Såsom anförts i motion 1994/95:K801 donerade den förmögne parisköpmannen Emile Robin (1819–1915) på sin tid medel till flera länder för att på skilda sätt befrämja sjöräddningsväsendet. I de flesta fall – bl.a. i Sverige och Norge – utdelades penningbelopp. Den engelska ”Emile Robin Award” bestod däremot ursprungligen av ett guldmynt i en svinläderbörs med inskription, men numera av en graverad barometer.
I Norge, där motsvarande belöning hade utdelats av Konungen i statsråd, beslöts denna sedan 1959 av Handelsdepartementet och 1962 av Sjöfartsdirektoratet. Genom kunglig resolution den 28 april 1961 beslöts, att kapitalet skulle frigöras och brukas för ett antal plaketter till utdelning i stället för räntebeloppet. Plaketten visade ett motiv med ankare, palmkvistar och stjärnor jämte riksvapnet och utfördes i silver. Den statliga medverkan upphörde 1969, men från 1972 påtog sig Norges Rederforbund och Skipsfartens Arbeidsgiverforening i samarbete med Norges Skibsförerforbund kostnaderna för plaketter – sedan 1980 i nysilver – och diplom. Den sista plaketten utdelades 1986, då sedan många år legatmedlen hade förbrukats.
I Sverige utfärdade Kungl. Maj:t i skrivelser den 19 november 1886 och 10 december 1915 bestämmelser för ”Emile Robins belöning” (SFS 1886:Bih. 79 s. 3 och 1916:41), ävensom för en senare donation (SFS 1982:Bih. 29 s. 2 och 1904:Bih. 19 s. 9).
Att utdela ett kontantbelopp på 200 kronor till en fartygsbefälhavare, ansågs knappast vare sig ha någon praktisk betydelse för mottagaren eller vara i överensstämmelse med numera gängse former för offentligt erkännande av en dylik bedrift. Redan den 4 april 1924 avslog Kungl. Maj:t (Handelsdepartementet) en hemställan, att belöningen kunde utdelas i form av en bärgningsmedalj, Nära 40 år senare föreslogs i en inlaga till justitiekanslern (Dnr AD 145/63), att belöningen skulle få formen av en minnessak, eventuellt plakett till ett värde av omkring 200 kronor. Inom Sjöfartsstyrelsen utreddes 1967 frågan om civila statliga belöningar för sjöräddning m.m. (se mot. 1978/79:1552 och 1984/85:1964).
Efter en ny permutationsansökan från Sjöfartsverket beslöt Kammarkollegiet den 29 oktober 1982, att den 1972 upprättade Stiftelsen Sveriges sjömanshus disponerar avkastningen av Emile Robins donation, varefter fonden upplösts. ”Emile Robins belöning” är ett kontantbelopp, trots att en ”bärgningsmedalj” med angivande av donators namn bättre hade motsvarat internationella förhållanden. Man kan tänka sig, att efter beredning Sjöfartsverket gör framställan om belöning till ordenskapitlet, vilket i ett framtida integrerat belöningssystem blir beslutsinstans. Motivvalet kan ansluta till den norska plaketten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildande av Emile Robins belöning till en bärbar bärgningsmedalj.
|
Sten Andersson (m) |