Varje svensk medborgare är enligt yttrandefrihetsgrundlagen tillförsäkrad rätt att genom bl.a. etermedierna offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Ändamålet är enligt lagtexten ”att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett konstnärligt skapande”.
Regering och riksdag har ansvaret för att skapa regelsystem, som förhindrar att medierna enbart blir instrument för olika maktoligopol – vare sig det är privata eller offentliga. När ”gamla” medier inte längre räcker till måste nya möjligheter tas i bruk. Detta är viktigt när de traditionellt främsta bärarna av yttrandefriheten – dagspressen – når ut till allt färre medborgare.
Statens roll är att främja en utveckling, som innebär att yttrandefrihetens övergripande mål måste sättas före näringsfriheten. Yttrandefrihetsgrundlagen stadgar att ”det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet”.
Den ideellt drivna lokala TV:n resp. radion i Sverige har ända sedan starten från 80-talet fått verka utan ekonomiskt stöd. Statens roll har varit att tilldela sändningstillstånd; för TV s.k. must carry-skyldighet för fri distribution i större kabelnät (lokala kabelsändarföretag) och i etern (närradion).
I Tyskland och USA har yttrandefriheten i författningen en mycket stark ställning. En struktur av icke-kommersiella lokala TV-kanaler har i dessa länder byggs upp under 10 resp. 25 år. – I Tyskland finansieras Offener Kanal i ett 40-tal städer (både radio och TV) med ca en (1) procent av TV-licensen. I USA har kommunerna rätt att genom koncessionsavtal med kabelbolag kräva fria s.k. public access-kanaler bl.a. för allmänhetens eget bruk och även avgifter upp till fem procent av kabelbolagens intäkter för bl.a. studior och medieutbildning. Reklaminslag är av bl.a. integritetsskäl inte tillåtna i dessa kanaler.
I Danmark ges statligt stöd till icke-kommersiella lokal-TV- och närradiostationer liksom till många medieverkstäder.
Det finns ca 3 000 access-TV-kanaler i världen – de flesta i USA. Öppna Kanalen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Karlstad och Västerås är svenska exempel. I Stockholm sänds bl.a. förenings-TV, invandrarprogram och Stadsdels-TV. Sedan ett par år sänder öppna kanalerna även direkt ca 20 tim/vecka från riksdagens plenisal till ca 700 000 hushåll i tre städer. Andelen hushåll som kan se de öppna kanalerna är särskilt hög i tätbebyggda områden med hyreslägenheter.
Något särskilt samhällsstöd för verksamheten inklusive riksdagssändningarna finns ej. De öppna kanalerna finansieras nästan helt genom ideellt arbete utan att åtnjuta något stöd liknande det samhället ger till t.ex. film, teater, tidskrifter och idrott. Detta skall ses i perspektivet av att TV-avgifterna nu uppgår till ca 5 miljarder kr per år.
Det finns inga skäl för att Sverige skall stå utanför en internationell utveckling av fria lokala radio- och TV-medier, som verkar vid sidan av privata och statliga kanaler. Finansiering skulle kunna ske genom en omfördelning av statliga medel: licensmedel, TV4:s koncessionsavgifter för kommersiell radio/TV och/eller tips/lotterimedel. Ett statligt initiativ öppnar även för stöd från kommuner och sponsorskap av samhällsengagerade företag. Det finns också för den professionella delen av mediebranschen uppenbara nyttiga samband mellan medieutbildningen från grundskola till högskola och dessa nya mediearenor – public access radio och TV. Även kulturlivet behöver fria TV-kanaler som experimentella och rekryterande arenor, som alternativ till etablerade kanaler.
”Vanligt folk” har hittills haft svårt att få komma till tals i medierna. Till vanligt folk kan också räknas flertalet politiker. Idag måste en politiker vara s.k. kändis – på samma sätt som journalister – för att få utrymme i rutan. Men framför allt kommer dessa kanaler att få stor betydelse för de grupper i samhället som idag endast marginellt har möjlighet att nå ut genom etablerade medier: ungdomar, pensionärer, arbetslösa och inte minst medborgare med invandrarbakgrund. Regering och riksdag bör möjliggöra för medborgarna att på egna villkor kunna utöva denna rätt.
Det behövs en ny struktur för en svensk medborgarradio och medborgar-TV. En strukturreform som kommer att stimulera demokratin.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en demokratiskt förankrad lokal-TV-struktur (”öppna kanaler”).
|
Juan Fonseca (s) |