Under de sista 15 åren har en rad uppgifter förts från såväl staten som landstingen till primärkommunerna. Det har funnits en direkt politisk vilja att föra ut beslut för att hitta lokala lösningar. Detta innebär också en ökad möjlighet till lokal politisk styrning. Lokalpolitik i våra kommuner har blivit mer intressant för den enskilde medborgaren som i dag påverkas mer direkt av de beslut man hanterar lokalt. För de lokalt politiskt aktiva har vardagen blivit mer komplex och besluten allt större. De verktyg som man förfogar över för att reda ut situationen har dock inte utvecklats i samma takt som omfånget på uppgifterna.
För att få klara parlamentariska situationer i riksdagen finns möjligheter att upplösa riksdagen och utlysa nyval. Denna möjlighet finns inte lokalt. Under fyra års tid kan en kommun få dras med en omöjlig parlamentarisk situation.
Vid skiftande majoriteter finns i dag enligt kommunallagen inga möjligheter att förändra besättningen i styrelser och nämnders presidier. Det är enbart om de som sitter på mandaten frivilligt avgår som nya val är möjliga att förrätta. Det är inte rimligt att en ordförande som ej tillhör majoriteten skall sitta och administrera en budget han ej står bakom.
Om en förtroendevald i en kommun blir långvarigt sjuk, föräldraledig etc, finns inga möjligheter att som i riksdagen kalla in en ersättare för en period. Enda möjligheten är att avgå. Systemet med suppleanter i styrelser och nämnder är förvisso en sak men för många partier är platserna få och möjligheterna i praktiken därför inga. Hur skall ett kommunalråd kunna vara föräldraledig eller få möjlighet att tillfriskna i lugn och ro efter en sjukdom? Skall enda möjligheten för partiet att upprätthålla mandatet vara att tvinga personen att avgå?
Riksdagen ställer i dag hårda krav på hur en kommun skall skötas. Det borde då också vara rimligt att staten ger kommunerna möjlighet att fungera på ett effektivt och modernt sätt. Det är vår mening att kommunallagen på ovan nämnda punkter behöver moderniseras. Ett större kommunalt inflytande behövs även på det parlamentariska systemet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i kommunallagen.
|
Marianne Carlström (s) |
|
|
Sven Hulterström (s) |
Jan Bergqvist (s) |
|
Sten Östlund (s) |
Inga-Britt Johansson (s) |
|
Claes-Göran Brandin (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Gotab, Stockholm 1997