Under senare år kan noteras en alltmer utbredd vilja hos människor att engagera sig för olika lokala frågor. Vissa gånger sker detta då någon institution är på väg att läggas ner eller då samhällsservicen i allmänhet upplevs som otillräcklig. Många gånger är det dock den egna bygdens/kommundelens utveckling och närmiljön som engagerar. I byalag, hembygdsföreningar eller andra typer av intresseföreningar går människor samman för att kunna påverka utvecklingen. Man upplever då ofta att avståndet till de beslutande församlingarna i form av kommunstyrelse, kommunfullmäktige eller facknämnd är långt, både geografiskt och kanske framförallt ”mentalt”. Detta resulterar i en känsla av maktlöshet och bidrar till att öka klyftan mellan väljare och folkvald. Beslutsvägarna blir ofta långa vilket också bidrar till att framförallt ungdomar tröttnar på att påverka via den demokratiska, politiska vägen.
Försöken med kommundelsnämnder upplevs som en halvmesyr då de saknar de två viktigaste instrumenten för lokalt självstyre; de är inte direktvalda och speglar därmed inte den politiska sammansättningen i kommundelen och de har ingen beskattningsrätt.
Bl.a. det som beskrivs ovan har resulterat i att allt fler kommundelar har ansökt om att få bilda en egen kommun. I dessa områden har sådana tankegångar väckt stort intresse hos medborgarna vilket bl.a. märkts i stor uppslutning vid informationsmöten och i god anslutning till de föreningar som bildats för att driva frågan. Detta engagemang förtjänar att tas på allvar. Det är inga blåögda entusiaster som tror att man kan bilda och driva en egen kommun enbart på stark vilja och känsla för sin bygd. Det finns tvärtom en mycket klar medvetenhet om att det krävs stabila ekonomiska förutsättningar för detta.
Processen från ansökan om kommundelning till slutligt beslut är lång och omständlig. Självklart måste ett beslut om kommundelning föregås av en seriös och opartisk utredning om de ekonomiska förutsättningarna, liksom av en lokal folkomröstning. Denna process bör underlättas och stimuleras för att tillvarata människors engagemang och vilja att ta ansvar för sin egen bygd och dess utveckling. Det är Kammarkollegiet som fattar beslut om en utredning av förutsättningarna för en kommundelning skall företas eller ej. Detta är en ordning som starkt kan ifrågasättas. Det bör enligt min mening i stället vara ett politiskt valt organ som fattar detta viktiga beslut.
Av de nuvarande reglerna för kommundelning framgår också att kommundelning endast kan genomföras i samband med att en ny mandatperiod inleds. Eftersom vi numera övergått till fyraåriga mandatperioder kan det ta mycket lång tid innan en kommundelning kan genomföras. Därför bör en möjlighet att genomföra kommundelningar även under pågående mandatperiod införas.
Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen som innebär en förändrad och förenklad process för att genomföra kommundelningar.
Ljungskile införlivades med Uddevalla kommun den 1 januari 1971. I Ljungskile har en intresseförening bildats med det uttalade syftet att Ljungskile återigen skall bli en egen kommun. Man har också ansökt om att en utredning skall genomföras för att belysa förutsättningarna för detta. Varken Uddevalla kommunfullmäktige eller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län motsatte sig att en sådan utredning gjordes. Det var därför ytterligt förvånande att Kammarkollegiet beslutade att en sådan utredning inte skulle genomföras. Än mer förvånande var att regeringen inte heller tog någon hänsyn till medborgarnas önskan när man avslog intresseföreningens överklagande av Kammarkollegiets beslut. Detta är okänsligt och odemokratiskt och tyder på en storebrorsmentalitet hos regeringen som visar att man anser att man själv är bättre skickad att bedöma vad som är bäst för Ljungskileborna än Ljungskileborna själva.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att en utredning av förutsättningarna för Ljungskile att bilda egen kommun snarast bör tillsättas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förenklad process för kommundelningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av förutsättningarna för Ljungskile att bilda egen kommun.1
|
Elving Andersson (c) |
1 Yrkande 2 hänvisat till BoU.