Barn berörs av beslut som fattas på alla politiska områden. Här tar vi upp förslag som rör de mer specifika rättsliga barnfrågorna. Vi har i andra motioner exempelvis på biståndsområdet och familjepolitiksområdet lämnat förslag som innebär förbättringar för barn. Vänsterpartiet föreslår att barnkonventionen inkorporeras i svensk lag. Det innebär att hela barnkonventionen görs till en del av den svenska lagstiftningen. Enligt barnkonventionens artikel 3 skall barnets bästa komma i främsta rummet när det gäller ekonomiska beslut som påverkar barns liv. Statsbudgeten påverkar levnadsförhållanden för alla barn och därför behöver den svenska regeringen följa den norska regeringens exempel och redovisa en särskild barnbilaga till budgeten. Vi föreslår att riksdagen fattar beslut om att regeringen till statsbudgeten skall presentera en barnbilaga.
Barnkommittén tog i sitt huvudbetänkande (SOU 1997:116) upp frågan om inkorporering av barnkonventionen. Majoriteten ansåg inte att konventionen borde inkorporeras. Tre reservanter intog en motsatt ståndpunkt och föreslog att konventionen skulle inkorporeras. Vänsterpartiet delar reservanternas inställning och anser att det är viktigt att inkorporera konventionen för att göra implementeringen effektivare än vad som är fallet om transformeringstekniken används.
En fördel med inkorporering är att barnkonventionen då automatiskt blir direkt tillämplig hos svenska domstolar och myndigheter. Den enskilde får på så sätt möjlighet att göra konventionens rättigheter gällande och domstolen eller myndigheten har att besluta i enlighet med konventionens bestämmelser. Barnkommitténs majoritet anför som argument mot en inkorporering att barnkonventionen innehåller många bestämmelser av generell karaktär och ett inte obetydligt inslag av målsättningsartiklar, som siktar till ett gradvist genomförande. Men som reservanterna anför finns det bestämmelser som är svepande och anger åt vilket håll utvecklingen bör gå men det finns också bestämmelser som är tekniskt och rättsligt detaljerade. Ett exempel är artikel 21 om internationella adoptioner och de krav som uppställs för att adoptionen skall anses ha gått rätt till.
Barnkonventionen innehåller inga för svensk rätt främmande principer. Riksdagsmajoriteten har tidigare flera gånger med liknande motiveringar som barnkommitténs majoritet nu anför avslagit motionsyrkanden om inkorporering av Europakonventionen. Nu har emellertid den konventionen varit inkorporerad och således utgjort en del av svensk rätt sedan snart tre år utan att några särskilda problem uppkommit i rättstillämpningen. Det förhåller sig också så att barnkonventionen inkorporerats i bl.a. Finland och Belgien och där haft stor betydelse vid avgörandet av enskilda fall.
När det gäller EG-rätten förefaller våra domstolar och myndigheter att i huvudsak ha lyckats väl att hantera de nya rättskällor vi fått som en följd av EU-medlemskapet. EG-direktiv, som innehåller tydliga rättigheter för enskilda, kan vara direkt tillämpliga vid nationella domstolar och myndigheter om en stat antingen inte alls eller bristfälligt implementerat ett direktiv. Här har varken regering eller riksdagsmajoritet tvekat att låta EG-rätten få direkt genomslag hos svenska domstolar och myndigheter och detta trots att förarbetena normalt är obefintliga eller ofullständiga och utan att någon anpassning gjorts till svenska förhållanden, svenskt språkbruk etc.
Barnkommitténs majoritet fruktar att en inkorporering skulle lägga ett alltför stort tolkningsansvar på domstolarna. En snäv juridisk tolkning skulle kunna bidra till att snarare försvaga än förstärka barnets rätt. Men om detta verkligen skulle inträffa och domstolarna skulle tolka barnkonventionen i inskränkande riktning kan problemet enkelt lösas genom att regering och riksdag utnyttjar rätten enligt konventionens artikel 41 att införa eller behålla nationella bestämmelser som går längre än konventionen när det gäller att förverkliga barnets rättigheter.
Barnkommitténs majoritet anser att det är bättre att göra en ordentlig genomgång av att våra lagar stämmer överens med barnkonventionen än att göra barnkonventionen till lag. Problemet är bara att metoden att efter hand genomföra lagändringar aldrig kan bli heltäckande eftersom nya situationer och problem ständigt kommer att uppstå. Barnkommittén har nu gjort en genomgång av den svenska lagstiftningen i förhållande till de krav barnkonventionen ställer. Kommittén ansåg att barnkonventionen i huvudsak väl återspeglades i den svenska lagstiftningen och föreslog förbättringar på de punkter där man konstaterat brister. Men att barnkommittén den 20 augusti 1997 ansåg att svensk lagstiftning efter några detaljförändringar skulle överensstämma med barnkonventionen innebär inga garantier för framtiden. Riksdagen ansåg den 21 juni 1990, när den godkände barnkonventionen, att den svenska lagstiftningen fullt ut uppfyllde de krav som barnkonventionen ställde. Detta visade sig senare ha varit en i hög grad förhastad slutsats. På samma sätt kommer barnkommitténs antagande om den svenska lagstiftningen relativt snart att visa sig ha varit förhastat. Hela tiden kommer nya diskrepanser mellan den nationella lagstiftningen och barnkonventionen att dyka upp. Den enda möjligheten att få ett fullt genomslag i svensk rätt för barnkonventionen är enligt Vänsterpartiets mening att inkorporera den.
Satellitsända TV-kanaler står för en stor del av TV-utbudet i Sverige. Det är därför angeläget att i internationella sammanhang hävda Sveriges syn på barns rättigheter och behov av skydd mot kommersiell exploatering.
Sverige bör enligt Vänsterpartiets mening hårt driva frågan om restriktioner när det gäller våld i TV-reklam riktad till barn. EG-direktivet behöver förstärkas på dessa punkter och uppföljningen av direktivets bestämmelser bör enligt vår mening göras av de nationella mediemyndigheterna snarare än av centrala organ i Bryssel.
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. (Artikel 3 i barnkonventionen)
Vänsterpartiet har i flera år krävt att den svenska regeringen skall följa den norska regeringens exempel vad gäller presentation av budgeten i ett avseende – nämligen en barnbilaga. Vi menar att det är av stort värde att budgeten granskas ur ett barnperspektiv. I en nyutkommen bok av ekonomen Stefan de Vylder, publicerad av Rädda Barnen i oktober 1997, Barn och Ekonomisk Politik – för en alternativ statsbudget presenteras exempel på vad som borde ingå i en barnvänlig budget. Han skriver vidare:
Sambanden mellan barn och makroekonomi är ofta svåra att iaktta både teoretiskt och empiriskt. Att till exempel försöka isolera och mäta effekterna på våra barns välbefinnande av en förändring av Riksbankens så kallade styrränta med en halv procentenhet vore minst sagt våghalsigt.
Det är självklart svårt att prissätta olika kostnader vad gäller just barn. Likväl är det en viktig signal när seriösa försök till sådana bedömningar görs. I flera kommuner, exempelvis Kristinehamn görs numera barnbokslut. Och i alltfler kommuner, exempelvis samtliga stadsdelsnämnder i Stockholm, skall en särskild bilaga till budgeten redovisa konsekvensbeskrivningar för barn och ungdomar. Vänsterpartiet har förlitat sig på tidigare löften från regeringen att en sådan bilaga till statsbudgeten skulle komma. Det står nu klart att en sådan inte heller kommer detta år.
Vi anser att riksdagen bör fatta beslut om att ge regeringen i uppdrag att presentera förslag till ändring av lagen om statsbudget så att krav på barnbilaga införs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om inkorporering av barnkonventionen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hårt driva frågan om restriktioner när det gäller våld i TV-reklam riktad till barn,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om statsbudget enligt vad i motionen anförts.
|
Johan Lönnroth (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
1 Yrkande 1 hänvisat till SoU.