Barnpornografin och pedofilernas verksamhet tycks vara i ständig ökning. Allt oftare avslöjas de mest bestialiska övergrepp på barn och ungdom, såväl i Sverige som i vårt grannskap och världen över.
Varje år dras, enligt FN, en miljon nya barn in i sexhandel, barnprostitution och barnpornografi. Barn som inte i något fall bett att få komma till den här världen och inte heller i något fall bett att få bli utsatt för vare sig våld, kränkning eller övergrepp – men ändå blir det. Barn som inte i något fall sagt sig inte behöva de vuxnas skydd – men ändå inte får det.
I asiatiska länder har sexhandeln med barn den största omfattningen, men även i de tidigare kommunistländerna i östra Europa har denna bestialiska verksamhet vuxit kraftigt. Inte heller Sverige eller övriga Västeuropa är förskonat från allvarliga sexuella övergrepp mot barn. Utvecklingen tycks accelerera.
FN:s Kommission för mänskliga rättigheter antog år 1992 sitt ”Aktionsprogram för att förebygga handel med barn”. I resolution 1992/74 sägs: ”Länder som ännu inte infört lagstiftning som kriminaliserar att producera, distribuera och inneha barnpornografiskt material, anmodas göra detta.”
I vårt land har tyvärr frågorna om kriminalisering av produktion, distribution, försäljning och innehav av barnpornografi mest fokuserats kring en debatt om grundlagen och yttrandefriheten, vilket förskjutit möjligheten till lagstiftning ytterligare år, samtidigt som under tiden vissa ytterst tvivelaktiga krafter fortsätter med en kommers som bygger på grova övergrepp på små barn.
Det förslag som regeringen förväntas förelägga riksdagen måste vara heltäckande och framåtsyftande. Det får inte innehålla luckor, som gör det möjligt för exempelvis bulvaner att ersätta utgivare eller som gör det möjligt att sprida barnpornografin via nya moderna elektroniska medier o.s.v.
Hela kedjan, från produktion till innehav av videofilm m.m. måste, i enlighet med FN:s resolution, kriminaliseras. Lagstiftningen måste skydda de drabbade barnens integritet.
Lagstiftningen måste kriminalisera också innehav av barnpornografi som visar hur barn utnyttjas och blir kränkta. Genom innehavet utsätts ju barnet för fortsatt kränkning. Det barn, som kränktes redan då film eller video spelades in eller fotografier togs, blir ju åter kränkt.
Förbud mot att inneha barnpornografi är inte en fråga om ingrepp i yttrandefriheten. det är en fråga om förbud mot fortsatt kränkning av det barn vars integritet kränktes vid det verkliga övergreppet.
Yttrandefriheten skall vi vara rädda om, men yttrandefrihetslagstiftningen har tillkommit för att skydda yttrandefriheten – inte för att skydda övergrepp på barn.
Övergrepp mot barn skall inte ha grundlagsskydd. Däremot måste barnens rätt sättas främst, vilket bl.a. innebär krav på en lagstiftning som kriminaliserar också innehavet av barnpornografi.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och heltäckande lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Sivert Carlsson (c) |
Agne Hansson (c) |