1 Sammanfattning
2 Bakgrund
3 Den representativa demokratin
4 Den regionala nivåns betydelse för förnyelse
5 Borttagandet av den regionala dubbelrollen
6 Den regionala nivåns roll
7 Utgångspunkter för framtidens regionparlament
8 Uppgifter för regionparlamentet
9 Regionalisering av statliga organ.
10 Regionalisering av skatte- och kronofogdemyndigheten.
11 Lokalisering av skattemyndighetens kontor i Mariestad
12 Hemställan
Centern vill flytta makt från den centrala statsmakten närmare människorna genom en konsekvent genomförd decentralisering, grundad på närhetsprincipen. Det är först om en uppgift inte kan lösas på lokal nivå, som den skall föras vidare till kommunal eller regional nivå.
En fördjupning av demokratin på regional nivå skall ske genom att direktvalda parlament på regional nivå inrättas, parlament som övertar huvuddelen av länsstyrelsens och landstingets uppgifter.
Samhällets uppbyggnad måste utgå från individerna och de små gemenskaperna. Centerns politik innebär att all makt som är möjlig att flytta, skall flyttas ned till denna nivå. När det gäller de beslut som måste vara gemensamma skall principen vara största möjliga närhet till besluten genom lokalt beslutsfattande.
Makt och beslut måste flyttas från den centrala statsmakten till den regionala nivån. Mot denna bakgrund innebär våra förslag att regionparlament skall ha egen beskattningsrätt medan statlig tillsyn och myndighetsutövning skall skötas av ett renodlat statligt förvaltningskontor.
Samhällsförändringen går allt fortare. Samtidigt blir även sambanden allt mer komplexa. En tilltagande internationalisering medför att stora delar av det som påverkar samhällsutvecklingen flyttats utanför landets gränser och de demokratiska institutionernas räckvidd. Näringslivets internationalisering och en ökad internationell handel har stark bidragit till detta. Gränsöverskridande nätverk och organisationer har en allt större betydelse.
Samtidigt ökar kraven på kvalitet och medinflytande över de tjänster som det allmänna svarar för. Viljan att vara med och påverka närmiljön ökar. Det kan gälla skola, fysisk planering etc. Många av de beslut som påverkar människors vardag har undantagits från politiskt inflytande och direkt demokratisk kontroll. Myndigheter och verk förfogar över flera av de instrument som påverkar den lokala utvecklingen och därmed människors närmiljö.
Regionberedningen som presenterade sina förslag tog bland annat fasta på de förändrade möjligheterna att föra en regional utvecklingspolitik och de legitimitetsproblem som en stark sektors organisation medför. Regionberedningens förslag innebär mycket summariskt att ansvaret för de frågor som är av stor vikt för den regionala utvecklingen borde föras över från offentliga förvaltningar till regionala organ, lett av ett demokratiskt tillsatt parlament.
De människor som berörs av besluten skall också kunna påverka besluten. Delaktighet är en förutsättning för det demokratiska samhällets utveckling. Politiken på olika nivåer måste hela tiden ha en folklig förankring och politikerna måste, som medborgarnas ombud, ha kontakt med de människor som berörs. Politikerna ska med hänsyn till människornas behov och önskemål ta ansvar för samhällsutvecklingen. Då kan medborgarnas förtroende för politiken stärkas.
Människor måste ges möjlighet att engagera sig och ta ansvar. Om medborgarna är delaktiga i samhällets beslutsprocesser leder det till större förståelse för och intresse av gemensamma angelägenheter.
Decentralisering, lokal makt och kommunalt självstyrelse förutsätter en fungerande lokal demokrati. Kommunsammanslagningar och sammanläggningar av nämnder har lett till ett kraftigt minskat antal lokalpolitiker. Detta är olyckligt och har medverkat till ökat avstånd och minskad förståelse för politiker och för de politiska församlingarnas möjligheter.
Det är viktigt att öka möjligheterna till kontakt mellan medborgarna och de förtroendevalda. Det är en del i det ''demokratiska medborgarskapet'' att kunna utöva sin medborgerliga rätt och ta ansvar. I det demokratiska medborgarskapet ligger att få ett direkt inflytande.
Klyftan mellan medborgarna och de förtroendevalda ökar när människor inte känner att de kan påverka de beslut som rör dem. Det krävs en utveckling som stärker demokratin ur den enskilda människans utgångspunkt. Besluten måste tas nära människorna.
Under 1990-talet har behovet av samverkan över gränserna ökat mellan de olika beslutsnivåerna. Det finns flera exempel på detta.
Det gäller ekonomisk prioritering av investeringar i infrastruktur t.ex. järnvägar, vägar och telekommunikation, likaså förändringar i närings- och regionalpolitiken samt satsningar på utbildning och kompetensutveckling.
Ett flertal regionala statliga förvaltningsuppgifter har omorganiserats och undandragits från direkt politiskt inflytande. Miljöpolitikens ökade betydelse, bl.a. för att åstadkomma en hållbar ekonomisk utveckling, motiverar ett regionalt engagemang. Den tilltagande internationaliseringen inom så gott som alla områden och integrationsprocessen i Europa motiverar också en stark regional nivå. Den regionala nivåns betydelse inom EU framhålls ofta.
Den svenska ekonomiska situationen kräver en kostnadseffektiv verksamhet på alla nivåer. Behoven av effektivisering blir allt tydligare. Inom samtliga samhällsområden står vi inför en omställning utifrån vad miljön kräver. Planering skall ske utifrån decentralistiska och ekologiska principer. Genom att förebygga miljöproblem skapar vi även förutsättningar för en uthållig och hållbar utveckling. Den lokala och regionala verksamheten har stor betydelse för att utveckla kretsloppsarbetet. Ett bra exempel är arbetet med lokala Agenda 21 i kommunerna.
Landstingen är folkligt förankrade men saknar helhetsansvar för de regionala frågorna. Många regionala uppgifter står till stor del utanför folkligt inflytande. Huvuddelen av länsstyrelsens ärenden avgörs av tjänstemän utan offentlig debatt. Trots en indirekt folkvald styrelse avgör landshövdingen enligt länsstyrelsekungörelsen själv en stor del av ärendena och vad som ska tas upp i styrelsen. På den regionala nivån föreligger ett tydligt demokratiskt underskott. Till detta skall läggas de regionala funktioner som statliga verk och myndigheter har på den regionala nivån.
Systemet med ett regionalt dubbelkommando med både länsstyrelse och landsting kan på goda grunder ifrågasättas. Legitimiteten hos den regionala nivån riskerar att förflackas då medborgarna inte har möjlighet att ta del av en öppen och offentlig debatt.
En renodling av den regionala nivån måste ske. Genom att ersätta landsting och länsstyrelse med ett folkvalt regionparlament ökas förutsättningarna för en bättre förankring av samhällsplaneringen. Detta bör ges regeringen till känna.
Den regionala demokratin stärks. Samordningsvinster kommer att göras. Genom förbättrade möjligheter till samplanering ökas effektiviteten och medel sparas.
Den nya regionala rollen måste bl.a. byggas på närhetsprincipen, ökad samverkan och samordning, mångfald, folkval och egen beskattningsrätt. Genom inrättandet av en demokratiskt folkvald regionalnivå skapar en politisk plattform med ökade förutsättningar en tydligare debatt om regionala prioriteringar. Möjligheterna att utkräva politiskt ansvar ökar.
Under senare tid har det på flera håll inrättats försöksverksamhet med förändrad regional beslutsstruktur. Centerpartiet välkomnar dessa försöksverksamheter och anser att erfarenheterna av dessa försök tidigt måste utvärderas. Denna utvärdering måste utgöra underlag för beslut om en nationellt genomförd reform om förstärkt demokratiskt inflytande på regional nivå. I detta sammanhang är det viktigt att inskärpa att Centerpartiet inte anser att ändring av länsgränser bör ske på nationell nivå. Nuvarande länsgränser bör gälla. De förändringar som skett av länsgränserna i Skåne och Västra Götaland får ej bli norm för framtida förändringar. Detta bör ges regeringen till känna.
Genom inrättande av ett demokratiskt valt regionparlament kan vissa delar av länsstyrelsernas nuvarande funktioner överföras till ett renodlat statligt förvaltningskontor. Detta organ svarar enbart för statliga förvaltnings- och kontrollfunktioner. Detta bör ges regeringen till känna.
Decentralisering av beslut förutsätter att den beslutande nivån förfogar över resurser. Genom en förändring av den regionala nivån kan den kommunala och regionala demokratin stärkas.
En förändring av den regionala nivån måste först ta ställning till funktionsfördelningen i samhället och vad som ska flyttas mellan olika nivåer. Det bör ges regeringen till känna.
Länens/regionens roll blir framöver att ha det övergripande ansvaret för frågor som rör regionen, t.ex. näringslivsutveckling, kultur, samhällsplanering, trafik, sjukvård, infrastruktur, kommunikationer, vissa högskolefrågor, internationell samverkan, miljö- och energifrågor. Dessa frågor är självklart avgörande för utvecklingen i en region.
Regionparlamentet bör således koncentrera sig på följande fem viktiga uppgifter:
Ökade insatser för regionens behov av utvecklad infrastruktur.
Tydlig strategi för att aktivt bidra till regionens kompetensutveckling.
Stärkt regionalt inflytande över näringslivsutveckling, kultur-, arbetsmarknads och regionalpolitik.
Tydligt ansvar för utveckling av miljökompetens och tillvaratagande av länets naturliga energitillgångar.
Gemensamt och övergripande ansvar för sjukvård och folkhälsa.
Detta bör ges regeringen till känna.
Renodlad statlig tillsynsfunktion och myndighetsutövning skall läggas på ett speciellt organ som utgör en juridisk regional rättsinstans. Denna skall utöva rättsvårdande, granskande och övervakande uppgifter. Detta kan bl.a. ske genom tings- och länsrätter samt skatteförvaltningen.
Under senare år har en rad statliga verk, bolag och myndigheter regionaliserat sin verksamhet. Syftet har främst varit att effektivisera sin egen organisation och därmed spara kostnader. Detta syfte är legitimt och vällovligt, men skall som alltid ställas mot de brister i verksamhetens bedrivande som samtidigt riskerar uppstå. Den risken är allra störst när det gäller relationen myndighet/verk och medborgare/användare. Det framstår närmast som ett axiom att avståndet ökar i detta hänseende, vilket vi anser vara djupt olyckligt.
Resultatet av den hittills genomförda regionaliseringen har blivit en spretig geografisk bild. Verksamhetsområdena överensstämmer inte med den nuvarande länsindelningen, ej heller mellan resp statliga organ. Staten har som ägare ett fortsatt ansvar att i samråd med respektive styrelser besluta om frågor som lokalisering, organisation etc. Det är viktigt att såväl regionparlament som kommunfullmäktige får ökat inflytande över de beslut och den resursfördelning till infrastrukturen som påverkar det egna området. Därför bör deras verksamhetsorganisation samordnas med den demokratiska indelningen.
Centerpartiet anser att det nu är dags att avvakta en ordentlig utvärdering av de hittills genomförda regionaliseringarna. I avvaktan härpå bör inga ytterligare regionaliseringar genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
I budgetpropositionen föreslås en regionalisering av skattemyndigheten. Som ovan anförts anser Centerpartiet att inga ytterligare regionaliseringar nu bör genomföras. Riksdagen bör således avslå regeringens förslag.
En regionalisering av skattemyndigheten medför för budgetåret 1998 kostnader istället för en besparing. För att möjliggöra den i budgetpropositionen föreslagna och angelägna förstärkningen av kampen mot skattebrottslighet är det angeläget att regeringen återkommer med kostnadsbesparande åtgärder. Förslag om flera sådana finns i RSV:s Rapport 1995:10. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en uthållig finansiering av skattebrottsenheterna senast under år 1998. Detta bör ges regeringen till känna.
Regionaliseringar och centraliseringar innebär förutom längre avstånd mellan förvaltning och dem som berörs av besluten även övervältringar av kostnader på medborgarna. Längre avstånd och längre restider innebär ökade kostnader för resor och för bortfall av inkomst.
I budgetpropositionen föreslås att skattemyndigheten i Hallands län delas mellan två regioner, Skåne och Västra Götaland. Vidare föreslås att redan beslutad indelning av kronofogdemyndigheten bryts upp och att Halland även i detta hänseende delas på samma sätt.
Två av de bärande utgångspunkterna i RSV:s förslag till regionalisering är dels att befintlig indelning inte bör splittras, dels att de kommande regionerna så långt möjligt bör vara jämnstora. I båda dessa hänseenden strider regeringens förslag mot RSV:s utgångspunkter. Ett delat län tillförs två av de ojämförligt största regionerna. Så bör enligt vår mening inte ske. Ett genomförande av förslaget skulle bl a medföra en betydande kompetensförlust i länet genom att underlaget för denna kompetens splittras.
I andra hand yrkar vi att Hallands läns skatte- och kronofogdemyndigheter hålls intakta. Det bör ankomma på utskottet att närmare utforma indelningen. De möjligheter som står till buds är att föra Hallands län till endera Jönköping/Östergötland eller Kronoberg/Kalmar/Blekinge.
Hösten 1996 lämnade företrädare för fem riksdagspartier i Västsverige in en hemställan till regeringen om att få bilda en ny region, ledd av ett direktvalt regionfullmäktige och med ett ökat regionalt ansvar. Denna hemställan låg sedan till grund för regeringens proposition om den ändrade länsindelningen och försöksverksamheten i Västsverige, som antogs i maj 1997.
I underlaget för riksdagens beslut, som regeringen redovisar i sin proposition, framgår det att skattemyndigheten i Västsverige ska ha sitt säte i Mariestad. Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna stödde det förslaget under riksdagsbehandlingen av propositionen. Underlaget för riksdagens beslut bygger på en överenskommelse mellan riksdagspartierna i Västsverige. En av förutsättningarna för den överenskommelsen var att lokaliseringen av regionens egna organ samt statliga verk och myndigheter skulle ske på ett sådant sätt att den inomregionala balansen blev tillgodosedd.
I budgetpropositionen föreslås att ledningen för skattemyndigheten i Västsverige skall förläggas till Göteborg. Detta avviker från den politiska överenskommelsen och ökar obalanserna inom regionen. Huvudkontoret för skattemyndigheten i Västra Götaland bör således förläggas till Mariestad. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionparlament,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsgränser,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett renodlat regionalt förvaltningskontor,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionsfördelning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionparlamentets uppgifter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionaliseringar av statliga organ,
att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny regional indelning av skatteförvaltningen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uthållig finansiering av skattebrottsenheterna,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, såvitt inte riksdagen biträder förslag om avslag, vad i motionen anförts om skatteförvaltningen i Halland,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om placering av huvudkontoret för skattemyndigheten i Västra Götaland till Mariestad.2
|
Rolf Kenneryd (c) |
|
|
Karin Israelsson (c) |
Per-Ola Eriksson (c) |
|
Andreas Carlgren (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Rigmor Ahlstedt (c) |
Agne Hansson (c) |
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till BoU.
2 Yrkandena 7–10 hänvisade till SkU.