Motion till riksdagen
1997/98:K405
av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp)

Allmänhetens tillgång till offentliga handlingar


Varje år utkommer ett stort antal allmänna handlingar; propositioner, offentliga utredningar m.m., från riksdag och departement. Dessa handlingar säljs sedan, efter upphandling, via privata förlag vidare till allmänhet och myndigheter. Allmänheten kan få tillgång till publikationerna antingen genom att köpa dem, låna på välsorterade bibliotek eller låna av myndighet etc. I dagsläget kan framför allt vissa utredningar bli mycket dyra att köpa då de säljs hos privata bokhandlare, och vissa enskilda människor såväl som fattigare organisationer har av ekonomiska skäl svårt att få tillgång till information som intresserar dem.

Ju fler personer som läser de offentliga publikationerna desto bättre för demokratin och samhällsutvecklingen. A och O för att kunna påverka och delta i politiska beslutsprocesser är kunskap om ett ärendes gång samt rena faktaunderlag. Tyvärr är det ofta så att t.ex. de statliga utredningarna – särskilt om de består av flera volymer – kan vara oerhört dyra och kosta flera hundra kronor, vilket för vissa kan vara en betungande utgift. En mindre förening kan kanske köpa in ett eller två exemplar av en utredning som berör dem eller ligger inom deras intresseområde, om de alls kan köpa något exemplar. Ofta tvingas de små ideella föreningarna begränsa sina inköp p.g.a. ekonomiska skäl mer än av brist på intresse. När det gäller enskilda personer så blir det ekonomiska hindret än mer uppenbart. Jag anser att det är statens uppgift att se till att göra sin information så lättillgänglig som möjligt för människor i samhället – även ur ett ekonomiskt perspektiv. På något sätt tycks man anta att de som är intresserade av att läsa de nämnda publikationerna eller har praktiskt behov av att ta del av innehållet alltid befinner sig inom den krets av människor (politiker, tjänstemän och näringsliv etc.) som har enkel tillgång till handlingarna. Jag är inte så säker på att så är fallet, och även om det vore så är det i sig en viktig strävan för att förankra demokratin att göra dessa handlingar så lättillgängliga som möjligt för de personer som i dag befinner sig ”utanför systemet”, dvs. enskilda och mindre och/eller fattigare föreningar. Om man till exempel konstaterar att flera hushåll avstår från att prenumerera på en dagstidning av kostnadsskäl, så kan man anta att de än mindre kommer att köpa en utredning för flera hundra kronor. Däremot ska de ha den faktiska möjligheten att köpa de offentliga publikationerna och ta del av informationen om de så eftersträvar, utan att för den skull behöva göra en större investering eller uppoffring. Det ska, enligt min mening, vara en rättighet och inte en lyx att ta del av de offentliga publikationerna inom rimlig tid etc., med tanke på att biblioteks­exemplaren också är begränsade och inte ger läsaren samma frihet som ett eget exemplar. Andra lånemöjligheter begränsas förstås av tillgång till goda kontakter. Detta bör inte vara en förutsättning heller. Riksdagen bör snarast ta initiativ till att utreda hur dessa handlingar ur ekonomiskt perspektiv ska bli så lättillgängliga som möjligt för den del av allmänheten som befinner sig utanför de kretsar i samhället där man inte har några som helst svårigheter att få tag i de offentliga publikationerna, dvs. de som kanske har intresse men inte är upptagna som remissinstanser. Dock anser jag att detta mål helst bör kunna nås med en så liten direkt subvention som möjligt, eftersom denna då riskerar att hamna i något mellanled. I stället bör man undersöka möjligheterna till att bredda de ekonomiska möjligheterna till hög tillgänglig­het utifrån andra aspekter. I dag står staten via kommittéanslaget för produktionskostnaden medan lagerhållning och distribution sköts av ett privat företag. Detta innebär visserligen en ganska hög effektivitet, men någonstans finns en liten vinst på verksamheten som i högre grad borde tillfalla de personer och grupper som nämnts. Vidare bör de offentliga publikationerna som regel alltid vara så miljövänligt producerade som möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda hur de offentliga publikationerna skall bli så ekonomiskt lättillgängliga som möjligt för enskilda och mindre och/eller fattiga organisationer,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövänliga offentliga publikationer.

Stockholm den 19 september 1997

Elisa Abascal Reyes (mp)

Annika Nordgren (mp)

Eva Goës (mp)

Ewa Larsson (mp)