Valda representanter i Sveriges riksdag har all anledning av att vara bekymrade över hur ärenden som berör Sveriges ställningstaganden i olika EU-ärenden hanteras och är organiserade. Talmanskonferensen konstaterar i sitt förslag om riksdagens arbetsformer att det redan i propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anfördes att riksdagen borde tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som skall behandlas i Europeiska unionens råd. Det skulle ske genom att riksdagen gavs möjligheter att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU.
Erfarenheterna över hur arbetet har bedrivits så här långt visar på riksdagens tillkortakommande. Kontakterna mellan regering och riksdag fungerar dåligt. I huvudsak handlar det om att regeringen allt för sent informerar. Men det finns även en okunskap om var i EU-processen förslagen ligger och vilka som hanterar förslagen. Problem finns även med att överblicka det pappersflöde som kommer från Europeiska unionen. Bristande rutiner är ytterligare exempel på svårigheter som redovisats.
Talmanskonferensen gör ett stort nummer av att utskotten ska informera sig i aktuella EU-ärenden. Utskotten ska engagera sig tidigt i processen och vara aktiva. Efter dessa, för utskotten uppmuntrande, skrivningar påtalar talmanskonferensen för regeringen behovet av att åtgärder vidtas för att förbättra regeringens information och dokumenthantering. Jag instämmer i att det är nödvändigt att ställa krav på regeringen att lösa de brister som påtalas. Samtidigt är det inte är tillräckligt om man menar allvar med att riksdagen ska ha möjlighet att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU.
Riksdagens organisation av hur EU-frågorna hanteras är av betydelse när det gäller möjligheterna att vara delaktig och att ha möjligheter att påverka besluten. Genom inrättandet av en EU-nämnd begränsas insyn och möjligheter för fackutskotten att påverka innehållet i de svenska ställningstagandena. Vad som dessutom är oroande är att EU-nämnden många gånger saknar den detaljkunskap som finns i respektive fackutskott. För att kompensera denna brist inhämtar EU-nämndens kansli under hand synpunkter från fackutskottens kanslier. Det är ett rationellt hanterande och säkert nödvändigt utifrån det sätt varpå riksdagens EU-arbete för närvarande hanteras. Konsekvensen är att riksdagsledamöterna, de valda representanterna, i respektive fackutskott sätts på undantag. De saknar med nuvarande ordning möjligheter att överblicka och påverka de olika förslag som EU-nämnden hanterar inom respektive fackutskotts område. EU-nämndens ledamöter är samtidigt i den situationen att de varken har detaljkunskaper eller tid att sätta sig in i detaljerna som berör andra utskott än dem som de själva sitter i.
Min slutsats är att nuvarande organisationsform hämmar riksdagens möjligheter att på ett brett och konstruktivt sätt arbeta med EU-frågorna. Det är alltför få som alltför sent hanterar dessa för Sverige så viktiga frågor.
Det är enligt min mening nödvändigt att förändra riksdagens arbetsformer när det gäller hur behandlingen av EU-frågor är organiserad, om man menar allvar med tidigare ställningstaganden att riksdagen borde tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som skall behandlas i Europeiska unionens råd.
En första åtgärd är att lägga ned EU-nämnden i dess nuvarande form. Det ska i fortsättningen vara fackutskotten som bereder och behandlar EU-ärenden inom respektive område.
Jag är helt införstådd med regeringens behov att ha någon form av samtalspartner för ärenden som inte berör enskilt utskott eller där tid inte finns för att inhämta fackutskotts synpunkter. Det är också nödvändigt att regeringen i riksdagen ges en samtalspartner som på ett mer informellt sätt kan svara för en dialog med regeringen. För att tillgodose detta behov anser jag att dessa frågor i fortsättningen ska hanteras av en ny nämnd, kallad utrikes- och EU-utskottet, som övertar de ärenden som för närvarande hanteras av utrikesutskottet och de ärenden som blir kvar efter det att EU-nämndens ärenden fördelats på respektive utskott.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändrad ordning för beredning av EU-ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Tomas Högström (m) |