Sverige har under 90-talet utvecklats till något av ett europeiskt centrum för antisemitisk, rasistisk och nynazistisk propaganda. Skälet är inte att den svenska lagstiftningen skulle vara väsentligt svagare än den i andra länder, utan snarare att svenska rättsvårdande myndigheter inte alltid har vågat använda de lagar som faktiskt finns. De politiska signalerna är därför viktiga – och måste vara helt entydiga.
Dock har utvecklingen allt tydligare kommit att fästa uppmärksamheten vid några problem som hör samman med lagstiftningen. I denna motion tas de viktigaste av dessa upp.
Ett av de centrala inslagen i samtida nazistisk propaganda är att förneka att nazisternas folkmord på judar, zigenare och andra grupper överhuvudtaget ägt rum. Syftet är att bereda vägen för en ny våg av rasistiskt motiverad förföljelse genom att bryta ned det motstånd mot nazism och rasism som kunskapen om Förintelsen utgör. Genom att Sverige stod utanför kriget är också, av allt att döma, motståndet mot denna form av propaganda svagare i vårt land än i andra länder, eftersom så få här har direkta egna minnen av nazistisk ockupation och människojakt.
Ingen kan ifrågasätta att propaganda av detta slag är ägnad att utså missaktning mot den grupp som anklagas för att ha ljugit ihop massmordet på sina egna medlemmar. I allt fler länder har man dragit den enda möjliga slutsatsen av detta och i olika former definierat förnekande av Förintelsen som hets mot folkgrupp.
Så är det också i Sverige – men, om man skall döma av domarna mot Radio Islam för några år sedan kan man fällas bara om det uttryckligen har sagts att det är ”judarna” som ljugit ihop Förintelsen. Säger man bara att den är hopljugen, utan att nämna vem som skulle ha gjort det, så frias man. Men skillnaden mellan ”lögn” och ”judisk lögn” är naturligtvis i detta fall helt illusorisk. Ingen kan ifrågasätta vad som avses när Förintelsen förnekas i dagens nazistiska propaganda.
Med tanke på den betydelse som denna form av propaganda har fått och med tanke på den osäkerhet om den historiska verkligheten som tycks råda här och var inom den svenska skolan, är det angeläget att rättsläget klarläggs. Vi föreslår därför att lagen om hets mot folkgrupp ses över, så att förnekande av Förintelsen entydigt kan räknas som hets mot folkgrupp.
Preskriptionstiden för tryckfrihetsbrott är i dag 1 år. Detta är i normalfallet fullt tillräckligt för att utreda frågan om vem som bär ansvaret för innehållet i en tryckt skrift.
Numera sprids dock nazistisk och rasistisk propaganda i stor utsträckning på annat sätt, nämligen som musik på CD. Det har visat sig att det på grund av de speciella förutsättningar som gäller för denna form av ”musikindustri” är mycket svårt för polisen att inom den föreskrivna preskriptionstiden utreda vem som bär ansvaret för ett yttrande som egentligen bör vara åtalbart. När mediekommittén i våras lämnade sitt betänkande om grundlagsskydd för nya medier hade kommittén på ett sent stadium också fått i uppdrag att ta ställning till preskriptionstiden för CD-upptagningar. Kommittén tvangs dock konstatera att den utmätta tiden var för kort och uppmanade därför i enighet regeringen att själv gå vidare med de överväganden som måste göras. Det är viktigt att dessa överväganden sker skyndsamt. De bör enligt vår bestämda uppfattning resultera i att preskriptionstiden för videogram och skivor förlängs.
Var och en kan konstatera att närradion i dag ofta utnyttjas på ett sätt som knappast kan anses stå i överensstämmelse med intentionerna vid dess tillkomst. En rad rasistiska och nazistiska kanaler har upprättats och den mest notoriska av dessa, Radio Islam i Stockholm, har under en längre tid systematiskt lyckats lägga sig till med sändningstid som inte längre utnyttjas av andra föreningar. Samtidigt vet alla att Radio Islam inte är en förening, utan endast ett täcknamn för ett par personer som gjort antisemitisk och likartad propaganda till sin livsuppgift. I dagsläget sänder Radio Islam åtminstone 35 timmar i veckan i Stockholms närradio. Det är nödvändigt att reglerna ses över i syfte att förhindra att närradion utnyttjas på det vis som Radio Islam gör.
Säkerhetspolisen har under senare tid väsentligt förbättrat sin kompetens när det gäller att bevaka och bekämpa högerextrem verksamhet. Den vanliga polisen har däremot inte fått möjlighet att höja sin kompetens på samma sätt. Vi såg det tydligt i samband med attentaten mot tidningen Expo 1996, då polisen i Stockholm först sedan attentaten tagit en mycket allvarlig vändning insåg att det fanns ett samband mellan olika incidenter. När Radio Islams hemsida på Internet våren 1997 anmäldes för hets mot folkgrupp fick en polisman vid våldsroteln utreda fallet. Utan att rikta kritik mot dennes arbete kan man ändå konstatera att det hade varit önskvärt med större egen kompetens inom polisen vad gäller rasistisk propaganda och högerextrema gruppers arbetsmetoder och syften.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av lagen om hets mot folkgrupp,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om preskriptionstiden för CD- och videoupptagningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av närradiolagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkta resurser för polisen att utreda rasistisk och nazistisk brottslighet.1
|
Eva Flyborg (fp) |
|
|
Beatrice Ask (m) |
Marianne Andersson (c) |
|
Mikael Odenberg (m) |
Tuve Skånberg (kd) |
1 Yrkande 4 hänvisat till JuU.