Som en följd av Sveriges EU-medlemskap har LAG-grupper etablerats inom ramen för det s k LEADER-programmet, ett landsbygdsutvecklingsprogram inom EU. I dessa grupper finns representanter för bygderåd och lokala nätverk, men också kommunala och landstingskommunala representanter. Det är dessa LAG-grupper som i praktiken avgör om ett utvecklingsprojekt skall få några pengar eller inte, även om en formell beslutsgrupp därefter bekräftar LAG-gruppernas beslut.
Syftet med verksamheten är att stötta lokala utvecklingsprojekt inom respektive område och det är i allmänhet flera miljoner kronor årligen som avses fördelas. Huvuddelen av de pengar som disponeras kommer från kommuner, landsting och länsstyrelser vid sidan av EU-pengar som utgör en mindre del. Sammanlagt finns tolv grupper med egna LEADER-kontor.
Det har nu visat sig att flera av dessa LAG-grupper med sina LEADER-kontor inte tillämpar offentlighet för sina handlingar. Flertalet av grupperna har beslutat att i princip tillämpa offentlighet, men uppenbarligen kan också dessa grupper själva besluta att när som helst ta tillbaka sina ställningstaganden om offentlighet.
Dessutom kan LEADER-kontoren besluta att sekretessbelägga vissa delar av sina handlingar och då går det inte att få detta beslut prövat i högre instans som man annars kan göra om man förvägras tillgång till handlingar vid en svensk myndighet.
En sätt att komma åt denna märkliga situation vore att införa LAG-grupperna i tillägg till sekretessförordningen. Det betygades ju från företrädare för regeringen och många andra att det svenska EU-medlemskapet inte skulle hota den svenska offentlighetsprincipen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkra principen om offentlighet vid de svenska
Leaderkontoren.
|
Sven Bergström (c) |