Demokratin är den styrelseform som bäst tar hänsyn till människans förutsättningar. Eftersom det inte finns perfekta människor finns det heller inte perfekta styrformer. Om det skapas möjligheter till en allmän delaktighet så medför det också att chansen är stor att människorna i samarbete kan korrigera varandra; en balansskapande maktdelning uppstår.
Demokratin kan dock inte fungera utan värden. Demokratin är inte ett tekniskt system. Mest grundläggande för en fungerande demokrati är människovärdesprincipen, tanken på ett specifikt människovärde. Demokratin bygger också på majoritetsprincipen, dvs att det är majoritetens beslut som gäller fram till dess att en ny majoritet uppstår. Men denna princip är inte oinskränkt. Majoritetsbesluten måste ta rimlig hänsyn till minoriteters rättigheter. Med andra ord är majoritetsbesluten kringskurna av en etisk ram om besluten skall gälla i en demokrati.
I den kommunpolitiska verksamheten måste målsättningen vara att stärka demokratin och öka det direkta medborgarinflytandet. Den kommunala självstyrelsen ska i alla sammanhang grundas på medborgarinflytande och lika värde för varje medborgares röst.
Kommunala folkomröstningar ska inte ersätta det representativa beslutsfattandet i kommuner och landsting. Men folkomröstningar måste vara en möjlighet för en folklig opinion att komma till tals där de politiska partierna inte visat lyhördhet. En form av säkerhetsventil i den kommunala demokratin.
Nuvarande lagstiftning när det gäller kommunala folkomröstningar är ett steg i rätt riktning. Men erfarenheten visar att när man lägger det slutliga avgörandet hos en majoritet i kommunfullmäktige så har denna majoritet, i de försök som hittills gjorts, avvisat folkinitiativet om folkomröstning. Enligt vår mening blir det inte mycket bättre av det förslag som Demokratiutvecklingskommittén för fram. Den föreslår att en minoritet i fullmäktige, en tredjedel, ska kunna ge sitt godkännande för att en folkomröstning ska genomföras. Lösningen med att en minoritet i fullmäktige ges den avgörande makten för en folkomröstning riskerar att leda till ett taktiskt spel. Istället kan man i lagstiftningen tydligt ange vilken nivå som krävs för att en folkopinion ska tvinga fram en kommunal folkomröstning. Enligt vår mening kan det vara rimligt att sätta gränsen vid 10 procent av de röstberättigade. Har man via namninsamling uppnått detta antal medborgare som uttalar sin önskan om en folkomröstning så ska den genomföras, utan att fullmäktige över huvud taget prövar frågan. Däremot bör fullmäktige medverka för att fatta beslut i själva frågeställningen. Den måste utformas så att den hamnar inom den kommunala kompetensen, utformas på ett juridiskt korrekt sätt men med klar relevans för de krav som framförts i folkinitiativet. Regeringen bör återkomma med lagstiftningsförslag på området.
De stora kommunsammanslagningarna har minskat medborgarens möjlighet till insyn och överblick över den kommunala verksamheten. De har också medfört att antalet politiskt aktiva avsevärt har minskat från tiden före 1970. Under ett antal år har nu en möjlighet funnits att genomföra kommundelningar. En rad återhållsamma krafter har dock – ibland av maktskäl – motverkat sådana möjligheter till en ökad demokratisk vitalitet och delaktighet. Det bör ligga i regeringens och riksdagens intresse att den lokala demokratin är så vital som möjligt. Därför bör regeringen medverka till en generös och positiv syn på genomförande av relevanta kommundelningar där det förekommer sådana önskningar. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala folkomröstningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en generös inställning till kommundelningar.
|
Inger Davidson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |