Under senare år har märkts en förändring i kommunernas verksamhet. Flera kommuner har börjat sälja tjänster och varor på marknader som tidigare enbart de privata företagen var verksamma på. Av flera skäl inger detta oro. För det första konkurrerar kommuner och privata företag ofta inte på lika villkor. Kommunerna har konkurrensfördelar, främst beskattningsrätten som ger en i princip obegränsad tillgång till kapital. För det andra innefattar näringsverksamhet alltid risker, kommunmedlemmarnas tillgångar kan gå förlorade genom kommunens företagande. Förluster i kommunala bolag kan då äventyra resurser till kommunal kärnverksamhet som vård, omsorg och skola.
Idag finns ca 1 500 helägda och 800 delägda kommunala bolag. Många gånger är konkurrensen mellan dessa bolag och privata bolag osund. Drygt hälften av anmälningarna till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner, landsting och statliga organ.
Kommunal näringsverksamhet i bolagsform ska undvikas i möjligaste mån. Det kan dock finnas undantag. Kollektiva nyttigheter som exempelvis el- och vattenförsörjning kan bedrivas i affärsform.
Dagens kommunallag är inte tillräcklig för att precisera hur långt den kommunala kompetensen sträcker sig. Kristdemokraterna menar att reglerna på detta område måste ses över för att kunna skärpas och tydliggöras. Kommunallagen medger inte att kommunerna driver kommersiellt företagande. Den godkänner bara sådan kommunal näringsverksamhet som är allmännyttig och som drivs utan vinstsyfte. För all kommunal verksamhet gäller dessutom att den skall tillgodose ett intresse inom kommunen. Dessa begränsningar gäller också kommunala bolag.
Under senare decennier märks två tendenser, att kommunala bolag som driver näringsverksamhet har ökat kraftigt i antal, samt att i många kommuner och landsting ingår bolagen i koncerner.
Koncernbildningar sker ofta av skattetekniska skäl och medger möjligheter att kvitta vinster och förluster mellan bolagen och på så sätt minska skatten. Denna typ av transaktioner regleras inte i kommunallagen eller i annan offentligrättslig lagstiftning. Egentligen är det ett underbetyg åt skattesystemet när det allmänna skatteplanerar åt sig själv.
Kommunallagens bestämmelser om offentlighet försvåras när verksamheten drivs som bolag. Den offentligrättsliga lagstiftningen förlorar i styrka eftersom bolagens verksamhet även påverkas av aktiebolagslagen. Denna gråzon är mycket olycklig. Aktiebolagslagen tillkom för att reglera en helt annan typ av verksamhet än den som nu bedrivs av flertalet kommunala bolag.
Den nu gällande kommunallagen, som började gälla från 1992, reglerar vissa insynsregler till gagn för allmänhet och beslutsfattare. I de fall insynsmöjligheterna begränsas i kommunala bolag så beror det främst på brister i kommunens egna beslut om bolaget i fråga. Det är viktigt att kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige i förekommande fall beslutar om en bolagsordning som tillgodoser insyns- och kontrollmöjligheterna.
Regeringen bör ta initiativ till en uppföljning och kartläggning av hur kommuner och landsting följer kommunallagens anda i fråga om kommunala bolag. Det handlar bl a om osund konkurrens med näringslivet och möjligheten till insyn i bolagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en restriktiv syn på kommunal näringsverksamhet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kommunallagen beträffande kommunala bolag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning och kartläggning av kommunala bolag.
|
Michael Stjernström (kd) |