Motion till riksdagen
1997/98:K316
av Peter Eriksson (mp)

Egendomsskyddet i regeringsformen


1 Inledning

Den 1 januari 1995 fick 2 kap. 18 § regeringsformen en ny lydelse. Genom ändringen fick Sverige ett av världens starkaste egendomsskydd.

Förslaget till ändring av RF 2:18 lades fram av den borgerliga regeringen efter omfattande förhandlingar och kohandel.

Miljöpartiet de gröna har sedan grundlagsbestämmelsen trädde i kraft pekat på de negativa konsekvenser som blev resultatet av denna politiska kompromiss. Vi har nu en grundlagsbestämmelse som står i direkt motsättning till den internationella miljörättsprincipen Polluter pays principle. En princip som Sverige länge drivit för att få genomslag på det internationella planet. Vi kan konstatera att bestämmelsen försvårat kärnkraftsavvecklingen genom att bolagen ges betydligt större rätt till ersättning, också för framtida vinster. Möjligheterna att få skogsägare att ta ett större ansvar för att skydda de sista resterna av urskogar som finns kvar har minskat. Exemplen kan mångfaldigas.

Våra initiativ har dock avstyrkts i riksdagen.1

Genom förslaget till en ny miljöbalk har nu debatten om egendomsskyddet skjutit fart. Regeringen försöker dock värja sig genom invecklade resonemang som går emot gällande rättsprinciper. När nu även lagrådet förordar en ändring av 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen föreslår vi att riksdagen tar sitt förnuft till fånga. I det följande ges endast en kort motivering till varför grundlagsbestämmelsen måste ändras. I övrigt åberopas främst lagrådets yttrande över regeringens förslag till en ny miljöbalk.

2 Regeringsformen 2 kap. 18 §

Enligt paragrafens tidigare lydelse skulle varje medborgare, vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande, vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag. Genom grundlagsändringen kom även rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar att framgå av regeringsformen. Rätten till ersättning behandlas nu i paragrafens andra stycke.

Enligt nämnda lagrum skall ersättning tillförsäkras den för vilket det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.

2.1 Bestämmelsens ordalydelse

Det råder i dag inga delade meningar om att 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen enligt sin ordalydelse innebär att rätt till ersättning inträder, oavsett anledning till att det allmänna inskränkt användningen av mark eller byggnad på angivet sätt. Även om inskränkningen föranletts av att mark används på ett miljöfarligt sätt, är markägaren enligt ordalydelsen i bestämmelsen berättigad till ersättning.

En sådan tolkning av 2 kap. 18 § regeringsformen leder således till en grundlagsfäst rätt till ersättning som sträcker sig längre än vad som följer av tidigare gällande rätt i fråga om ersättning för ingrepp av miljöskäl.

2.2 Tolkningen av en lagregel

Tolkningen av en lagregel skall enligt vedertagen uppfattning i svensk rätt grundas på regelns ordalydelse. Man får inte lagstifta genom motiv. Motivuttalanden kan däremot få betydelse vid tolkningen av en lagtext som är mångtydig eller oklar i sin innebörd. Lagstiftaren kan också genom motivuttalanden ge vägledning för tillämpningen. En förutsättning för att ett sådant uttalande skall beaktas i rättstillämpningen anses dock vara att det har stöd i lagtexten.

I regeringens lagrådsremiss om en ny miljöbalk sägs bl.a. följande:

Som regeringen redan har konstaterat kan ordalydelsen av 2 kap. 18 § andra stycket RF knappast vara mångtydig eller oklar. En strikt tillämpning av huvudregeln vid oförenlighet mellan lagtext och motiv skulle alltså leda till att grundlagsstadgandet skall tillämpas efter sin ordalydelse, dvs. oavsett vad lagstiftaren kan ha avsett så har den nya lydelsen kommit att förändra rättsläget.

3 Miljöpartiets förslag

Vi finner i likhet med lagrådet att den föreliggande oförenligheten mellan ordalydelsen av 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen och motivuttalandena samt att det oklara rättsläget vad gäller grundlagstolkning försvårar en enhetlig rättstillämpning. Vi föreslår därför att 2 kap. 18 § andra stycket ändras så att det ger ett klart uttryck för lagstiftarens avsikter med bestämmelsen, dvs. att ersättning liksom tidigare inte skall kunna komma i fråga vid ingrepp av det allmänna som har sin grund i miljö- eller hälsoskyddsskäl. Riksdagen bör ta ställning till en sådan ändring innan regeringens proposition om en ny miljöbalk föreläggs riksdagen.

I första hand föreslår vi således att riksdagen beslutar att 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen ändras enligt vad som angivits ovan. Det bör ankomma på konstitutionsutskottet att ta fram ett förslag till lagtext.

I andra hand föreslår vi att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen.

I tredje hand föreslår vi att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts. I direktivet till en sådan utredning bör framgå att 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen skall ändras så att det ger ett klart uttryck för lagstiftarens avsikter med bestämmelsen, dvs. att ersättning liksom tidigare inte skall kunna komma i fråga vid ingrepp av det allmänna som har sin grund i miljö- eller hälsoskyddsskäl. Utredningen bör även se över grundlagsbestämmelsens förenlighet med principen att förorenaren skall betala, den s.k. PPP-principen, sådan den kommit till uttryck bl.a. i artikel 130 r Romfördraget och Princip 16 i Riodeklarationen.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen att det klart ger uttryck för lagstiftarens avsikter med bestämmelsen, dvs. att ersättning liksom tidigare inte skall kunna komma i fråga vid ingrepp av det allmänna som har sin grund i miljö- eller hälsoskäl,

  2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen att det klart ger uttryck för lagstiftarens avsikter med bestämmelsen, dvs. att ersättning liksom tidigare inte skall kunna komma i fråga vid ingrepp av det allmänna som har sin grund i miljö- eller hälsoskäl,

  3. att riksdagen, om yrkandena 1 och 2 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning.

Stockholm den 3 oktober 1997

Peter Eriksson (mp)


[1]

Se t.ex. motion 1996/97:K402 av Peter Eriksson och Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU14.