Förvaltningskontoret föreslår utvidgad maskinell säkerhetskontroll. En sådan skulle få äga rum för tilllträde till alla riksdagens lokaler efter beslut av talmannen. Kroppsvisitation och användande av metalldetektorer ska bli vanligare. Beslut kan fattas för en månad i taget och då gälla obegränsat.
Det är självklart att riksdagen ska se till att alla som arbetar här skyddas mot våldsverkare. Det gäller för övrigt för alla stora arbetsplatser.
Men en säkerhetskontroll kan utformas på olika sätt, antingen opersonligt, då man huvudsakligen litar till apparater, eller personligt genom personkännedom.
RFK går nu in för att öka den opersonliga kontrollen. Elektroniska och mekaniska hinder byggs upp. Vår bevakningspersonal ska utbildas för att kunna utföra säkerhetskontroll med metalldetektorer eller liknande anordning, som nu utförs av poliser.
Detta sätt är vanligt i många parlament, men riksdagsmännen i Sverige har hittills värjt sig mot systemet.
Redan när riksdagen 1983 flyttade tillbaka till Helgeandsholmen från Sergels torg hade säpo tänkt sig liknande arrangemang hos oss som i t ex Rosenbad, med vakter bakom plexiglas och stängda dörrar överallt. De lyckades inte genomföra detta eftersom vårt motstånd var starkt.
Vi ville utgå från att när Sveriges folk besöker sina förtroendevalda i riksdagshuset ska de känna att de kommer till sitt eget hus.
Säkerhetskontrollen ska bygga på personkännedom, som den nuvarande vaktpersonalen överlag är så duktig på. När vakterna känner igen alla som arbetar i huset, deras familjer och vanliga besökare, flyter inpasseringen smidigt i de allra flesta fall. Eftersom detta inte kan krävas av tillfälligt anställda, bör de ordinarie vakterna vara tillräckligt många för att på egen hand klara bevakningen. Okända personer släpps naturligtvis inte in utan kontroll. En ständig bevakning av öppna dörrar är självklar. Det kan också behövas ökad utbildning för att ytterligare öva upp personkännedom, lära sig hantera konfliktsituationer utan våld och bygga upp ett grundmurat förtroende hos allmänheten.
Man ska inte bortse från att det finns kommersiella intressen i mekanisk och elektronisk utrustning, men inte när det gäller den personliga metoden.
Den nuvarande utformningen av lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott behöver inte ändras. Det räcker om maskinell bevakning kan användas vid enstaka tillfällen för inträde till allmänhetens läktare och vid öppna utskottsutfrågningar.
Förvaltningskontoret bör utreda hur en förstärkning av bevakningen kunde utformas enligt ett system som bygger på människokunskap.
Jag är övertygad om att detta sätt att möta besökande är effektivare också ur bevakningssynpunkt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår Riksdagens förvaltningskontors förslag om ändrad säkerhetskontroll,
att riksdagen uppdrar åt Riksdagens förvaltningskontor att utreda en säkerhetskontroll byggd på människokunskap i stället för maskiner.
|
Birgitta Hambraeus (c) |