Av och till kommer larmrapporter om sexuella övergrepp på barn. Nyligen anhölls en manlig barnskötare i Karlstad efter misstanke om sexuella övergrepp på flera barn på ett daghem. Sexuella övergrepp väcker oerhört starka känslor och frågan är vad samhället kan göra för att skona barn från dessa vidriga handlingar.
I juni i år tog riksdagen beslut om ändringar i socialtjänstlagen med bland annat nya bestämmelser om barn och ungdom. I socialtjänstlagen finns bestämmelser om anmälan till socialtjänsten när barn misstänks fara illa. Liksom tidigare råder således skyldighet för myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten att ”genast till socialtjänsten anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd”. Anmälningsplikten har nu utvidgats till att gälla även de som är privat yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. Rekommendationen till allmänheten att anmäla i vissa fall har också skärpts.
Det är naturligtvis bra och nödvändigt med de lagskärpningar som gjorts men frågan är om de räcker. Enligt Dagmar Lagerberg docent i samhällsmedicinsk forskning om barn, är det största problemet att så få barn av den som misstänks fara illa överhuvudtaget anmäls till socialtjänsten.
Det är också allvarlig att det i många fall tar lång tid från misstanke till dess anmälan sker. Det kan orsaka stora skador hos barnet. Att agera snabbt och ge stöd är av avgörande betydelse för barnets framtid. En orsak till att anmälan görs sent kan vara de sekretessregler som finns. För närvarande är det huvudmannaskapet som är gränsen för sekretessbestämmelserna vilket måste anses förlegat särskilt med tanke på de huvudmannaskapsförändringar som skett de senaste åren. Vi kristdemokrater har länge ansett att en översyn borde göras av sekretessreglerna så att den enskilde, inte huvudmannen, kommer i fokus. Detta föranledde en fråga den 29 januari 1995 till justitieminister Laila Freivalds beträffande behovet av en översyn. Svaret blev tyvärr att det inte behövs något helhetsgrepp utan att sekretesslagstiftningen ska vara föremål för fortlöpande översyn.
Sedan sekretesslagstiftningen tillkom har den ändrats cirka 150 gånger. Så gott som uteslutande har varje ändring gällt några enstaka paragrafer. Någon genomgripande översyn av sekretesslagen har inte företagits vilket måste ses som anmärkningsvärt.
Frågan om sekretess är mycket viktig och förtjänar att hanteras med varsamhet. Personlig integritet och rättssäkerhet måste alltid vara ledstjärna och medborgarna måste känna fullt förtroende för myndigheterna och hur känsliga uppgifter hanteras.
Samtidigt är det viktigt att det finns en helhetssyn i sekretesslagstiftningen som gör att frågor som t.ex. olika huvudmannaskap inte resulterar i onödiga gränsdragningar och blir till hinder i ett effektivt arbete. Det finns exempel där personal från olika instanser inte kan samverka på ett bra sätt på grund av regelverket. Instanser som självklart bör samverka är grenar inom barnomsorgen, skolan, barnhälsovården, socialtjänsten och polisen.
Huvudfrågan när det gäller barns rättssäkerhet måste enligt vår uppfattning vara det enskilda barnet. Barnets bästa måste eftersträvas.
Detta skulle underlättas om man gjorde en översyn av dagens sekretesslagstiftning utifrån perspektivet att med fortsatt beaktande av integritet och rättssäkerhet starkare betona på helhetssyn och samverkan mellan olika instanser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sekretesslagen.
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Åke Carnerö (kd) |