Tryckfriheten värnas i Sveriges grundlag, men för att principen i praktiken ska bli mer än ord krävs distributionskanaler så att de tidningar som trycks också kan nå sina läsare. Min uppfattning är att det råder allvarliga problem med dessa distributionskanaler i Sverige idag och att detta i någon mån hindrar det fria meningsutbytet. Detta anser jag vara så pass allvarligt att det föranleder åtgärder från riksdagen.
Fram till nittiotalets början fanns tidningsdistributören Presam. Via denna samdistribuerades alla tidningar på lika villkor. Presam kom sedermera att delas upp i företagen Predab och Tidsam. Bakgrunden till detta var att Tidsam skulle distribuera alla volymtidningar ( i första hand veckotidningar, men även större bildtidningar m.m.) och att Predab skulle distribuera alla volymmässigt mindre tidningar (nischtidningar). Inte helt oväntat fungerade detta inte och Predab gick i konkurs 1993 medan Tidsam fungerade bra. Som en mycket beklaglig följd av Predabs konkurs gick flera små tidningar också under. I samband med detta stängde Tidsam sina dörrar för förlag utanför ägarkretsen (bl.a. Bonniers, Allers, Bröderna Lindström). Ett flertal intressenter undersökte möjligheterna att ta över Predabs konkursbo, och slutligen fick Predab samma ägare som utlandspressdistributören Interpress. Det nya namnet för Predab blev SM Distribution.
Då Tidsam stängde dörren för tidningar utanför ägarkretsen anmäldes man till Konkurrensverket för leveransvägran och missbruk av dominerande ställning. Målet drog ut på tiden och 1996, efter två år, kom Konkurrensverkets beslut i form av en papperstiger: Beslutet innebar att Tidsam fick fortsätta som man gjort men att man måste följa vissa villkor, som mer eller mindre byggde på de villkor som Tidsam själv föreslog Konkurrensverket i sitt yttrande.
Villkoren som Tidsam måste följa enligt Konkurrensverkets beslut är följande:
Varannan ny tidning måste tas in utifrån ägarkretsen, men Tidsam har rätt att ställa följande villkor på den nya tidningen:
Den sålda lösnummerupplagan skall stadigvarande vara över 10 000 exemplar,
Antalet återförsäljare skall vara över 4 000,
Inträdesavgifter om sammanlagt 250 000 kr ca måste betalas per tidning.
Eftersom Tidsam förra året tog över SM Distributions största titlar under det året, blev lönsamhetssituationen för SM Distribution än svårare och därför fusionerades de båda bolagen SM Distribution och Interpress vid årsskiftet 1996/97 av ägaren. Det nya namnet på företaget är Interpress. Vissa samordningsvinster kunde via denna fusion inhöstas.
Förutom Tidsam och Interpress finns även en mindre distributör, Bror Lundberg eftr. (även kallad Presstop-gruppen). Dessa har ca 20 större pressbutiker över hela landet i vilka genomsnittsförsäljningen per titel ligger väsentligt över den hos en genomsnittlig återförsäljare. Bror Lundberg eftr. diskriminerar inga tidningar vilket gjort att man bl.a. blivit utsatta för attacker vid vissa tillfällen på grund av att de distribuerar tidningar som den anti-rasistiska tidningen Expo.
Den stora mängden tidningar säljs dock inte i sådana specialbutiker. Den stora mängden distribueras i stället till Pressbyrån och butiker med Tidsam. Genom att kräva en mycket hög stadigvarande upplaga och ett stort antal återförsäljare är det dock oerhört svårt att ta sig in i Tidsams distributionsapparat. Konkurrensverket har behandlat detta ärende som en ren konkurrensfråga. Jag anser dock att det snarare är en tryckfrihetsfråga. Den svenska massmediebranschen hålls i schack av de stora aktörerna genom att dessa kontrollerar den mest betydelsefulla distributionskanalen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter ur ett tryckfrihets- och konkurrensperspektiv.
|
Elisa Abascal Reyes (mp) |