Kyrkans och statens nära relation upphör år 2000. I propositionen Staten och trossamfunden – bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfund lämnas förslag till en lag om trossamfund och en lag om Svenska kyrkan. Förslagen bygger på de förslag till grundlagsändringar som i vintras lades fram i propositionen Staten och trossamfunden – grundlagsfrågor. Det principbeslut som riksdagen med stor majoritet tog i december 1995 om KU:s betänkande Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, och som kristdemokraterna ställde sig bakom, ligger också i bakgrunden.
Kristdemokraterna menar att Svenska kyrkan ska ha en fristående och självständig ställning i förhållande till staten och ser därför huvudsakligen positivt på regeringens proposition.
Regeringen föreslår att två lagar införs. En lag om trossamfund och en lag om Svenska kyrkan. Svenska kyrkan kommer därmed att i ett par avseenden behandlas annorlunda än övriga trossamfund. Ett alternativ hade varit att endast införa en lag om trossamfund, där Svenska kyrkan skulle behandlas som övriga trossamfund. Regeringen ställer dock andra krav på trossamfundet Svenska kyrkan, än vad man gör på övriga trossamfund. Svenska kyrkan ska vara rikstäckande, folkkyrka, evangelisk-luthersk och demokratiskt uppbyggd. Inga sådana krav gäller för övriga trossamfund.
Svenska kyrkan har mer än varje annat samfund historiska och kulturella relationer till svenska folket. Runt om i landet utgör kyrkobyggnader, och de utsmyckningar som ryms i desamma, traktens viktigaste historiska och kulturella skatter. Generation efter generation har vuxit upp med Svenska kyrkans närvaro, i fest som i vardag. Som öppen folkkyrka har människor, vare sig man deltagit i kyrkans verksamhet eller ej, upplevt Svenska kyrkan som ”sin” kyrka. Många familjehögtider, i synnerhet dop, bröllop och begravningar, har förlagts till Svenska kyrkan.
Det bör påpekas att religionsfrihet, som ofta definieras som rätt att välja bort religion, också innebär rätt till religion. I vårt land – onekligen beläget i den kristna religions- och kulturkretsen – är det Svenska kyrkan som genom sin folkkyrkokaraktär i största omfattning erbjuder rätt till religion.
Det är lagtekniskt mycket komplicerat att i en lag ha regler för trossamfund som inte kan gälla för alla trossamfund. Regeringen har därför valt två olika lagar, vilket kristdemokraterna accepterar. Det ter sig inte rimligt, anser vi, att utifrån ett slags strikt rättvisetänkande jämföra Svenska kyrkan med övriga i Sverige verksamma trossamfund.
För trossamfund föreslår regeringen följande:
Lagen om trossamfund ska omfatta registrerade trossamfund. För att registreras som trossamfund behövs stadgar med bestämmelser om trossamfundets ändamål och om hur trossamfundet fattar beslut, samt en styrelse eller motsvarande organ. Ingen av de rättigheter som trossamfunden har idag, t.ex. vigselrätt, ska vara knuten till den nya associationsformen. Det betyder att ett samfund behöver inte vara registrerat för att få rättighet att exempelvis förrätta vigslar. Lagen skyddar även registrerade trossamfunds namn samt slår fast att registrerade trossamfund kan beviljas statlig hjälp med att beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifter från dem som är medlemmar i eller tillhör trossamfundet. Regeringens förslag på definition av registrerat trossamfund lyder: ”en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst.”
Vidare föreslår regeringen att religionsfrihetslagen (1951:680) upphävs och i stället ersätts av lagen om trossamfund. Bestämmelser om religionsfrihet finns också i regeringsformen och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Kristdemokraterna accepterar det huvudsakliga innehållet i lagen om trossamfund.
Religionsfriheten är en mycket betydelsefull del av de demokratiska fri- och rättigheterna. Statliga kontrollingrepp gentemot trossamfund strider mot religionsfriheten.
Religionsfrihetslagen från 1951 upphävs alltså enligt regeringens förslag. Det som står i religionsfrihetslagen ska nu införas i lagen om trossamfund. Det gäller definitionen av trossamfund samt att medlemskap i ett trossamfund måste ske frivilligt. Övriga tre paragrafer i religionsfrihetslagen har sina motsvarigheter i 2 kap. regeringsformen och annan lagstiftning, bl.a. ordningslagen (1993:1617). Det gäller friheten att utöva sin religion, mötesfrihet samt att inga andra hinder finns för offentlig gudstjänst än de som finns för allmän sammankomst i övrigt.
Det är statens skyldighet att respektera religionsfriheten, såväl som de övriga grundläggande friheterna och om det är nödvändigt att skapa utrymme för dem – så länge den enskildes frihet inte kränker andras rättigheter.
Alla trossamfund ska ha frihet att bestämma över sina egna angelägenheter samt ges goda möjligheter att utvecklas efter sin egenart. Kristdemokraterna förutsätter att upphävandet av religionsfrihetslagen (1951:680) och införandet av lagen om trossamfund inte innebär någon förändring beträffande religionsfriheten i Sverige.
Lagen om trossamfund föreslås även reglera barns rättighet att komma till tals.
Barn som har fyllt 12 år ska samtycka till inträde i och utträde ur ett trossamfund, lyder lagförslaget. Av remissinstanserna är 75 % positiva medan 19 % är negativa. Den övervägande delen av dem som är negativa menar att åldersgränsen ska sättas högre.
Kristdemokraterna menar att förslaget ligger i linje med FN:s barnkonvention och tydliggör barns religionsfrihet, varför vi stöder förslaget.
För Svenska kyrkan föreslår regeringen följande:
Lagen om Svenska kyrkan ska precisera kyrkans grundläggande identitet för att denna ska vara oförändrad efter relationsändringen: kyrkan ska vara en evangelisk-luthersk kyrka, en öppen folkkyrka som är demokratiskt uppbyggd och rikstäckande. Även organisationen och kyrkoavgiften regleras i lagen. Regeringen föreslår också att den lagstadgade tystnadsplikten för präster ska upphöra.
Regeringen föreslår att den straffsanktionerade bestämmelsen om tystnadsplikt upphör att gälla i och med relationsändringen. Det innebär att frågan om tystnadsplikt för Svenska kyrkans präster får regleras inomkyrkligt. Uppgifter som anförtrotts en präst före relationsändringen år 2000 ska dock omfattas av den straffsanktionerade tystnadsplikten.
Tystnadsplikten försvinner alltså inte. Den finns kvar som ett löfte vid prästvigningen. Efter relationsändringen ska den dock regleras inomkyrkligt. Kristdemokraterna tillstyrker regeringens förslag, som ligger i linje med relationsändringens grundtanke; att separera staten och Svenska kyrkan från varandra.
Även övriga trossamfund bör reglera tystnadsplikten inomkyrkligt.
Regeringen menar att ledamöter och ersättare i beslutande församlingar hos Svenska kyrkans organisatoriska delar samt ledamöter och ersättare i kyrkomötet fram till utgången av år 2009 ska ha rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för uppdragen.
Kristdemokraterna anser att någon tidsbegränsning för denna rätt till ledighet för förtroendevalda inom Svenska kyrkan inte bör sättas. Statens krav på Svenska kyrkan som rikstäckande och demokratiskt uppbyggd och med ansvar för begravningsverksamheten är ju inte tidsbegränsat.
För att underlätta för Svenska kyrkan att bibehålla en demokratisk och rikstäckande organisation är det väsentligt att inte försvåra för de förtroendevalda, eller de som funderar på att engagera sig kyrkopolitiskt. Finns inte en lagstadgad rätt till ledighet för förtroendevalda, kan en ledighetsansökan bli källa till konflikt mellan förtroendevald och arbetsgivare. En förtroendevald bör ha lagen på sin sida, när det gäller rätt till ledighet för sitt förtroendeuppdrag.
Prästlönetillgångarna består av prästlönefonder och prästlönefastigheter. Regeringen föreslår att dessa efter relationsförändringen år 2000 ska bibehållas som självständiga förmögenheter, utgöra juridiska personer och förvaltas av Svenska kyrkan. Förmögenheten ska vidare vara placerad på ett godtagbart sätt, fastslår regeringen.
Regeringen föreslår alltså att prästlönetillgångarna endast ska förvaltas av Svenska kyrkan, inte ägas av Svenska kyrkan, trots att relationsförändringen är tänkt att göra Svenska kyrkan självständig. Flera remissinstanser hävdar, precis som kristdemokraterna, att det vore en fördel att få äganderättsfrågan en gång för alla avgjord.
Som alternativ till det lagstiftningsalternativ som regeringen förespråkar fanns ett ägandealternativ och ett stiftelsealternativ. Efter remissinstansernas ”omröstning” stod valet mellan ägandealternativet och lagstiftningsalternativet. Kristdemokraterna förespråkar ägandealternativet, som innebär att äganderätten till prästlönetillgångarna övergår till trossamfundet Svenska kyrkan i dess helhet och att vanliga civilrättsliga regler gäller. Ägandealternativet ger en klar och enkel lösning och leder till otvetydiga förhållanden. Det uttrycker också tydligare att Svenska kyrkan har ansvar för att använda all sin egendom på lämpligaste sätt för sin verksamhet. Detta påpekas även av Svenska kyrkans centralstyrelse och ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar.
Beträffande förvaltningen av prästlönetillgångarna föreslår regeringen att regeringen får besluta om tillsyn av förvaltningen av prästlönetillgångarna. Kristdemokraterna menar att kyrkomötet istället bör ta det ansvaret, vilket också ligger i linje med beslutet att skilja kyrkan från staten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om religionsfriheten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till ledighet för förtroendevalda,
att riksdagen beslutar att äganderätten till prästlönetillgångarna övergår till trossamfundet Svenska kyrkan och att vanliga civilrättsliga regler skall gälla,
att riksdagen beslutar att kyrkomötet får tillsynsansvaret för förvaltningen av prästlönetillgångarna.
|
Fanny Rizell (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Åke Carnerö (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |