Vänsterpartiet vill verka för människans befrielse från allt som hindrar henne från att förverkliga sina möjligheter, vare sig det gäller yttre hinder som socialt och politiskt förtryck eller inre hinder som okunnighet och fördomar. Vi har en positiv syn på människans möjligheter som en förnuftig, skapande och social varelse. Människor när en längtan efter det oändliga, det som ligger bortom allt och samtidigt finns i djupet av varje människas hjärta. Det som är botten i mig är botten också i andra (Ekelöf). Enbart materiella framsteg räcker inte för att mätta människan. Hon hungrar och törstar efter mening och gemenskap i tillvaron.
Vi har bland annat genom invandringen fått alla världsreligionerna, som buddism, hinduism och islam i vårt land. Judendomen har funnits här sedan länge. Även den kristna kartan har fått ritas om. Att vara kristen innebär inte längre att man nödvändigtvis är lutheran. Den katolska kyrkan är numera Sveriges näst största samfund. Även de ortodoxa kyrkorna växer snabbt.
Religionens och statens förhållande har ömsom präglats av kamp, ömsom av fredlig samexistens. Hittills har det inte funnits något samhälle helt utan religion. Vänsterpartiet menar att staten skall stödja samfunden att verka på sina egna villkor, utan att ge ett särskilt samfund en särställning.
När Svenska kyrkan skiljs från staten år 2000 sätts – äntligen – punkt för 500-årigt ömsesidigt beroende som i längden varit mycket skadligt för både kyrkan och för staten. För kyrkan, eftersom bindningen till staten gjort henne till en myndighet och ett redskap för överheten mer än till jordens salt (Matt 5:13). För staten, eftersom det i ett mångkulturellt samhälle blivit alltmer orimligt att favorisera ett trossamfund. Ett statskyrkosystem är knappast förenligt med demokrati och religionsfrihet. Vi slår oss gärna för bröstet i vårt land och talar om Sveriges långa demokratiska tradition. I sammanhanget kan det vara nyttigt att påminna sig att fullständig religionsfrihet infördes först år 1952.
Vänsterpartiet ser positivt på förslaget i Rättslig reglering SOU 1997:41 att alla samfund skall ges samma rättsliga status och skydd är en naturlig konsekvens av religionsfriheten. Staten skall inte favorisera något samfund och vilket samfund man vill tillhöra skall helt vara den enskildes angelägenhet. Tidigare har samfunden tvingats organisera sig som stiftelser eller ideella föreningar. Ingendera formen passar dem egentligen. Genom den nya lagen ges samfunden en rättslig status som stämmer överens med deras egen självuppfattning och sätt att fungera. Det är också positivt att alla registrerade samfund – som så önskar – kan få samma hjälp med uppbörden av avgiften. Detta är särskilt viktigt för invandrarsamfunden, som växer snabbt och som ofta har otillräckliga personella resurser.
I samma utredning presenteras också ett förslag till lag om Svenska kyrkan (SOU 1997:41). Den innebär att ett samfund, förvisso det största, alltjämt kommer att behålla sin privilegierade ställning. Svenska kyrkan och staten kommer, enligt detta förslag, fortfarande att ha en särskild relation och det gamla statskyrkosystemet bara att ersättas av ett nytt. Vänsterpartiet tycker att det vore mycket olyckligt om man nu inte tog steget fullt ut mot en fri kyrka och ett likställande av samtliga trossamfund verksamma i vårt land. Vi tror inte att lekmannainflytandet i kyrkan hotas genom en frigörelse från staten. Svenska kyrkan har en alltför lång tradition och alltför djupa rötter i folksjälen för att så lätt kunna förvandlas till en sekt. Med eller utan lagstiftning kommer hon antagligen att förbli en evangelisk-luthersk folkkyrka inom all överskådlig framtid. Medlemmarna i Svenska kyrkan avgör utvecklingen. Om riksdagen väljer att besluta om olika lagar för Svenska kyrkan och de övriga samfunden är det viktigt alla samfund ges samma konstitutionella skydd.
Utredningen behandlar också frågan om statschefens religionsfrihet. Monarkin har, trots Vänsterpartiets enträgna motionerande i frågan, en stark ställning i vårt land. Om regenten skall vara den främste representanten för en mångkulturell nation kan det inte ställas krav på tillhörighet till ett bestämt samfund. När vi närmar oss det tredje årtusendet borde kyrkan och kejsaren göra upp en gång för alla. Nog med edikt och utredningar! Vänsterpartiet menar att samma religionsfrihet som skall gälla för alla medborgare i vårt land även borde gälla för monarken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens stöd till samfunden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag om trossamfund som omfattar alla trossamfund som verkar i Sverige,
att riksdagen – om yrkande 2 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samma konstitutionella skydd för övriga trossamfund och Svenska kyrkan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om religionsfrihet för statschefen.
|
Kenneth Kvist (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Jan Jennehag (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |