Den regionalisering som nu pågår inom flera sektorsorgan håller på att tömma stora delar av landet på kompetens och service. En enorm centraliseringsvåg drar fram över statliga myndigheter utan demokratisk förankring och kontroll. Detta har blivit möjligt sedan riksdag och regering frånhänt sig möjligheten att besluta om omorganisationer inom statliga sektorsorgan. Som en följd av enrådighetsmodellen har besluten i organisatoriska frågor helt lagts över på verkschefer och tjänstemän. Följden av det blir allt tydligare.
När myndigheter och verk måste rationalisera och spara går det ut över den decentraliserade myndighetsstrukturen som har varit den svenska myndighetsmodellens förnämliga servicemärke. Istället för att hämta hem besparingarna i hela organisationen och framför allt på central nivå görs omorganisationer där tron på mera lönsamma stora enheter råder. Det finns emellertid ingenting som belägger detta handlingsmönster, snarare motsatsen. Följden av denna organisation blir förödande för stora delar av landet. Särskilt drabbas landsortsområdena. Ett tydligt exempel på den strukturförändring som nu sker kan hämtas från Kalmar län.
Länen håller på att suddas ut. Ett typiskt exempel kan tas från Kalmar län. Kalmar län är snart en saga blott. Det håller på att helt suddas ut på kartan genom att olika myndigheter nu bildat andra regiongränser där verksamhet och beslut flyttas ur länet. 1993 genomförde Centerpartiet i Kalmar län en undersökning av organisationsförändringarna inom myndigheter och organisationer i Kalmar län. Av de 21 organisationer, myndigheter och liknande som Centern undersökte hade tre kvar länet som begrepp i september 1993.
Ingen av dessa 18 som bildat en ny region, inte i något fall, har valt Kalmar län för lokalisering av sitt huvudkontor eller där man kan säga att Kalmar län är det naturliga flödescentrat för verksamheten. Detta får förödande konsekvenser för länet och dess medborgare.
Två handlingsmönster kan urskiljas. Ett innebär regionbildningar som splittrar länet i olika regioner. Den andra lösningen som är i majoritet bland de 21 är regioner där hela länet samverkar med andra län i en större region med huvudkontor i något angränsande län.
Sedan denna undersökning gjordes 1993 har denna trend fortsatt med oförminskad kraft. För närvarande ligger förslag om att omorganisera skatteförvaltningarna. I budgetpropositionen föreslås att Växjö blir huvudort för den nya regionen. I en särskild motion förordar vi Kalmar som huvudort.
Besluten som angår länsmedborgarna fjärmas dem och flyttas utanför länets gränser till avlägsna tjänsterum. Närhet till service försvinner. Kompetens och arbetstillfällen går förlorad. Allt detta kan ske utan att den demokratiska beslutsprocessen kan ingripa. Ytterst är detta på sikt förödande också för demokratin.
Den länsdemokratireform som nu startats och där försöksverksamhet nu pågår är mot denna bakgrund ytterst angelägen. Kalmar län är ett av försökslänen. Försöksverksamheten innebär att mer av länets egna angelägenheter läggs direkt under länsmedborgarnas eget inflytande och kontroll i regionparlamentet. De nya regionparlamenten kan i framtiden bli de organ på länsnivå där verksamheten i länen kan samordnas. En integrerad samordning kan ske av olika samhällssektorer i parlamenten. Länen hålls samman som begrepp och den egna länsidentiteten behålls och splittras inte sönder som nu sker genom den spretiga och olinjära regionaliseringen inom de olika sektorerna.
Statsmakten måste ta ett helhetsansvar för den regionala utvecklingen. Klara direktiv till myndigheter, verk och bolag måste utformas. Varje beslut måste föregås av en konsekvensanalys med helhetsperspektivet för ögonen. En helhetssyn måste prägla statsmakternas syn på myndighetsfunktionen. Detta är av synnerlig vikt i fråga om beslut som påverkar regionalpolitiken. Riksdag och regering bör återta den beslutsroll den tidigare har haft över myndigheternas organisationsstruktur.
Vid sidan om den pågående reformprocessen mot ett nytt länsparlament i varje län har den statliga länsförvaltningen omorganiserats. Samordnad länsförvaltning har genomförts. Det innebär att tidigare statliga nämnder på länsnivå flyttats in under länsstyrelsen. Det är ett steg i rätt riktning mot en samlad syn över den statliga verksamheten på länsnivå.
Nästa steg bör vara att all statlig verksamhet samordnas och förankras på länsnivå. Samtliga statliga sektorsorgans regionala organisation bör upphöra, struktureras om, bantas och läggas in under de nuvarande länsstyrelserna. I län, som Kalmar län, där försöksverksamhet med länsdemokrati pågår bör sektorsorganen på regional nivå i huvudsak läggas där. När länsdemokratin införts bör det vara generell regel. Regeringen bör närmare utreda en sådan organisationsmodell och återkomma till riksdagen med förslag i linje med vad som sägs i motionen. Det bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återföring av besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering till riksdagen och länsmyndigheter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en länsdemokratireform.
|
Agne Hansson (c) |
Sivert Carlsson (c) |