Sedan några år tillbaka är Sverige medlem i Europeiska unionen (EU). Efter EU-inträdet har svenska folkets förtroende för unionen kraftigt minskat. Enligt min mening är den främsta orsaken till situationen att EU inte förmått leva upp till vad som många medborgare upplevde som löften inför den folkomröstning som föregick EU-inträdet. Många upplever EU som en gigantisk och tungrodd byråkratisk koloss som i mycket verkar syssla med detaljfrågor, trots att det betonats att dylikt skulle EU inte syssla med.
Nu finns det, trots folkligt missnöje, ingen anledning att driva frågan om att Sverige skall lämna EU. För det första är det förmodligen omöjligt i praktiken. För det andra och viktigaste är att efter ett utträde skulle Sverige hamna i ett mycket besvärligt läge där våra möjligheter till en långsiktig social och ekonomisk välfärd skulle minimeras. Vi skall således inte agera i riktning för att lämna EU.
Däremot måste Sverige vara starkt pådrivande inom EU och arbeta för att unionen lever upp till vad som är huvuduppgiften, nämligen att vara en fredsgarant och en organisation som tryggar välfärd och positiv utveckling avseende ekonomi, miljö och social trygghet.
Hitintills har EU delvis orienterat sig bort från det som var ursprungstanken. Åtminstone den ursprungstanke som framfördes under folkomröstningen. Varje dag ges bevis för att EU hamnat i ett läge där man i huvudsak administrerar och finner på nya byråkratiska hinder för människor och företagsamhet. EU har också en förmåga att under stort medialt buller gå ut och tala om kommande förbättringar. Sedan visar det sig ofta att förbättringarna inte kan genomföras därför att praktiska förutsättningar inte föreligger. Detta orsakar, helt i onödan, ett brett folkligt missnöje med EU. EU borde agera tvärtom och inte teoretiskt genomföra förändringar innan dessa kan genomföras och efterlevas i praktiken!
Ett exempel på dåligt fungerande förändringar är varors fria rörlighet inom EU. Fri varurörlighet är positivt och skapar lägre transportkostnader och pressar ner konsumentpriserna. Men den organisation som krävs för att det skall fungera, nämligen en effektiv och avskräckande kontroll för dem som använder den fria varurörligheten för brottsliga syften har klara brister. Den bristande, ja ibland obefintliga, kontrollen vid gränserna har skapat ett eldorado för kriminella ligor. Våra inhemska punktskatter på alkohol och tobak har blivit ett lockande mål. Det handlar om stora kvantiteter i organiserad form.
Det mycket allvarliga är att samma kanaler används för att smuggla in illegal narkotika. Detta måste beaktas av EU och här har Sveriges regering, riksdag och svenska EU-parlamentariker en ytterst viktig uppgift att fylla.
Svenska företrädare med påverkansmöjligheter inom EU måste också med kraft driva frågor med målet att onödig byråkrati skall bekämpas. Ibland presenteras minst sagt uppseendeväckande förslag från EU som innebär, att svenska folket får intrycket, att byråkratin utvecklas och inte som lovats minskas eller avvecklas!
EU bör eftersträva och åstadkomma en fungerande union med ett så okomplicerat regelsystem som möjligt. Däremot är det av stor vikt att de regler som finns skall efterlevas av alla som berörs! Det får inte vara så att EU:s regler i varierande grad efterlevs endast då det passar eget syfte. Sverige är känt för att i detalj följa EU:s regler, medan andra medlemsländer inte alltid har samma ambition.
Lite ironiskt kan om EU:s trovärdighet hos svenska folket sägas, att man varje dag ser och läser i media om mängder av sammanträden inom unionen. Lätt tillspetsat kan sägas att deltagarna i många av sammankomsterna verkar vara överens om endast en punkt, nämligen – datum för nästa sammanträde!
Sverige bör således verka inom EU för att unionens beslut och agerande i högre grad förankras och erhåller tilltro bland medlemsländernas invånare och att onödig byråkrati motarbetas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU.
|
Sten Andersson (m) |