Motion till riksdagen
1997/98:K602
av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Könsbaserad riksdagsstatistik


1 Riksdagens arbete

1.1 Riksdagen i siffror

Vid det senaste valet ökade kvinnorepresentationen i riksdagen från 33 % till 40 %. Det har dock under de senaste två åren framförts kritik från bl.a. forskare och medier mot de kvinnliga ledamöterna för att de inte samarbetar mer med varandra för att få större tyngd. Av den anledningen lät de kvinnopolitiskt ansvariga göra en undersökning för att om möjligt synliggöra om det finns någon skillnad i kvinnliga ledamöters respektive manliga ledamöters sätt att arbeta. Barbro Westerholm, fp, var den som tog initiativet till undersökningen. Resultatet blev att de kvinnliga ledamöterna har lättare för att t.ex. samarbeta över partigränserna. Det finns alltså en klar skillnad mellan könen.

Riksdagens förvaltningskontor ger varje år ut en skrift ”Riksdagen i siffror”. I den listas riksdagens olika aktiviteter, bl.a. antalet tvärpolitiska motioner. Det hade varit intressant att få all den statistik – inte bara antalet kvinnor i riksdagen och i de olika utskotten – som presenteras i ”Riksdagen i siffror” uppdelad på kvinnor och män. Vi föreslår att talmanskonferensen ger förvaltningskontoret i uppdrag att utarbeta sådan könsbaserad statistik.

1.2 Debatten i kammaren

Att få fler kvinnor att aktivt engagera sig i politiken är alla partiers målsättning. I princip har samtliga partier gjort ansträngningar för att förmå kvinnor att ta på sig parlamentariska uppdrag. Trots dessa ansträngningar visar många undersökningar att kvinnor efter en ganska kort tid i det parlamentariska arbetet lämnar sina uppdrag. Det är en grannlaga uppgift att granska och analysera varför.

När vi nu har uppnått kvantitativ jämställdhet i riksdagen enligt den definition som finns i jämställdhetslagen är det viktigt att bevaka de informella strukturer i riksdagsarbetet som kan leda till att kvinnor lämnar det politiska arbetet. Vi tänker bl.a. på tilltalstonen i riksdagsdebatter. Det förekommer t.ex. att manliga debattören nämner kvinnliga ledamöters unga ålder. Det förekommer också att manliga debattörer under debatten ändrar tilltalet från att kalla kvinnliga ledamöter vid för- och efternamn, till fru X.

Vi förstår att det kan vara en svår uppgift för talmannen att genomskåda olika tekniker som används i talarstolen men som kan upplevas som obehagliga för kvinnliga ledamöter. Vi vill ändå föreslå att talmanskonferensen får i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för hur man ska komma till rätta med de problem som framförts i motionen.

2 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att i enlighet med vad som i motionen anförts – redovisa könsbaserad statistik,

  2. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för kammardebatterna enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 5 oktober 1997

Ulla Hoffmann (v)

Ingrid Burman (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Hanna Zetterberg (v)