Den moderata riksdagsgruppen har varit företrädd i talmanskonferensens arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor, vilken har utformat nu aktuella förslag. På en punkt – beträffande jordbruksutskottets namnbyte – har partiets representant intagit en annan ståndpunkt än den som kommer till uttryck i förslaget. Det finns emellertid skäl att dessutom i några andra avseenden framföra synpunkter på inriktningen av det fortsatta reformarbetet.
Vissa förändringar i den nya budgetprocessen har föreslagits i en moderat kommittémotion till innevarande riksmöte (1997/98:Fi901). De berör bl.a. mål och tillvägagångssätt i budgetpolitiken, övergång till kostnadsmässig redovisning, obligatorium för utgiftstak och utgiftsramar, krav på lånebemyndigande, senarelagd tidpunkt för vårproposition och budgetarbetet i riksdagen efter ett val. Sedan denna motion skrevs i september har ytterligare erfarenheter vunnits, vilka bör beaktas i den kommande utvärderingen.
Det blir allt mer tydligt att omläggningen av budgetåret – i synnerhet i förening med höstval – har skapat en sämre rytm i riksdagsarbetet. Riksmötet kan nu på sätt och vis anses starta redan föregående vår, då regeringen avlämnar sin vårproposition den 15 april. Särskilt regeringens begäran om bifall till preliminära utgiftsramar framtvingar onödigt tidiga låsningar på ett ofullständigt underlag. Finansdepartementets behov av påtryckningsmedel i det fortsatta budgetarbetet mot övriga departement och statsmyndigheterna får tillgodoses på annat sätt än via denna ej avsedda nyordning.
Uppdelningen i två behandlingsomgångar under hösten är för ett oppositionsparti frustrerande. Först skall fackutskotten under stor brådska avge yttranden angående utgiftsramarnas storlek till finansutskottet, som sedan under likaledes kort tid ställer samman ett rambetänkande. Sedan detta har blivit föremål för kammardebatt och beslut, vidtar ett arbete i utskotten med att fylla utgiftsramarna med detaljinnehåll, i vilket oppositionen inte deltar, eftersom deras alternativ redan avvisats. Anslagsdebatterna i december framstår också som skäligen meningslösa, eftersom oppositionens företrädare inte företräder egna yrkanden utan är hänvisade till att tala utifrån särskilda yttranden.
En del av de motioner som väcks under den allmänna motionstiden i anslutning till riksmötets början behandlas i samband med budgetprövningen under hösten. I samband härmed tecknar oppositionspartierna som sagt i två omgångar sina alternativ på olika politikområden. Andra motioner utan tydlig anslagskaraktär tas sedan upp till behandling under perioden januari–mars, eftersom arbetsbelastningen då är som lindrigast. I samband med denna ”motionsslakt” återkommer oppositionen med sina alternativ i utskottsbetänkanden och kammardebatter. Men innan detta ens behöver vara avklarat, kan regeringen lägga en särproposition för ett politikområde före mitten av mars, vilket föranleder en ny omgång motioner, reservationer och debatter. Slutligen blir det anledning att upprepa samma procedur, sedan regeringen lagt fram vårpropositionen den 15 april.
Det är uppenbart att denna behandlingsgång inte är rationell. Den tidigare rytmen i riksdagsarbetet var smidigare. Hösten ägnades åt lagstiftningsärenden och från våren uppskjutna motioner. I synnerhet efter ett val var det bra att ha lite tid för att organisera arbetet och förbereda sig för den allmänna motionstiden i januari. I den mån det då väcktes motioner i ämnen som något senare skulle bli föremål för särpropositioner uppsköts behandlingen av dessa till detta senare sammanhang.
En orsak till den nuvarande låga arbetsbelastningen i utskotten under årets första månader är den tilltagande tendensen att regeringen dröjer med alla sina propositioner till den sista tillåtna dagen i mitten av mars. En annan anhopning av regeringsförslag kommer i slutet av riksmötet för avgörande till hösten, vilket inte stämmer med att denna tid i princip skall vara reserverad för budgetprövning. Särskilt olämpligt blir detta i samband med ett val, efter vilket man inte vet om förslagen fortfarande äger aktualitet och då ändå arbetstiden under hösten blir kortare än vanligt. Det finns all anledning att vara så restriktiv med uppskov av ärende till nästa valperiod som RO 5:10 med förarbeten föreskriver, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Till skillnad från vad som gäller i nästan alla andra länder ligger tyngdpunkten i den statliga revisionen i Sverige på ett regeringen underställt förvaltningsorgan, Riksrevisionsverket (RRV). Riksdagens revisorer intar en undanskymd och oklar ställning. Frågan om revisionens organisation har under senare tid varit föremål för upprepade utredningar. Syftet med Riksdagens revisionsutredning var att denna med sin sammansättning av både riksdagsledamöter och regeringsföreträdare skulle överbrygga det tidigare revirtänkandet. Resultatet blev emellertid en besvikelse. Bakom det slutliga ”majoritetsförslaget” stod endast ordföranden och en ledamot.
I en trepartimotion till innevarande riksmöte (1997/98:Fi503) har föreslagits inrättandet av ett nytt revisionsorgan, som skall underställas riksdagen och ansvara för den effektivitetsrevision som RRV och Riksdagens revisorer idag utför. Eftersom detta skulle betyda en stor omläggning av den statliga revisionen och ett betydande behov av ny lagstiftning, krävs det en ny utredning. Riksdagen bör nu hos regeringen begära tillsättandet av en sådan med uppgift att utforma en lösning av revisionens organisation i enlighet med den ordning som gäller utomlands och som skisserats i trepartimotionen. Med hänsyn till att det här gäller ett riksdagsorgan bör ett utkast till utredningsdirektiv översändas till riksdagen och partigrupperna för kommentarer innan det fastställs.
Talmanskonferensen föreslår att jordbruksutskottets namn skall ändras till Miljö- och jordbruksutskottet (MJU). Utöver det egendomliga att detta skulle bli det enda utskott vars namn börjar med en versal kan mot detta förslag åtminstone två starka invändningar anföras.
Miljöfrågor behandlas inte bara i jordbruksutskottet. Miljöaspekten bör prägla i princip alla utskotts verksamhet. Vissa utskott vid sidan av jordbruksutskottet har ett självständigt ansvar för delar av miljöpolitiken. Sålunda svarar trafikutskottet för trafikmiljön, bostadsutskottet för boendemiljön, arbetsmarknadsutskottet för arbetsmiljön etc. Att då peka ut ett särskilt utskott som miljöutskott blir både missvisande och missledande.
Förslaget strider också mot principen att undvika dubbelnamn på utskotten, eftersom dessa blir otympliga. Görs ett undantag för jordbruksutskottets del, kräver egentligen logiken att man också talar om miljö- och trafikutskottet etc. enligt ovan. Att ett utskott har flera arbetsområden/
uppgifter är inte ovanligt. I analogi med vad talmanskonferensen nu föreslår kan då krav resas på nya namn som energi- och näringsutskottet, konstitutions- och dechargeutskottet osv.
Förslaget om nytt namn på jordbruksutskottet bör avslås av riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om budgetprocessen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i enlighet med RO 5:10 och förarbetena därtill avser att iaktta stor restriktivitet med uppskov av ärenden till nästa valperiod,
att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning om den statliga revisionen i enlighet med vad som i motionen anförts,
att riksdagen avslår förslaget att i olika författningstexter ändra jordbruksutskottets namn till miljö- och jordbruksutskottet.
|
Carl Bildt (m) |
|
|
Lars Tobisson (m) |
Gullan Lindblad (m) |
|
Anders Björck (m) |
Beatrice Ask (m) |
|
Knut Billing (m) |
Birger Hagård (m) |
|
Gun Hellsvik (m) |
Bo Lundgren (m) |
|
Inger René (m) |
Karl-Gösta Svenson (m) |
|
Per Unckel (m) |
Per Westerberg (m) |