Framställning av barnpornografi är ett av de mest vedervärdiga brott vi kan föreställa oss. Det handlar om att dokumentera sexuella övergrepp på barn. Kristdemokraterna anser därför att det är nödvändigt att samhället med all kraft och tydlighet tar avstånd från dessa handlingar genom att all befattning med barnpornografi kriminaliseras.
Kriminalisering av befattning med verklighetstrogen barnpornografi har varit aktuell i den allmänna debatten under lång tid. Eftersom fyrklöverregeringen inte lade fram någon proposition och då en kvalificerad majoritet i konstitutionsutskottet inte erhölls för en innehavskriminalisering redan från 1995 gjordes en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Kristdemokraterna om ett vilande grundlagsförslag som avsågs träda ikraft 1999. En bred majoritet slöt upp bakom detta i riksdagen i juni 1994.
Från våren 1995 fram till våren 1997 arbetade Barnpornografiutredningen med lagstiftningsfrågorna. Majoriteten lade fram ett förslag som har avvisats från många håll. Kristdemokraternas representant i utredningen reserverade sig för en mer heltäckande lösning. Även två av fyra s-ledamöter reserverade sig. Efter remissomgången har justitieministern redogjort för regeringens principiella hållning i frågan. Innebörden är ett avvisande av majoritetslinjen i utredningen och ett stöd för en mer heltäckande lagstiftning där barnpornografi inte indefinieras under yttrandefrihetsgrundlagarna (TF och YGL). I sin propositionslista har regeringen också aviserat en proposition i frågan i december. Förhoppningsvis kommer en sådan att eftersträva en lagteknisk lösning som tillgodoser rimliga krav på rättssystematik i grundlagarna.
Enligt regeringsformen 8 kap 15 § måste grundlagsförslag anmälas nio månader före ett val för att kunna träda i kraft genom ett andra beslut efter valet. Av dessa skäl lägger vi härmed denna motion för att säkerställa att grundlagsförändringar, som medger långtgående befattningskriminaliseringar av verklighetstrogen barnpornografi, verkligen kan genomföras från den 1 januari 1999. Även om vi förutsätter att regeringen kommer att lämna en proposition i frågan är denna motion en garanti för att frågan verkligen aktualiseras för riksdagen. Lagförslagen anknyter till de förslag som framfördes i den kristdemokratiska reservationen i Barnpornografiutredningen.
Vad som behöver säkerställas är alltså grundlagsförändringar. Av den anledningen görs här ingen närmare presentation av nödvändiga förändringar i brottsbalken.
Huvudskälet för att ingripanden skall ske mot olika befattningar med barnpornografi är att skydda barnets personliga värdighet. Barnet har först utsatts för ett sexuellt övergrepp. När ett sådant övergrepp har dokumenterats på ett visuellt sätt (foto eller film) är själva dokumentationen i sig en form av kränkning av barnet. Återanvändning av sådan dokumentation är en fortgående kränkning, en stöld av barnets personliga mänskliga värdighet.
Vårt lagförslag bygger på att verklighetstrogen barnpornografi skall ses som ett led i sexualbrott mot barn. Verklighetstrogen barnpornografi saknar därför enligt vårt synsätt skyddsvärde i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det bör också klargöras att skyddet för informations- och yttrandefriheten i regeringsformens rättighetskapitel inte bör innefatta verklighetstrogen barnpornografi.
Barnpornografiutredningens majoritet hade från början syftet att inte göra ingrepp i grundlagarnas systematik. Under resans gång invecklade majoriteten sig i en snårighet som i slutändan ledde till vittgående och ogenomtänkta förändringar i grundlagarna. Det initiala syftet uppnåddes inte. Majoritetsförslaget när det gäller grundlagsförändringar är nu avfört från dagordningen och behöver därför fortsättningsvis inte kommenteras närmare.
I juni 1994 antog riksdagen ett vilande grundlagsförslag som kan genomföras 1999 efter ett andra beslut av riksdagen. Moderaterna och Folkpartiet stoppade som bekant införandet från 1995. Förslaget är inte heltäckande. Det var känt redan när det antogs. Det är träffsäkert när det gäller sådant material som i grundlagens mening är utgivet. När det gäller videogram fordras att det skall ha spritts i tre exemplar eller fler för att betecknas som utgivet.
Men när det vilande grundlagsförslaget med innehavskriminalisering antogs var man inte helt på det klara med rättsläget kring kopiering av sekvenser från förlagor, så kallade master-band. Den uppgift som då delgavs konstitutionsutskottet härstammade från JK, som hävdade att det inte varit nödvändigt för åklagare att visa att varje framställning för sig spritts till “mer än ett fåtal personer” för att styrka gärningen. JK anförde att det inte hade varit möjligt (då) att dra några slutsatser om den nedre gränsen för den nödvändiga bevisningen av spridning i andra fall.
Bl a Barnpornografiutredningen har nu kartlagt det material som är känt. Vad gäller film och videogram är de olika filmsekvenserna relativt få och uppfyller i sig kriterierna för spridning. Men dessa sekvenser återfinns i varje videogram som en unik blandning. I lagens mening är sådana videogram alltså inte spridda. I den meningen har det vilande grundlagsförslaget en otillräcklig träffsäkerhet. Teoretiskt kan man tänka sig att, för att öka träffsäkerheten, införa en kompletterande lagstiftning till det vilande förslaget. Men praktiskt är det bättre att tillskapa en enhetlig och generell lagstiftning riktad mot verklighetstrogen barnpornografi.
Det vilande förslaget bör alltså inte fullföljas.
Vi förordar istället nedanstående lösning.
Skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna är ett av syftena med grundlagarna. I regeringsformen fastslås att det skall finnas yttrande- och informationsfrihet. Men det fastslås också att dessa friheter får begränsas med hänsyn till "enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott". I grunden handlar det om hur vi värderar människors (speciellt barns) människovärde. För oss har ett barns fri- och rättigheter företräde framför rätten att inneha eller i övrigt befatta sig med en kränkning av ett barns värdighet.
Den kartläggning som Barnpornografiutredningen har gjort visar att det material som är känt bygger på ett begränsat antal filmer, vars sekvenser blandats i olika skräddarsydda videogram. De beslag som hittills gjorts beskriver bara en del av verkligheten. Det är farligt att nu dra för långtgående slutsatser av ett begränsat material. Morgondagen med dess avslöjanden har vi inte sett, men grundlagen måste ha morgondagens möjligheter och risker med i bilden.
Syftet med en lagstiftning, som innebär förbud mot all befattning (som inte är försvarlig) med verklighetstrogen barnpornografi bygger främst på att bilder och filmer har framställts genom ett sexualbrott mot ett barn. Den fortsatta kränkningen genom dokumentationen skall alltså främst ses som en förlängning av det första brottet. En sådan kränkning är egentligen främst inte brottslig som ett överskridande av tryckfrihetens gränser utan som ett led i sexualbrottet mot barnet.
Att använda ett barn för att framställa en pornografisk bild/film är i sig ett sexualbrott, ett sexuellt ofredande. Bildframställningen utgör dessutom ett väsentligt moment, ibland själva syftet, med det allvarligare sexualbrott, som barnet i regel utsätts för framför kameran.
Utan stöd i grundlag bör man inte genomföra långtgående kriminaliseringar i brottsbalken av olika befattningar med informationsbärare. Man bör ha mycket goda skäl för att kunna inskränka rätten att inneha sådana. Med ett enkelt beslut i vanlig lag skall riksdagen inte kunna kriminalisera innehav av och andra befattningar som t ex överlåtelse av informationsbärare. Detta är enligt vårt synsätt ett alltför långtgående ingripande i yttrande- och informationsfriheten. Risken för “smittoeffekter” av en så långtgående åtgärd måste hanteras med stort allvar.
Det gäller att vara övertydlig om att detta är en unik åtgärd och inte ett första steg i flera innehavskriminaliseringar av informationsbärare i framtiden.
Visserligen kan man som grundlagsstöd åberopa de allmänna formuleringarna i RF 2:13 om ”enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott”. Men samtidigt kan man peka på, vilket skett ovan, att förbudet mot politiska personregister utan samtycke ansetts som så viktigt att det fått en egen skrivning i regeringsformen. I den proportionen framstår det som minst lika – egentligen mer – viktigt att klargöra att befattningar med yttranden som innehåller verklighetstrogen barnpornografi får inskränkas.
Man kan också hänvisa till att de förändringar i TF och YGL vi föreslår i sig är tillräckliga för sådana befattningskriminaliseringar. Men ändå hävdar vi att det är av betydande vikt att ett tydligt stöd ges i RF 2:13 för befattningskriminaliseringar i brottsbalken. Om inte detta sker kan det framöver uppstå otydligheter kring om att vanlig lag utan vidare får inskränka befattningar med material som i TF:s och YGL:s mening inte är utgivet.
Ett stöd i regeringsformen för olika befattningskriminaliseringar av verklighetstrogen barnpornografi i regeringsformens rättighetskapitel innebär indirekt att andra sådana inskränkningar inte kan ske utan grundlagsstöd framöver. Det allmänna skyddet för innehav av informationsbärare framstår som tydligt.
Vi föreslår därför att RF 2:13 första stycket ändras till följande:
Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott. Befattningar med yttranden som innefattar verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild får också begränsas. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.
Som vi konstaterade tidigare innebär dokumentation av ett sexualbrott i bild en fortsatt kränkning för barnet och det beror på att det alltså främst skall ses som en förlängning av det första brottet, ett led i sexualbrottet mot barnet. Det bör därför klargöras att de båda grundlagarna inte hindrar att ingripande sker mot befattning av verklighetstrogen barnpornografi.
Vi föreslår alltså en ny skrivning i TF och YGL som inte indefinierar verklighetstrogen barnpornografi i TF:s och YGL:s tillämpningsområde (det vill säga en modifikation av det förslag som professorerna Madeleine Leijonhufvud och Wiveka Warnling-Nerep lämnat). Endast försvarlighetsrekvisitet för utgivning av opinionsbildning mot barnpornografi hanteras under TF och YGL. Med denna utgångspunkt liksom den ovan kan man genomföra vilka befattningskriminaliseringar som helst i brottsbalken eller i annan lag, givetvis först och främst en innehavskriminalisering av sådant material men också förbud mot sådan import och export.
En ny paragraf TF 1:10 och en ny likalydande paragraf YGL 1:13 föreslås med följande lydelse:
Utan hinder av denna förordning (resp. denna grundlag) gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad.
Detta innebär givetvis en inskränkning av anskaffar- och meddelarfriheten (respektive - skyddet) och får effekter på censurförbudet.
För den fria opinionsbildningen mot barnpornografi är det viktigt att det finns ett försvarlighetsrekvisit inne i grundlagarna. För den som vill åberopa försvarligheten är detta ett starkt skydd. Det innebär också att Justitiekanslern (JK) får handlägga dessa fall.
Det är också av betydelse att definitionen av begreppet barn här klargörs i dessa två paragrafer. Innebörden av detta är i överensstämmelse med hur barnpornografiutredningens majoritet ser på begreppet barn. Eftersom vi nedan föreslår en förändring av TF 7:4.12 är det nödvändigt att här ange definitionen. Utredningens majoritet ville ange definitionen just i TF 7:4.12.
Den barnpornografi som inte har sin grund i verklighetstrogna övergrepp mot barn, dvs tecknade och animerade bilder, bör finnas kvar som ett tryckfrihetsbrott vad avser framställning och spridning. Skälen för detta framgår av argumenteringen ovan om tecknade och animerade bilder och filmer.
TF 7 kap. 4 § 12 punkten förslås alltså få ny lydelse och innebörd:
12. barnpornografibrott, varigenom någon skildrar barn i pornografisk bild, som ej är av verklighetstrogen karaktär, med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig;
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att som vilande lagförslag anta de i motionen framförda förändringarna av regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att ge stöd för kriminalisering av befattning med yttranden som innefattar verklighetstrogen barnpornografi.
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen att 2 kap. 13 § första stycket skall ha följande lydelse.
|
2 kap. 13 § |
|
|
Nuvarande lydelse |
Motionärernas förslag |
|
Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. |
Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott. Befattningar med yttranden som innefattar verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild får också begränsas. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. |
|
__________ |
|
|
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. |
|
Förslag till
Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen att 1 kap. 10 § och 7 kap. 4 § punkt 12 skall ha följande lydelse.
|
1 kap. 10 § |
|
|
Nuvarande lydelse |
Motionärernas förslag |
|
Utan hinder av denna förordning gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. |
|
|
7 kap. 4 § punkt 12 |
|
|
Nuvarande lydelse |
Motionärernas förslag |
|
12. barnpornografibrott, varigenom någon skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprides, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig; |
12. barnpornografibrott, varigenom någon skildrar barn i pornografisk bild, som ej är av verklighetstrogen karaktär, med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig; |
|
___________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. |
|
Förslag till
Lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen
Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen att 1 kap. 13 § skall ha följande lydelse.
|
1 kap. 13 § |
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
Utan hinder av denna grundlag gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. |
|
|
__________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. |
|