormästare äga anlägga ovannämnd kedja.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om instiftande av en orden till präster.
|
Göthe Knutson (m) |