Medborgarna är i dag mer politiskt kunniga än någonsin. Samtidigt genomlider partipolitiken och den representativa demokratin en djup kris. Medborgarna känner inte igen sig i de politiska besluten. Med EU-medlemskapet flyttades makten längre från invånarna, alltfler upplever det som svårt eller omöjligt att påverka politiken. Det partipolitiska deltagandet sjunker, partierna har färre medlemmar och svårt att hitta dugligt folk till sina förtroendeuppdrag. En avgörande orsak till demokratins kris är att medborgarna inte ges förtroende att delta i beslutsfattandet. Problemet har tydligt visat sig när det gäller reformen om kommunala folkomröstningar. Kommunalt har fyrtio initiativ från medborgarna inte lett till en enda folkomröstning. Politikerna är uppenbarligen inte lyhörda för människornas önskemål och vågar inte heller lämna ifrån sig makt till medborgarna.
Folkomröstningar har två viktiga effekter. Dels kan en folkomröstning skapa en större demokratisk legitimitet för ett beslut, dels är folkomröstningar folkbildande och därmed stärker de själva grunden för folkstyret. I grunden handlar det om vilken människosyn och demokratisyn man har. Vi i Miljöpartiet har en positiv människosyn och anser att vanliga människor kan och vill ta ansvar. Vi kan inte acceptera att demokratin urholkas. Vi arbetar därför för ett djupgående trendbrott i samhällsutvecklingen. Besluten måste föras närmare människorna. Vi ser ett mer effektivt folkstyre med medvetna och aktiva medborgare som en nödvändighet för att nå ett bättre och mer uthålligt samhälle.
Enligt kommunallagen kan ett ärende om hållande av folkomröstning i en viss fråga i fullmäktige väckas av t.ex. en nämnd eller ledamot genom motion. Initiativet kan även tas av kommunens eller landstingets medlemmar. Enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar skall antalet initiativtagare uppgå till minst fem procent av dem som är röstberättigade. Har ett ärende om folkomröstning väckts av tillräckligt många medlemmar är fullmäktige skyldigt att ta upp frågan till behandling, men de avgör själva om en omröstning skall hållas eller inte. Beslutas det att folkomröstning skall hållas så är fullmäktige inte bundet av utgången i omröstningen, en kommunal folkomröstning är enbart rådgivande. Som formkrav uppställs att initiativet skall vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, namnförtydliganden och uppgift om deras adresser.
År 1994 infördes en regel i kommunallagens 5 kap. 23 § att ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga också får väckas av minst fem procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna. Det nya systemet skulle öppna för fler kommunala folkomröstningar som ett sätt att stärka den lokala demokratin och den lokala demokratiska debatten. Tyvärr har reformen totalt misslyckats! Förvisso har det nya instrumentet för att avläsa och kanalisera opinioner tagits till vara av medborgarna. I Sveriges olika kommuner har invånarna försökt att engagera sig i olika kommunala angelägenheter. Opinioner har bildats för enskilda frågor och man har samlat in tillräckligt många namn för att ta initiativ till folkomröstning. Men dessa initiativ har genomgående avvisats av de förtroendevalda politikerna. Inte i någon kommun där opinionen begärt folkomröstning har det hållits någon folkomröstning. Detta visar bl.a. Kommunaktuellts undersökning; vid fyrtio tillfällen där medborgarna begärt folkomröstning har politikerna sagt nej i samtliga fall!
Miljöpartiet föreslår två ändringar i kommunallagen gällande kommunala folkomröstningar:
– Om minst tio procent av de röstberättigade i kommunen begär folkomröstning i en fråga, skall sådan folkomröstning hållas. Frågan måste rymmas inom den kommunala kompetensen (dvs. inte strida mot rikets lagar och grundlagar), i övrigt skall inga begränsningar uppställas. Det skall alltså inte gå att avslå en begäran om folkomröstning, givet att tillräckligt många framfört denna begäran och att det rör kommunens beslutsområde. Om möjligt skall initiativtagarna själva formulera själva frågeställningen, kommunens valnämnd får ta ställning till om frågan kan framläggas direkt eller om den måste arbetas om (liknande Schweiz). Presenteras en omarbetad fråga skall det tydligt förklaras hur den skiljer sig från ursprungsförslaget. Ändringar får inte beröra sakinnehållet. De tio procenten av de röstberättigade måste ha skrivit på inom ett år efter det att första namnet skrivs på, för att garantera att det är en aktuell fråga (som i vissa av USA:s delstater). Frågan skall endast ha två svarsalternativ samt möjligheten att rösta blankt. Omröstningen får hållas på valfri helgdag, dvs. den måste inte hållas på valdag. Inga krav på enbart en folkomröstning per år eller liknande bör heller skrivas in i lagtexterna, även om det kan vara angeläget att något hålla nere antalet gånger man kallar befolkningen till valurnorna (som i Italien).
Det diskuteras ibland att hålla folkomröstningar som närmast liknar opinionsundersökningar i det att man kan rösta hemma vid sin dator eller telefon. Framför allt det nu avsomnande partiet Ny demokrati har verkat för detta. Vi ser med stor skepsis på sådana förslag, och anser att det också framgent måste framgå att det är tydlig skillnad mellan folkomröstningar och allmänna opinionsundersökningar.
– Om minst en tredjedel av kommunfullmäktiges ledamöter begär det, skall folkomröstning hållas. Området som man på detta sätt kan folkomrösta om skiljer sig inte från det som kan röstas om på folkligt initiativ.
I Holland valde man att först slå fast att några kommunala folkomröstningar skulle hållas. Därefter beslutade man i vilka frågor det skulle hållas referendum. Ett sådant arbetssätt är oss helt främmande, och verkar helt onödigt eftersom det inte är i idéer för folkomröstningar som det brustit.
Miljöpartiet vill också tydligt öppna för att man håller geografiska anhörighetsfrågor i endast en del av kommunen – vill t.ex. en del av kommunen byta tillhörighet eller bli självständig kan det räcka att rösta i denna del av kommunen. Detta gäller dock ej i andra frågor, då det annars kan leda till stora besvär att driva en sammanhållen kommunal politik.
Ingen lägsta nivå föreslås för valdeltagande för att folkomröstningen skall anses vara beslutande. Med det högt satta kravet på signaturer för folkomröstning, såväl nationellt som lokalt, anser vi att det hinder för minoritetsstyre som behövs finns. Det ses därmed som ett aktivt demokratiskt beslut också att inte delta i folkomröstning – statistik från Schweiz visar att de som röstar i folkomröstningar skiftar beroende på frågan och det bör bli likadant här. I vissa frågor är det mycket tydligt legitimt att avstå från att rösta, t.ex. gällande kommundelning som man anser inte berör en. I andra frågor kan det vara viktigt att nå ett högt valdeltagande. Det ankommer då på deltagande organisationer att precis som vid ett normalt parlamentsval se till att så sker.
Valnämnden eller länsstyrelsen föreslås få i uppgift att se till att offentliga informationsmedel inför en folkomröstning fördelas lika mellan de båda sidorna. Enklast sker det om båda sidor organiserar sig i paraplyorganisationer, som inför det svenska EU-valet, såsom ofta sker inför schweiziska folkomröstningar. Att fördela pengar direkt till partierna, som skett t.ex. i Frankrike inför EU-valet, anses olyckligt. Hur mycket medel som skall anslås skall avgöras lokalt.
I regeringsformen, 8 kap. 4 §, regleras den rådgivande folkomröstningen och i 15 § den beslutande. Riksdagen har hela beslutandemakten över de rådgivande, om de skall hållas, när de skall hållas och vilken eller vilka frågor som skall ställas. Vilka frågor som helst får framföras. Majoriteten bestämmer, inget minoritetsskydd finns inbakat i folkomröstningsinstrumentet.
Regeln om beslutande folkomröstningar är mer komplicerad. En föreslagen förändring av grundlagen måste föras till folket om en tiondel av riksdagsledamöterna begär det och om detta stödjs av en tredjedel av ledamöterna. Detta måste dock begäras inom femton dagar efter det att riksdagen för första gången beslutar om grundlagsförändringen. Omröstningen måste då hållas i samband med allmänt val. Ändringsförslaget avslås om en majoritet röstar nej, och om de uppgår till mer än hälften av dem som röstat i det samtida allmänna valet.
Ingen klar linje finns för bruket av nationella folkomröstningar. De tas i bruk framför allt när socialdemokratin misslyckas med att parlamentariskt lösa någon internt splittrande fråga. Att exempelvis hålla en folkomröstning om högertrafik men inte om resultatet av EU:s regeringskonferens låter sig svårligen förklaras rent logiskt. Detta är givetvis inte demokratiskt tilltalande.
Miljöpartiet föreslår följande förändringar:
– Obligatorisk, bindande folkomröstning vid varje grundlagsändring. Så är det redan i Danmark och på Irland. Denna skall ske på valdagen. Det stärker grundlagens särställning och tydliggör att den är svårändrad och står för kontinuitet. Den ändringshysteri som förekommit de senaste åren torde försvinna, vilket också stärker konstitutionens särställning. Folkets förhållande till konstitutionen blir också tydligare, och en mer allmän demokratisk diskussion om vår grundlag bör komma till. För att förändra grundlagen skall alltså som nu krävas majoritet i riksdagen före och efter riksdagsval, därtill majoritet av de röstande i folkomröstningen.
– Bindande folkomröstningar på folkinitiativ. Kan hållas vilken helgdag som helst, dvs. måste inte vara i anslutning till val. Frågorna är inte begränsade till redan fattade lagar, som i t.ex. Italien, utan kan också vara exempelvis förslag till ny lagstiftning. Alla frågor av nationell karaktär utom grundlagsändringar kan tas upp på detta vis.
För att uppnå en folkinitierad nationell folkomröstning skall krävas 300 000 underskrifter från nationellt röstberättigade personer. Schweiz har t.ex. en fast siffra snarare än en viss procentandel av de röstberättigade, detta för att öka tydligheten gentemot dem som arbetar för en folkomröstning. Det blir lätt att veta exakt hur många underskrifter man skall nå. I takt med att befolkningen växer blir det också något lättare att uppnå en folkomröstning, särskilt om man som i Schweiz vidgar elektoratet (där genom att inkludera kvinnor, här genom att t.ex. sänka rösträttsåldern eller tidigare inkludera invandrare). Det ser vi som rimligt, då befolkningen med tiden allt bättre lär sig att umgås med referendumdemokratin.
300 000 motsvarar i dag ungefär fem procent av de nationellt röstberättigade. Siffran är mycket högt satt för att man ska slippa ha särskilda krav på en viss deltagandenivå vid själva folkomröstningen. Demokratiskt och ekonomiskt är det attraktivare att i förväg inte godkänna förslag till folkomröstning på grund av för få underskrifter än att i efterhand konstatera att valdeltagandet var för lågt. 300 000 är också så högt satt att befolkningen knappast i någon stad eller något län ensamt kan kräva folkomröstning, något som minskar risken för att den används för utpräglat regionala intressen (vilket dock inte bör förbjudas). Namninsamlandet skall ske under en period på max tolv månader. Om möjligt skall folkomröstning ske kring exakt den fråga som man namninsamlat om, konstitutionsutskottet har att avgöra om så är fallet och i annat fall komma med eget förslag till skrivning, samt motivering för varför det ursprungliga förslaget ej var möjligt. Sakinnehållet får ej ändras.
För att vinna folkomröstningen krävs endast enkel majoritet.
För båda typer av nationell folkomröstning gäller att frågan måste kunna besvaras med ja eller nej, och att endast dessa alternativ samt blankröst är möjliga. Möjligheten till blankröst skall alltid finnas, och dessa röster skall räknas separat.
Vid nationella folkomröstningar är det viktigt att staten som organisation, med myndigheter, verk etc. inte tar aktiv ställning för eller emot framställda förslag. Detta särskilt som många förslag kan gälla redan fattad lagstiftning. Det stämmer också med det beslut som togs i slutet av det franska EU-valet där myndigheter gjorde reklam för ett ja tills de fick tillsägelse att sluta med detta. Partierna bör däremot lämnas full frihet att delta, men medlen från statens sida fördelas till kampanjorganisationer där partierna kan ingå (som under EU-valet). I samband med sagda EU-val stod det klart att den ena sidan kraftigt gynnades av medel från välbeställda aktörer, främst näringslivet. En sådan utveckling avser vi inte att stoppa, men det visar hur viktigt det är att statens fördelning av medel är relativt generös. Detta är rimligt, då folkomröstningar är en gigantisk skola i demokrati för befolkning, en demokratiskola vars betydelse inte kan överskattas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att kommunala folkomröstningar blir bindande,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att ärende om folkomröstning som väckts av tillräckligt många av kommunens eller landstingets medlemmar skall bli bindande,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga i fullmäktige måste väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att ärende om att hålla folkomröstning som väckts av minst en tredjedel av kommunfullmäktiges eller landstingsfullmäktiges ledamöter skall bli bindande,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringsformen att varje av regeringen föreslagen grundlagsändring föregås av bindande folkomröstning,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringsformen att ärende om folkomröstning som väckts av 300 000 nationellt röstberättigade skall bli bindande,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringsformen att nationell folkomröstning endast får innehålla alternativen ja, nej samt blankröst,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringsformen att det för alla former av nationella folkomröstningar skall vara till fyllest att uppnå enkel majoritet bland de röstande.
|
Peter Eriksson (mp) |
|
|
Eva Goës (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Annika Nordgren (mp) |
Ragnhild Pohanka (mp) |