Regeringsformen 1 kap. 2 § innehåller en rad målsättningsstadganden vars innebörd inte kan tas till utgångspunkt för rättsliga krav gentemot det allmänna. Det gäller t ex skrivningen om rätten till arbete. Detta faktum har dock inte hindrat grundlagstiftaren från att införa dessa stadganden.
Målsättningsstadgandena är till sin karaktär inte rättsligt bindande föreskrifter utan anger mål för den samhälleliga verksamheten. Som sådana kan de ha eller få politisk betydelse och frågan om dessa effekter kan bli föremål för politisk kontroll. Det väsentliga med dessa portalskrivningar är att ålägga det allmänna att positivt verka för att den ifrågavarande rättigheten skyddas, främjas och i största möjliga utsträckning förverkligas.
Dessa stadganden är alltså utformade som en värdeorientering. Denna värdeorientering, regeringsformens människosyn, har alltså inte direkt rättsliga effekter, men anger den ram som utgör grunden för samhällsbildningen. På så sätt bidrar regeringsformen i etiköverföringen till medborgarna.
Rätten till mänskligt liv är av den karaktären att det borde åligga det allmänna att positivt verka för att den rättigheten skall skyddas, främjas och i största möjliga utsträckning förverkligas.
Fri- och rättighetskommittén konstaterade i sitt betänkande SOU 1993:40 att "den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna är rätten till liv". Trots detta avvisade kommittén tanken på att införa ett stadgande om detta i den svenska grundlagen. Den viktigaste mänskliga rättigheten kan alltså, enligt detta synsätt, inte beredas plats i en svensk grundlag.
Kommittémajoriteten angav som enda skäl mot ett grundlagsstadgande att befintlig lagstiftning väl motsvarar de krav som kan ställas i en rättsstat. Det är ett intressant konstaterande mot bakgrund dels av att det inte finns något sådant målsättningsstadgande i den nuvarande grundlagen, dels av att kommittén konstaterar att rätten till liv är den mest grundläggande av rättigheterna.
Enligt kristdemokratiskt synsätt är dessa ståndpunkter inte logiskt förenliga. En obefintlig lagstiftning kan knappast motsvara de krav som kan ställas i en rättsstat, där det hävdas att rätten till liv är den mest grundläggande mänskliga rättigheten.
Kommittén föreslog att en inkorporering av Europakonventionen skulle ske. Denna inkorporering genomfördes från och med 1 januari 1995. Den första rättigheten som nämns i den är den som inleder artikel 2 i konventionen: envars rätt till liv skall skyddas i lag.
Ett antal tunga remissinstanser understödde en grundlagsfäst rätt till liv. Några remissinstanser tillstyrkte direkt något av den kristdemokratiska reservantens två alternativ, t ex Sveriges advokatsamfund, ärkebiskopen, Sveriges Kristna Råd och Sveriges Frikyrkosamråd, Katolska Biskopsämbetet och Justitia et Pax. Andra som Svea hovrätt, Länsrätten i Stockholms län och Kammarrätten ville ha en utredning om hur en sådan rättighet bör utformas i grundlagen. Regeringens behandling av betänkande ledde inte till någon åtgärd på området.
Vi anser att den mest grundläggande mänskliga rättigheten, nämligen rätten till liv, bör ingå i regeringsformens värdeorientering, i målsättningsstadgandena. Vi föreslår därför ett tillägg till RF 1 kap. 2 § enligt nedan.
Nuvarande lydelse
“Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
Föreslagen lydelse
“Den offentliga makten skall utövas med respekt för människolivets okränkbarhet, alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.” Grundlagsförändringar brukar normalt sett föregås av ett gediget utredningsunderlag. Det bör därför ankomma på regeringen att noggrant utreda bakgrundsskälen till en förstärkning av skyddet för människovärdet i regeringsformens målsättningsstadganden. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning i syfte att grundlagsfästa den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna, rätten till liv.
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |