Regeringen har i proposition 1997/98:116 Staten och trossamfunden gått vidare med konkreta förslag till lag om trossamfund. Propositionen föreslår att trossamfund med varierande bakgrund, historia och inställning i trosfrågor, ska få en gemensam lagstiftning. Lagen innebär en ny associationsform och innehåller också bestämmelser om hur den så kallade uppbördshjälpen från statens sida för registrerade trossamfund att ta in avgifter skall hanteras.
Jag hälsar dessa förslag med glädje. Det har krävts många år av utredning för att nå dithän – likställighet för alla trossamfund. Den statliga hjälpen med uppbörden bör också möjliggöra för olika trossamfund att på likställda villkor få sin verksamhet att fungera. Trossamfund är varken ideella organisationer eller ekonomiska föreningar/aktiebolag, utan har en särställning i samhället, som motiverar denna hjälp från statens sida.
Men på en punkt vill jag resa en invändning. I propositionen upprepas det förslag som framförts tidigare, nämligen att Svenska kyrkan även fortsättningsvis skall regleras genom en särskild lag. Det är helt klart att Svenska kyrkan har en speciell ställning i det svenska samhället, men detta motiverar inte en särlagstiftning för all framtid. Jag föreslår därför att den särskilda lagen för Svenska kyrkan skall fungera under en lång övergångsperiod, förslagsvis 10 år. Det bör vara tillräckligt lång tid för att uppnå full likställighet mellan Svenska kyrkan och övriga trossamfund.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den särskilda lagen för Svenska kyrkan skall gälla under en övergångsperiod om tio år.
|
Eva Zetterberg (v) |