Användningen av otillåten utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster, s k piratutrustning, är ett stort och växande problem. Kryptering används idag för att kunna ta betalt för tjänsterna men i växande utsträckning också för att av upphovsrättsskäl kunna begränsa mottagningen av ett satellitdistribuerat program till ett visst geografiskt område. Användningen av s k piratutrustning innebär att kodande företag, programbolag och upphovsmän går miste om intäkter på en halv till en miljard kronor årligen. I samband med övergången från analog till digital TV-distribution kommer problemet att bli ännu mer påtagligt eftersom marknaden för krypterade TV-tjänster och andra krypterade elektroniska tjänster kommer att öka. Frågan aktualiseras inte minst av att EU-kommissionen presenterat en grönbok om skydd för krypterade TV-tjänster och att man nu förbereder ett minimidirektiv på området.
Den nuvarande svenska lagstiftningen ger ett mycket begränsat skydd. Lagen (1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (piratlagen) innebär ett förbud mot att yrkesmässigt tillverka och/eller sälja piratutrustning. Piratlagen innehåller inte något förbud mot att den enskilde använder piratutrustningen för olovlig avkodning av krypterade TV-tjänster. Det har gjort det socialt acceptabelt och riskfritt att använda sådan utrustning.
Piratlagen innehåller heller inget förbud mot att marknadsföra utrustningen till hushållen vilket innebär att allmänheten idag relativt öppet kan erbjudas piratutrustning. Genom marknadsföringslagen ges ett visst indirekt skydd men detta har visat sig otillräckligt. Piratlagen bör därför utökas med ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av utrustning för olovlig avkodning av krypterade TV-tjänster. Piratlagen innehåller inte heller något importförbud vilket dock ingår i EU-kommissionens förslag till minimidirektiv.
För att någon skall dömas till böter eller fängelse för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning krävs särskilda skäl och att det kan motiveras från allmän synpunkt. Denna s k särskilda åtalsregel gör lagen tandlös och har i praktiken inneburit att åklagarna inte driver åtal vidare om man inte kan visa att försäljningen av piratutrustning överstigit 200 000 kronor. Denna begränsning skall jämföras med den så kallade snatterigränsen som innebär att åtal regelmässigt väcks om stöldgodset har ett värde över 2 000 kronor. Denna särskilda åtalsregel bör avskaffas.
Straffsatsen för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning är maximalt sex månaders fängelse. Dock har ännu ingen med stöd av den här lagen dömts till fängelse. Den låga straffsatsen verkar inte avskräckande och innebär dessutom ett hinder i arbetet med att utreda misstänkta brott. Kravet för att kunna genomföra en husrannsakan är misstanke om brott som kan ge minst sex månaders fängelse. Straffsatsen för grovt brott bör därför höjas till maximalt två års fängelse. Det bör handla om fall där det skett yrkesmässig hantering i stor omfattning eller där stor skada förorsakats de kodande företagen.
Vid tillämpningen av piratlagen har det visat sig att de skadelidandes möjligheter att erhålla skadestånd är mycket begränsade eftersom piratlagen saknar regler för beräkning av skadestånd. Piratlagen måste därför kompletteras med regler för beräkning av skadestånd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett importförbud av utrustning för olovlig avkodning av krypterade TV-tjänster i enlighet med EU-kommissionens förslag till direktiv,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avskaffande av den s.k. allmänna åtalsregel som innebär att åtal väcks endast om det föreligger särskilda skäl och att det kan motiveras från allmän synpunkt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en straffsats för grovt brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning på maximalt två års fängelse vid yrkesmässig hantering i stor omfattning eller där stor skada förorsakats de kodande företagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning med regler för beräkning av skadestånd.
|
Michael Stjernström (kd) |