Motion till riksdagen
1997/98:K507
av Ewa Larsson (mp)

Svenska kyrkan som lokal mötesplats


Vid det senaste valet till kyrkofullmäktige utnyttjade endast var tionde medlem i Svenska kyrkan sin möjlighet att välja kyrkofullmäktig. Vid intervjuer har många svarat att de inte längre känner att Svenska kyrkan tillvaratar deras behov av andligt sökande. Den svenska allmänna kyrkan tycks ha utvecklats till ett slutet rum där ett fåtal känner sig hemma. Med anledning av det låga valdeltagandet befarar jag att våra kyrkor kan komma att gapa än mer tomma i framtiden. Kyrkan kan till och med bli mer otillgänglig än vad som gäller i dag efter det att den frikopplats från staten.

Vem får då använda kyrkan i dag. Jo det får präster, knutna till det pastorat som kyrkan finns i. De har rätt att använda kyrkan för gudstjänst och andra kyrkliga handlingar såsom dop, bröllop och begravning. Något ”boknings­system” förekommer inte.

Vid andra aktiviteter görs en anmälan till kyrkorådet i aktuell församling. Kyrkorådet tar sedan ställning lokalt om aktiviteten är passande att hållas i kyrkans lokaler. Vid beslut om tillåtelse till andra aktiviteter vägs följande aspekter in: Kyrkorummet och dess inventarier ska behandlas med vördnad och aktsamhet. Aktivitet som kan kränka kyrkorummets helgd får inte förekomma. En annan aktivitet får inte heller hindra församlingens gudstjänstliv eller kyrkliga verksamhet i övrigt (kyrkolagen 40 kap. 3 §).

Aktiviteter som i dag kan förekomma och kräver ovanstående särskilda prövning

Ansökningar om att förrätta en borgerlig begravning i kyrkans lokaler förekommer också. I princip skall inte kyrkans lokaler användas till detta ändamål med tanke på respekt för båda parter. Men det är fortfarande upp till kyrkorådet i församlingen att besluta i det enskilda fallet. I specialfall har borgerlig begravning förekommit i kyrkans lokaler. I dessa fall har Folkets Hus legat mycket långt bort och inredning har varit möjlig att förflytta så att den kristna prägeln har kunnat tonas ned.

Om annan aktivitet avböjs genom beslut av kyrkorådet har den sökande rätt att överklaga beslutet. Överklagan sker i sådana fall till domkapitlet enligt förvaltningsrättsliga principer.

Vad får inte förekomma i en kyrka

Enligt lagen om kulturminnen (1988:950) 4 kap. 3–4 §§ får ingrepp i kyrkans interiör eller exteriör inte göras utan tillstånd av länsstyrelsen. Ovanstående gäller kyrkor som är uppförda före 1939. För kyrkor som är uppförda efter 1939 gäller tillståndsprövningen om Riksantikvarieämbetet har bedömt kyrkan som kulturhistoriskt intressant.

Präst, ansvarig för aktiviteten, bedömer själv om applåder anses passande eller inte. Mest aktuellt är det när kyrkan används för andra aktiviteter såsom exempelvis konserter.

Som princip skall aktiviteter utan kyrklig prägel inte förekomma i kyrkans lokaler som exempelvis borgerlig begravning.

Eftersom kyrkan, som fastighet, är ett gemensamt kulturarv och ett gemensamt offentligt rum borde tillgängligheten kraftigt ökas. Kyrkan borde eftersträva att leva upp till att vara just en allmän kyrka. Därför vill jag att riksdagen uppmanar regeringen att arbeta för en attitydförändring. Jag anser att bokning av kyrkan ska vara möjlig för aktivitet utan direkt kyrklig prägel och ska kunna göras av en enskild medborgare. Om en lärare vill utnyttja kyrkorummet till t ex seminarium eller körsång av icke kyrklig karaktär behöver reglerna vara tydliga men också väsentligt mer liberala.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att reglerna för att använda Svenska kyrkans lokaler medger möjlighet till aktivitet utan direkt kyrklig prägel,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bokning skall kunna göras av en enskild medborgare,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för lokalutnyttjande av kyrkan förtydligas.

Stockholm den 29 september 1997

Ewa Larsson (mp)

Gotab, Stockholm 2002