I år mer än någonsin uppmanas de äldre riksdagsledamöterna att ställa upp för ännu en valperiod. Det behövs pensionärer i riksdagen säger och skriver olika organisationer och även enstaka politiskt intresserade.
Vi anser att det är klart önskvärt att riksdagen har sammanhang och att alla grupper om möjligt finns representerade i riksdagen; män, kvinnor, invandrare, unga och äldre. Arbetet i riksdagen kräver dock en 150 %-ig arbetsinsats och det innebär att många i pensionsåldern inte orkar eller vill fortsätta med en sådan arbetsinsats. I de små partierna måste varje riksdagsledamot – ensamma i utskotten – axla en tung och intensiv arbetsbörda.
Alla extra uppdrag förutom utskottsarbetet gör att nätter och helger måste nyttjas i stor utsträckning. Detta blir en orimlig börda för många och inte minst för de yngsta och äldsta av ledamöterna. Med ännu bättre möjlighet till hjälp på partikanslierna skulle dock nya möjligheter öppna sig.
Mitt förslag för att ta vara på kunskaper och erfarenheter är att ett pensionärsutskott bildas som en kunskapsbank.
De som suttit många perioder och uppnått exempelvis 50 år och de som lämnar riksdagen vid 60 års ålder eller senare skulle kunna ingå i detta utskott, valda av sina respektive partier.
Det skulle inte enbart vara en remissinstans utan sammanträda i riksdagen. Utskottet skulle bli ett bollplank och ges hög status. Ämnena skulle inte begränsas till äldrefrågor utan omfatta i riksdagen förekommande viktiga, aktuella och relevanta frågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen utreder möjligheterna att bilda ett pensionärsutskott,
att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att se över behovet av ytterligare handläggare och sekreterarhjälp för riksdagsledamöterna.
|
Ragnhild Pohanka (mp) |