Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1996/97:KU14 avvisat en tidigare kristdemokratisk motion om kriminalisering av enskilds deltagande i organiserad rasism. I motiveringen för sitt beslut buntade utskottet ihop motionen med ett par andra som krävde förbud mot rasistiska organisationer. Det är en missuppfattning av den kristdemokratiska motionens syfte. Riksdagen följde sedan utskottets betänkande varför motionen avslogs.
Under senvåren 1997 aviserade justitieministern en ny utredning kring frågorna just med syfte att kriminalisera aktivt deltagande i organisation med brottsligt inslag i sin verksamhet. Enligt uppgift från departementet kommer en parlamentarisk utredning att tillsättas under hösten. Direktiv skrivs för närvarande. Innebörden av detta är att om grundlagsändring måste genomföras, vilket SOU 1991:75 tydligt visar, så kommer den att träda ikraft tidigast den 1 januari 2003. Det är en oacceptabelt lång tid. I denna motion föreslår vi därför att tillämpliga grundlagsstadganden införs redan från den 1 januari 1999. Enligt regeringsformen 8:15 skall ett sådant förslag väckas nio månader före val.
En successiv, långsam våldsökning bekräftar att samhället under avsevärd tid misslyckats helt eller delvis med normöverföringen till de nya generationerna. De rasistiska och nazi-inspirerade yttringarna som drabbat vårt samhälle de senaste åren är ett exempel. Ett annat är de organisationer som under täckmantel av s k mc-klubbar bedriver allvarligt kriminell verksamhet.
Till modernitetens avigsidor hör det ständigt återkommande behovet av att få allting kvantifierat. T ex att rasism, nazism, våld och kriminella organisationer skall lösas med yttre manifestationer och/eller ny lagstiftning. Eller med statliga bidrag för diverse kampanjer. Men den typen av problem är inte matematiskt konvergenta; det finns ingen entydig formel att lösa dem efter. Tvärtom är problemen divergenta. De måste lösas i ett överbryggningsarbete som i sig är en långsiktig och ständigt pågående process. Problem som är kvalitativa och etiska kan inte lösas med enkla kvantitativa redskap – även om de självfallet har betydelse som komponenter i det långsiktiga arbetet.
Den svenska värdenihilismen eller en allmän normlöshet har fått påverka några generationer. Visst finns det i folksjälen ett antal s k implicita (invävda) värderingar som anknyter till synen på människolivets okränkbarhet och varje människas unika värde m.m, men om dessa värden och värderingar inte uttrycks explicit, dvs klarläggs, friläggs, utkristalliseras, för varje ny generation så riskerar dessa värden att så småningom falla i glömska och konsekvensen blir till att börja med öar av barbari; våldet får ett värde i sig, medmänniskan blir värdelös etc. Människoföraktet i form av rasism och nazism växer i denna skuggvärld. Det ger också ett utrymme för våld, hot och utpressning från kriminella grupper.
Vi har under de senaste åren fått en etikdebatt i samhället. Men det ser ut att bli en enorm klyfta mellan etikdebatten och tillämpningen av etiken. Och det är här vi måste utveckla en strategi för att snabbt få normöverföringen till de uppväxande att fungera. De senaste årtiondenas försummelser måste tas igen.
Man kan fråga sig om samhällets sjukdomssymtom inte i grund och botten är uttryck för att den benthamska lyckomaximen slagit igenom i vår livsstil – största möjliga lycka åt största möjliga antal människor med tillägget på kortast möjliga tid. Sökande efter nöje och ögonblickets tillfredsställelse har fokuserats och de långsiktiga kostnaderna för ett sådant beteende har man skjutit ifrån sig.
En av konsekvenser av detta synsätt har blivit att vanlig hyfs och hederlighet satts på undantag. Värde- och normöverföringen till de uppväxande har setts som mindre viktig. Det som tidigare varit varje generations huvuduppgift, nämligen denna internalisering, har fallit i träda. Problemet är att “nyodlingen“ inte blir så enkel därför att stora delar av det substantiella “utsädet“ är förlorat.
Vad som nu akut måste göras är att medvetandegöra vuxna om att det vi gör faktiskt har betydelse för barnen. Föräldrars omsorg för välgång och gott beteende hos barnet är ett nödvändigt villkor för en framgångsrik uppfostran. Tillsyn och noterande av bristande självkontroll, korrigerande av felaktigt beteende är centrala. En människa som införlivat sitt samhälles värdesystem och lärt sig inre självkontroll förändras inte av att tillfälle till brott och våld ges.
Politiken borde alltså främst inriktas på familjernas möjligheter men också på den kompletterande internalisering som förskola och skola kan ha samt på den övriga livsmiljöns signaler, vilka kan påverka graden av uppbyggande av självkontroll. Prevention måste alltså vara huvudstråket i ambitionen att vända brottskurvorna, inte minst de rasistiska tendenserna, nedåt.
Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran är alltså en viktig målgrupp i den effektiva politik som är möjlig att bedriva. Föräldrar och andra som arbetar med barn i de tidiga åldrarna måste snabbt medvetandegöras om den centrala roll de kan ha i detta förebyggande arbete. I en annan kristdemokratisk motion fokuserar vi på att det behövs en ny huvudstrategi i kampen mot all brottslighet.
Men i den allmänna preventionen kan också ingå klargörande signaler från lagstiftarna. Ett sätt beskrivs av förre JK Hans Stark i SOU 1991:75. Den innebär en kriminalisering av den organiserade rasismen. Denna rasism utgör en verklig fara både mot enskilda personer och grupper såväl som mot det demokratiska samhället. De senaste årens händelser påvisar behovet av förändringar. Hans Starks förslag är betydligt effektivare än ropen på förbud mot rasistiska organisationer.
Regeringen avvisade 1994 dessvärre förslagen från utredningen och lade bara förslag om att rasism skulle utgöra en försvårande omständighet vid straffs utdömande. Kring detta har förts en diskussion i t ex Kode-målet.
Eftersom Sverige saknar en generell organisationslagstiftning är det svårt – för att inte säga meningslöst – att direkt förbjuda rasistiska eller likvärdiga organisationer. Eftersom det inte finns specificerade bestämmelser om ideella föreningar så kan den förening som förbjuds idag snabbt återuppstå under annat namn i morgon. Det är, som Stark föreslog, mycket effektivare att kriminalisera det enskilda deltagandet i den typen av organiserad rasism. Ett organisationsförbud skulle inte gå att upprätthålla.
Därför är det riktigt och viktigt att i regeringsformen inskränka föreningsfriheten vid förföljelse av t ex invandrare eller flyktingar eller vid förföljelse på grund av nationellt ursprung eller trosbekännelse. Ett tillägg bör också göras till tryckfrihetsförordningens brottskatalog med denna inriktning. Organiserad rasism och stöd för sådan verksamhet skulle bli ett nytt brott i brottsbalken.
Nuvarande lagstiftning om hets mot folkgrupp täcker straffansvaret för rasistiska uttalanden och meddelanden, däremot behövs det en lagskärpning mot dem som utövar förföljelse. Det är viktigt att lagstiftningen klart och tydligt kriminaliserar den som deltar eller lämnar stöd till en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk förföljelse antingen genom att ligga bakom eller uppmana till allvarliga brott.
Föreningsfriheten är redan inskränkt genom t ex "förföljelse av folkgrupp". Vad som föreslås är att detta specificeras. Förslaget från den tidigare JK var att tillägga "eller annan sådan grupp av personer" på grund av ras, hudfärg eller "nationellt eller" etniskt ursprung "eller trosbekännelse". Det inom citationstecken är specificeringen.
SOU 1991:75 säger att den föreslagna lagstiftningen är riktad mot "sammanslutningar som strävar efter att med våld eller liknande brottslighet mot person eller egendom förverkliga rasistiska syften" och det är "den enskildes befattning" med sådana sammanslutningar som skall kriminaliseras. Effekten på tryckfrihets‑ eller yttrandefrihetsområdet är om "deltagande sker eller stöd lämnas i form av meddelande" i tryckt skrift eller i andra medier som är reglerade i yttrandefrihetsgrundlagen. En sammanslutning som t ex distribuerar utbildningsmaterial om rasistisk förföljelse eller som uppmanar till våld eller hot mot viss grupp träffas av en sådan bestämmelse. Kriterier för ingripande skall vara någon form av våld, hot eller tvång. Det finns alltså invävt en rad distinkta kriterier i förslaget.
Ett av skälen att inte lägga fram lagstiftningsförslagen var enligt den tidigare regeringen att det skulle skapa för stor uppmärksamhet kring rasismen. Uppenbart klarade rasisterna det själva utan hjälp av lagstiftaren.
Under senare år har problemen med den organiserade brottsligheten i form av bland annat vissa s k mc-klubbar kommit i fokus. Speciellt uppseende har de s k “krigen” mellan olika klubbar skapat. Men det allvarligaste är förstås den kriminalitet som organisationerna utövar som sådana.
Den organiserade rasismen är egentligen en yttring av det mer generella begreppet organiserad brottslighet eller med andra ord kriminella organisationer. De förslag som lades fram i SOU 1991:75 är med en vidgning av begreppen tydligt användbara för att bekämpa även denna typ av organiserad brottslighet.
Utredaren ville införa begreppet “organiserad rasism” i brottsbalkens brottskatalog (brottsbalken 16:7). Troligen behöver detta justeras till en brottsbenämning som är mer generell, nämligen “organiserad brottslighet”. Men det grundläggande synsätt som utredning anlägger om att sammanslutningen skall anses medverka eller uppmuntra till brottslighet som innebär hot, våld eller tvång kan anses vara tillräcklig som grund för ingripande. Som synes är detta synsätt generellt till sina karaktär och omfattar inte bara organiserad rasism. Analogin kan alltså användas att omfatta även det vidare begreppet “organiserad brottslighet”.
Inskränkningen av föreningsfriheten 2 kap 14 § 2 st RF enligt den av SOU 1991:75 föreslagna lydelsen kan enkelt förstärkas genom att ordet “kriminell” tillförs. Paragrafen skulle därmed få följande lydelse:
“Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär, kriminell eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg eller nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.”
Utredningen föreslog också att den organiserade rasismen i yttrandefrihetsfrågor skulle medföra straffansvar.
Rasismen kan ha intresse av att skapa publicitet, medan övriga kriminella organisationer helst undviker publicitet. Men med en ändrad brottsbenämning kan utredningsförslaget användas för en utvidgning av katalogen av brott i tryckfrihetsförordningen (7 kap 4 § TF).
Det kan nämnas att den tyska strafflagen har ovanstående inriktning där begreppen är generella och inriktas på enskilds deltagande eller stöd för föreningar “vars ändamål och verksamhet är inriktad på att begå straffbara handlingar”.
Det är skillnad på demokrati och anarki. Demokratin måste kunna försvara sig och måste kunna sätta upp gränser för vad som kan accepteras. Den demokrati som inte gör det upphör snart att vara just demokrati.
Med detta som bakgrund föreslår vi att riksdagen nu fastställer grundlagsramarna för att kriminalisera organiserad brottslighet innefattande bl a organiserad rasism. Regeringen bör återkomma med utformande av konstruktionen i brottsbalken med föreslagna grundlagsförändringar som bakgrund.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att som vilande anta bilagda förslag till ändringar av 2 kap. 14 § andra stycket regeringsformen och 7 kap. 4 § punkt 16 tryckfrihetsförordningen (bilaga 1) med ikraftträdande den 1 januari 1999,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om justeringar i brottsbalken med anledning av föreslagna grundlagsförändring kring organiserad brottslighet.
|
Stockholm den 3 oktober 1997 |
|
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
Inger Davidson (kd) |
Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen att 2 kap. 14 § andra stycket skall ha följande lydelse.
2 kap. 14 § andra stycket
|
Nuvarande lydelse Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung. |
Föreslagen lydelse Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär, kriminell eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, med viss hudfärg eller nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. |
- - - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen att och 7 kap. 4 § punkt 16 skall ha följande lydelse.
7 kap. 14 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall såsom tryckfrihetsbrott anses följande gärningar, om de begås genom tryckt skrift och är straffbara enligt lag:
|
------ |
------ 16. organiserad brottslighet eller stöd till organiserad brottslighet, varigenom någon deltar i eller lämnar stöd till sammanslutning, som genom att medverka i eller uppmana till brottslighet som innebär våld, hot eller tvång måste anses förfölja folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. |
- - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.