Motion till riksdagen
1997/98:K340
av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

Religionsfrihet


I ett liberalt land råder religionsfrihet. Riksdagen beslöt i december 1995 i enlighet med regeringens principproposition om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. I vår partimotion pekade vi på att regeringen i propositionen inte nått ända fram vad gäller religionsfriheten.

Nu föreligger sju stat–kyrka-utredningar och det är nu än mer uppenbart att det föreligger tydliga brister vad gäller religionsfriheten i den av regering och riksdagsmajoritet valda uppläggningen. De mest uppenbara bristerna är:

Därutöver finns det anledning att i samband med regeringens kommande proposition ur religionsfrihetssynpunkt pröva utformningen av reglerna om kyrkoavgift för Svenska kyrkan och för övriga samfund samt reglerna om finansieringen av begravningsväsendet. Vid en sådan prövning får naturligtvis praktiska skäl vägas in. De speciella uppgifter som Svenska kyrkan har haft inom begravningsväsendet och som ansvarig för en stor del av kyrkobyggnaderna i vårt land kan motivera övergångslösningar på vägen från ett statskyrkosystem till full religionsfrihet. Vi uppehåller oss i denna motion inte vid dessa frågor utan vid de tre mest uppenbara bristerna.

Nej till särskild lag för ett av samfunden

Svenska kyrkan har och kommer att ha en speciell ställning i vårt land. Detta beroende på historien och på att en majoritet av befolkningen tillhör den och kanske också kommer att göra det. Detta kan – om det är full religionsfrihet som är målet – inte motivera att ett av de svenska samfunden ges en särlagstiftning. De frågor som övergångsvis kräver särskilda bestämmelser för Svenska kyrkan bör naturligtvis regleras i den nya allmänna lagen om trossamfund.

Nej till att staten föreskriver Svenska kyrkans inre liv

I den föreslagna särskilda lagen för Svenska kyrkan skall bland annat föreskrivas att detta samfund skall vara evangelisk-lutherskt, att det skall ha ämbeten, att det skall vara en öppen folkkyrka samt att det skall utöva diakoni och mission. Detta är säkert ting som en bred majoritet av nuvarande och – sannolikt – kommande medlemmar är angelägna om att deras samfund skall stå för, men det kan inte i ett land med religionsfrihet bestämmas av staten. Självklart innebär en sådan reglering också att Svenska kyrkan inte får frihet att forma sin egen framtid annat än inom de ramar statsmakten ställer upp.

Nej till att staten föreskriver vilken tro statschefen skall bekänna sig till

Enligt nu föreliggande utredningsförslag skall vi i lagstiftningen behålla bestämmelsen i successionsordningen om att statschefen och prinsar och prinsessor av Kungahuset skall vara av ”den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”.

Förslaget innebär ju att vi i grundlag skulle fortsätta att reglera vilken tro den svenska statschefen måste ha. Det kan förstås inte förenas med religionsfrihet, vare sig för statschefen eller landet. Till denna principiella synpunkt bör också läggas den märkliga signal detta skulle sända till de många hundratusen nya svenskar (och andra) som inte ansluter sig till den augsburgska bekännelsen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att trossamfunden bör regleras i en lag,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte i lag reglera något samfunds teologiska innehåll, styrelseskick, utbredning och struktur,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om religionsfrihet även för statschefen.

Stockholm den 6 oktober 1997

Birgit Friggebo (fp)

Bo Könberg (fp)

Margitta Edgren (fp)

Ann-Kristin Føsker (fp)

Gotab, Stockholm 2002