Riksdagen beslutade 1987 att införa ett straffrättsligt skydd mot olaga diskriminering av homosexuella (16 kap. 9 § BrB) samt ett förstärkt straffrättsligt skydd mot förtal och förolämpning på grund av någons homosexualitet (5 kap. 5 § BrB). Även bestämmelsen om straffskärpning för brott med rasistiska motiv skyddar homosexuella (29 kap. 2 § 7 BrB). Det finns däremot inget skydd mot hets mot folkgrupp för homosexuella (16 kap. 8 § BrB samt 7 kap. 4 § 11 TF).
Redan den parlamentariska utredningen om homosexuellas situation i samhället, den så kallade Homosexutredningen, analyserade denna fråga. I sitt betänkande (SOU 1984:63) lade utredningen enhälligt fram ett förslag om att homosexuella skulle skyddas av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Enligt en kartläggning utförd av Konstitutionsutskottet finns motsvarande förbud i bl.a. Spanien, Tyskland, Irland, Danmark, Nederländerna och Norge (bet. 1995/96:KU8).
Det är uppenbart att skyddet mot hets mot homosexuella inte är tillräckligt. Homosexuella tillhör de klassiska, ideologiska måltavlorna för nazistiska och fascistiska idéer. Hatet mot homosexuella är en integrerad del av den nazistiska ideologin. Även homosexuella borde följaktligen få skydd av bestämmelsen som förbjuder hets mot folkgrupp. Kriminologen Eva Tiby har på Folkhälsoinstitutets uppdrag genomfört den första rikstäckande vetenskapliga studien av brott riktade mot homosexuella. Undersökningen presenterades vid en presskonferens i Göteborg den 6 augusti 1997.
Slutsatserna av undersökningen är skrämmande. 23 procent av Sveriges homo- och bisexuella kvinnor och män har utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning. Homosexuella i Göteborg är hårdast drabbade, 36 procent enligt undersökningen. Hela 80 procent av Göteborgs homo- och bisexuella känner någon som utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning. Homosexuella drabbas alltså mycket hårt av så kallad hatbrottslighet (riktad brottslighet mot en viss grupp i samhället).
Minst 27 personer har under de senaste tio åren mördats på grund av sin sexuella läggning. En stor del av det riktade våldet mot homosexuella har ideologiska övertoner och begås av nazister. Inom den nazistiska subkulturen förekommer en intensiv hets mot homosexuella. I sin delrapport om brottsligheten mot homo- och bisexuella i Stockholm skriver Eva Tiby:
"Homosexuella finns med i regeln om olaga diskriminering samt i regeln om straffskärpning. Logiken att inte inlemma homosexuella i regeln om hets mot folkgrupp är svårfunnen." (Folkhälsoinstitutets rapport 1996:84, s. 41.)
Den homosexuelle elithockeyspelaren Peter Karlsson mördades 1995 med 64 knivhugg av en nazist i Västerås. Hemma hos gärningsmannen hittade polisen hatskrifter med rubriker som: "Homosexuella har inte rätt att leva." Den homosexuelle konstnären Per Skogsberg mördades samma år i Göteborg av en nazist i vars hem polisen fann tidningen "För ökat våld mot homosexuella". Dessa gärningsmän hade gått från ord till handling.
Det är viktigt att samhället reagerar starkt mot dessa övergrepp. Tystnaden tas ofta till intäkt för ett fortsatt våld mot en grupp människor som fortfarande tvekar eller är rädda att göra en anmälan. Genom att lägga till homosexuella i lagstiftningen om hets mot folkgrupp visar lagstiftarna i ord att man inte accepterar de uttryck som i dag är tillåtna. Ett förbud förbättrar också polisens möjligheter att motverka nazistisk verksamhet. I dag kan ju inte polisen ingripa mot spridandet av propaganda om att homosexuella borde utrotas, eftersom denna propaganda är fullt tillåten.
Före varje lagändring bör behovet av ny lagstiftning noggrant analyseras, liksom den lagtekniska utformningen. Vi anser att detta redan är gjort vad gäller frågan om hets mot homosexuella. De ovan nämnda kriminologiska studierna visar med all tydlighet behovet av att motverka den nazistiska hetsen mot homosexuella. Vad gäller de lagtekniska frågorna anser vi att Homosexutredningens överväganden fortfarande är giltiga, eftersom bestämmelsen om hets mot folkgrupp inte har ändrats på något avgörande sätt sedan dess. Motsvarande bestämmelser i andra länder har också visat sig fungera på avsett vis.
7 kap. 4 § TF bör därför få följande utformning:
Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall såsom tryckfrihetsbrott anges följande gärningar, om de begås genom tryckt skrift och är straffbara enligt lag: [- - -]
11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller homosexualitet; [- - -]
En motsvarande ändring kan genomföras i 16 kap. 8 § BrB. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett förslag till grundlagsändring för första riksdagsbehandling före riksdagsvalet 1998.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hets mot homosexuella i tryckfrihetsförordning och brottsbalk.
|
Birgit Friggebo (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Margitta Edgren (fp) |
|
Ann-Kristin Føsker (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |
|
Barbro Westerholm (fp) |
Kerstin Heinemann (fp) |
|
Lennart Fremling (fp) |
Ola Ström (fp) |