Sverige torde ha varit ett av de länder i världen som först inrättade ombudsmän med uppgift att bevaka att enskilda medborgares lagliga rättigheter tas till vara och att diskriminering av enskild individ eller grupp ej sker. Sedan har flera andra länder inrättat liknande ombudsmannainstitutioner efter svensk modell.
Efter hand har vi fått en ganska rikhaltig flora av myndigheter under regeringen såsom DO (Diskrimineringsombudsmannen), BO (Barnombudsmannen) och JämO (Jämställdhetsombudsmannen). Under riksdagen sorterar sedan länge JO (Justitieombudsmannen).
Tid efter annan reses också krav på inrättande av nya ”ombudsmän” med uppgift att bevaka efterlevnaden av något särskilt rättighetsområde. Bilden av olika ombudsmannamyndigheter blir lätt splittrad och risken att ärenden bollas mellan olika ”revirbevakare” ökar.
Vårt land har ratificerat ett antal internationella konventioner rörande de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, t.ex. FN:s konvention och FN:s barnkonvention.
Sedan Sverige dessutom inkorporerat Europakonventionen med svensk rätt kan behovet av en mera sammanhållet systematisk kontroll och bevakning av att andan och bokstaven i dessa, tillika med våra egna regelverk inom berörda områden, sägas ha ökat. FN har rekommenderat sina medlemsländer att inrätta ett fristående organ med uppgift att skydda och främja mänskliga rättigheter.
Man bör överväga att sammanföra ombudsmannainstituten för att vinna ökad slagkraft, spridning av övergripande kompetens och ett bättre, samlat tillvaratagande av den klagandes rättigheter. Det bör vidare övervägas att låta ett sådant organ sortera direkt under riksdagen för att markera ökad självständighet och konstitutionell tyngd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en reformering av de s.k. ombudsmannainstituten i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Henrik S Järrel (m) |